Tell Brak/Nagar - stadskultur och massgravar

En dam med beslöjad blick och jättehalsband från Tell Brak

Arkeologi är intressant. Det är en vetenskap som kan ge oss perspektiv på oss själva, på det mänskliga samhällets utveckling. Ibland görs det fynd som tvingar fram revideringar av vad vi trott om det förflutna, och detta gör arkeologin oerhört spännande. För drygt ett år sedan skrev jag om ett nyupptäckt tempel i sydligaste Turkiet. Det verkar ha byggts av människor som ännu inte hade börjat med jordbruk. Men det stämmer ju inte med läroböckerna: där står det ju att först blir människor bofasta jordbrukare, sedan kommer tempelbyggen och annan civilisation. Då kommer frågan: är det läroböckerna eller tolkningen av de nya fynden som vi skall lita på?

Vill man leta efter gamla spår efter mänskliga civilisationer är västra Asien viktigt. Överallt finns lämningar av olika kulturer. En sak som påverkar arkeologerna i området är de ständiga krigen och konflikterna. Å ena sidan är det negativt: man kan knappast idka utgrävningar i Irak eller Afghanistan idag. Å andra sidan är det positivt: man drar iväg till lugnare ställen och kan göra häpnadsväckande fynd på ställen där det inte forskats så mycket.

Med andra ord: är det för farligt i Irak kan man i stället forska i Syrien eller Turkiet. Den eventuella uråldriga templet jag nämnde ovan låg i Turkiet. På kartan nedan är det Syrien som gäller. I landets nordöstra hörn finns en kulle som numera kallas Tell Brak men som i det förflutna var staden Nagar. Här finns en samling sidor som handlar om utgrävningarna och platsens historia.

Tell Brak är mitt på kartan, och det ligger ungefär i nordligaste änden av det som grekerna kallade Mesopotamien, landet mellan floderna Eufrat och Tigris

Vad är det som gör Tell Brak så speciellt? Det har funnits bebyggelse där väldigt tidigt, ungefär sex tusen år före vår tideräknings början. Inte nog med det, det är möjligt att platsen började se ut som en stad "lite för tidigt" om man skall hålla sig till läroböckerna igen. För enligt hävdvunnen uppfattning börjar stadskulturen inte utvecklas i norra Mesopotamien, utan söderut nere i sumerernas land vid Persiska viken.

Hos sumererna kom städer, skriftspråk och högre kultur. Sumer var samtidigt eller lite tidigare än Egypten som högkultur. "Kulturens vagga" fanns hos dem brukar man säga, och det stora genombrottet var ungefär 3000 f.Kr. Och var hade den kulturen sina rötter då? Kanske hos folk som bodde nedanför gränsbergen mellan nuvarande Irak och Iran, uppåt Kurdistan, och som tidigt började lära sig enkel konstbevattning. När de flyttade ner på slätterna fick de lära sig att bygga knepigare anläggningar för bevattning, och då är det ju lätt att tänka sig att det samarbetet gjorde att hela kulturen måste utvecklas till högre nivåer. Mäktiga hövdingar och präster, skrivare, stora tempel, bönder som arbetade ihop till allas uppehälle, hantverkare av många slag - alla bidrog de till att utveckla kulturen.



Men kanske denna teori måste modifieras. Kanske det är så att impulserna till stadskulturerna i söder inte kom från bergen i nordöst utan snarare från bergen och högslätter i nordväst. Den första skriften i Mesopotamien kom visserligen till i söder hos sumererna, men föregångare verkar finnas hos folket som bodde i Tell Brak hundratals år innan sumererna klev in i historien genom att kunna skriva om den. Man kanske skall leta efter "kulturens vagga" i gränsområdet mellan Irak, Syrien och Turkiet i stället?




Men samtidigt som en stad uppstod vid Tell Brak hände något annat som visar att kulturens utveckling har otrevliga sidor också. Som ett par bilder visar här har man hittat flera massgravar. Sammansättningen av liken (mest yngre och medelålders män) och hur kropparna verkar ha behandlats innan de kastades ner i massgravar antyder att det har varit krig och/eller massakrer. Det är oklart om det har varit konflikter inom staden, eller om angripare har kommit utifrån, men något våldsamt tycks ha krävt kanske ett hundratal dödsoffer.

Kanske var det nomader som försökte sig på att överfalla och plundra de bofasta människorna? Det här hände mer än 3500 år före Kristus, men går vi tusen år närmre i tiden vet vi att olika nomadiska grupper drog omkring i områdena här och att de ibland kunde erövra städer och själv bli bofasta.

Eller om det handlade om grupper lokalt som slogs. Vad som kommer fram i biologisk forskning är att människan är en gruppvarelse som gärna slår vakt om, försvarar och utvecklar den egna gruppen, medan hon kan vara extremt aggressiv mot människor i andra grupper. Det gäller bara att hitta på en bra orsak varför "vi" är bättre än "dom", och sedan kan man börja slå ihjäl varandra. Månne ett av de första krigen utkämpades här, och sedan har vi varit på den vägen under bortåt sex tusen år? - Dyster tanke, mitt i allt det spännande.