Bloggkollegor bättre än portaler?

Medan eventuella läsare försöker svälja föregående bloggpost (där en del eller kanske hela lösningen av det angivna problemet heter demokrati) funderar jag på varifrån dessa läsare kommer. Det finns ju ett antal portaler som antas slussa in läsare till deltagande bloggare, men mina erfarenheter är inte helt glasklara vad det gäller dessa. Jag har varit med i två sådana projekt men av olika skäl backat ut och tagit bort min blogg därifrån - det väntade raset i besöker har uteblivit, snarare har det båda gångerna blivit ett ökat inflöde.

I stället för att blogga kan man gå ut och titta på vackert pastellfärgade moln

Jag vet inte hur bra Statcounter fungerar för att avslöja alla sorters besökare, men vissa slutsatser kan ändå dras ur dess uppställningar. Frågan är om det är speciellt för mig eller generella erfarenheter. Nåväl, här är några punkter:

1. Det är bra att vara upptagen på en lista över bloggkompisar som själva har stora besökstal. Jag ser att många kommer till mig via Jinge och Svensson exempelvis. (Svensson är tolerant som inte strukit mig från sin lista trots att jag skällt på trotskisterna vid några tillfällen.) Från Foto-Lasse och Motvallsbloggen är också ett märkbart inflöde, för att ta några andra exempel.

2. Man kan "oavsiktligt" hamna på en lista och få besökare på det sättet. Piratpartiet har en lista över folk som nämnt just PP i sina bloggar. Det gjorde jag i föregående inlägg och fick därmed ett inflöde av säkert mycket förvånade PP-are. De är nog för unga för att ha upplevt "kampen mot revisionismen". Men eftersom jag inte skrev att PP är ett enfrågeparti var det ingen som kände sig manad att göra en klagande kommentar. Undrar om man skulle vara fräck och skriva att "PP är ett tvåfrågeparti, men dessvärre har jag glömt bort vad den andra frågan är". Nej, det tycker jag är taskigt, PP har goda sidor. Får nog anledning att komma tillbaka om det.

Bilden har inget med den här bloggposten att göra - den visar bara hur trevligt det kan se ut på baksidan av Södertörns högskola.

3. Sprider man ut kommentarer på andra bloggar här och där, och anger sin egen bloggadress, kommer en del nyfikna personer och tittar vad det är för nisse som kommenterat. Även vid något tillfälle när jag var inne och grälade på dårarna på Mohamed Omars blogg har det orsakat besök av folk som antagligen aldrig skulle titta in annars.

4. Om man skriver något i stil med "anarkister är jobbiga" kommer det säkert ett gäng anarkister och läser det, och säkert kommer någon att klaga på att man generaliserar. I allmänhet bör man nog undvika att generalisera men vill man dra till sig en grupp kan det fungera, exempelvis om man har någon negativ synpunkt på Sverigedemokrater. Exempelvis att de visserligen helt riktigt kan säga att de ansluter sig till gamla socialdemokratiska traditioner ... men att det nog dessvärre finns väldigt otrevliga tendenser inom socialdemokratin under de första årtiondena av 1900-talet som har drag av fascism och rashat snarare än folkhem för alla.

5. Punkt fyra kan få mindre verkan om det sprids att min blogg är modererad och att inte jag släpper igenom vad smörja som helst som kommentarer - och det är därmed inte ens lönt att gå hit. Men jag vet inte hur stark den faktorn kan vara. En skön sak är i alla fall att slippa den typ av kommentarer som dyker upp i dagstidningarna, mänskliga haverier som varken kan stava, uttrycka sammanhängande tankar eller läsa igenom det som de antas kommentera.

Punkt 6 innehåller de punkter som jag glömt bort, men de kanske inte är så viktiga.

---------

PS. Punkt 6 är visst viktig, det handlar om länkning till artiklar i "gammelmedia". Det drar in läsare, men då gäller det att man själv har några synpunkter av intresse att lägga till. Jag misstänker att om man länkar till artiklar om en bred författare som Jan G blir det fler besökare än om man skulle ta upp någon smal och med rätta bortglömd poet! DS.

Punkt 7 (efter påpekande av Motvalls Kerstin): regelbunden uppdatering, hitta på något viktigt meddelande till mänskligheten varje dag!