Just det - nu har säsongen för svenska äpplen börjat. Jag köpte en påse igår och kunde genast njuta av den goda smaken och goda dofterna som är så typiska för svenska äpplen. Äppelsorter är jag inte bra på, men just nu är det tydligen Katja och Alice som säljs, i alla fall i min butik.
Går man tillbaka något tiotal år fanns svenska äpplen ute i butikerna bara under någon vecka, men det kanske är ökat tryck från kunderna som gör att försäljningssäsongen har förlängts betydligt. Fast frågan är hur det blir i år: jag läste någonstans att äppelskörden inte varit så bra (men bättre för päron).
Nåja, njut av det goda medan det finns där att få tag på! Ät frukten som den är, gör smulpajer eller nyttja den på annat sätt i matlagningen, koka äppelmos ...
På tal om äppelmos, här är ett sätt att snabbtillverka sådan. Vad som krävs är tillgång till ett par äpplen, en mikrovågsugn, samt en sådan där mojäng som används för att handpressa potatismos. Skär några hål i äppelskalet för att undvika att äpplet exploderar när du stoppar in det i mikron och kör en eller ett par minuter. Sedan är äpplet så mjukt att det går att pressa till mos i potatismojängen. Mosen sprutar ut medan skal och kärnor blir kvar. Enkelt och snabbt, och dessutom får man en mos garanterat färsk och fri från konstiga tillsatser.
En skillnad mellan svenska och utrikiska äpplen är att de förra inte kan behandlas hur som helst. De utrikiska har nog behandlats så att de har pansarskal och kan kastas hur som helst i butikerna. De svenska kräver en vänligare behandling för att inte bli kantstötta - och det tycker jag vi kan ställa upp för! Ställ upp för den goda smaken och den goda doften! Ställ upp för svenska äpplen!
13 kommentarer:
Vi ska absolut ställa upp för svenska äpplen.
Det är inte klokt vilken skillnad det är både i smak och lukt mellan svenska och importerade till de svenskas favör.
Björn: Lokalt odlade äpplen av traditionella sorter är alldeles utmärkta i vilket land de än har odlats.
The Big Four som vi har nu har avlats fram för att klara långa transporter och standardisering på bekostnad av smak och konsistens. Konflikten står alltså inte mellan svenska och utländska äpplen, utan mellan lokala och big business-äpplen.
Tja, jag kanske kan ställa upp för norska äpplen också. Och Ingrid Marie från Danmark. En god sort med tragisk bakgrund: den odlades fram av en präst som uppkallade äpplet efter sin döda dotter. Men sedan får det vara nog!
Jag hade några äpplen för ett par år sedan som vägrade ruttna. Ett fick ligga på golvet och knuffades runt i flera månader. Det blev inte ett brunt märke. De verkade ha evigt liv, men var fullständigt smaklösa. Kanske hade de fått en dos strålning.
Knuffades runt också ... då kan du vara jäkligt glad att inte äpploiden gick till angrepp och bet av dig foten! Dom kan bli helgalna efter bestrålning!
Mmmm färska svenska äpplen, sådana som man pallade direkt från träden i Stureby.
Det vattnas i munnen.
Förbjuden frukt smakar bäst, men jag skulle inte göra om det nu
Nej, det är nog lugnast att hålla fingrarna i styr. Men nog kliar det i desamma fingrar när man går förbi uppenbart oplockade äppelträd som man kan misstänka ägaren inte tänker göra något med!
Ställ upp för gamla äpplesorter, såsom Citronäpplen. I sig är det en väldigt syrlig frukt, på gränsen till oätlig. Men en äpplepaj bakad på citronäpplen är något väldigt gott! Små, röd-gula med vitt kött.
Farfar planterade en hel del sådana strax innan andra världskriget. De som finns kvar är i allmänhet äldre än sjuttio år, man verkar ha slutat odla fram fler efter kriget.
Som sagt, pröva att baka en äpplepaj på citronäpplen och vanliga svenska röd-gula äpplen så är det en skillnad i kvalité!
Måste erkänna att jag aldrig hört talas om citronäpplen ... men det är ju mycket i denna värld som jag inte känner till!
Så här är läget i England - samma utrotning av goda äpplen där också, till förmån för The Big Four: http://www.monbiot.com/archives/2004/10/30/fallen-fruit/
Kapitalism leder till koncentration, fri konkurrens leder till monopol (eller som i detta fall oligopol).
På Österlen högg man ned en äppleodling i närheten av Kiviks marknad. Ägarna fick in mer pengar på parkeringsavgifterna (parkeringen är öppen de tre dagar om året då marknaden är) än på att odla äpplen.
Apropå ogliopol, i Sverige är den mesta odlings- och skogsmarken ägd av de enskilda jordbrukarna och inte som i många andra länder av stora företag eller av staten. Men det är i sig ingen garanti för att en mångfald av biotoper och frukt/grönsakssorter bevaras, uppköparleden är sedan länge koncentrerade till ett fåtal och vad gäller att bevara värdefulla biotoper kan byråkratiska stadsbor vara lika destruktiva som de människor som bor ett stenkast ifrån dessa miljöer, speciellt när man som i Småland jag vuxit upp i ser skogen som en blivande pensionsförsäkring. Då går man över till att plantera kanadensiska jättetallar eller rumänska diton som lovar snabb avkastning men som kanske inte passar sig så bra i svensk natur. Det mesta av Sveriges skogar är inget annat än plantager mellan samhällena.
Tja, hur man än vänder sig har man rumpan bak, och lyckoriket verkar vara svårt att uppnå. Monopol och oligopol är inte bra, men gnidna småhandlare är inte bättre det heller. Undrar vad man gjorde med veden, har för mig att äppeltrå är bra om man skall göra trägravyrer. Men det kanske inte är så många som gör sådant numera.
Jo, så mycket naturskog finns väl inte kvar i Sverige längre. Men den kanske återkommer när contortatallar och granplanteringar dör bort i spåret av klimatförändringarna?
Skicka en kommentar