Vad blir det för sorts regn?

Här är ett påhäng till ett tidigare inlägg, en konkretisering kan vi säga. Via ett slingrande resonemang kom jag in på fattigdom i länder som Egypten, och vem som kan tänkas göra något åt denna olycka. Exempelvis Muslimska Brödraskapet:

De träder in där det offentliga sviker, när samhället inte tar hand om sina medborgare som det borde göra. Mat, sjukvård, socialhjälp. Staten skiter i sitt folk och då vänder sig folket åt annat håll.

Nu refererar FN:s nyhetsbyrå IRIN en del data om just Egypten, och de är inte så upplyftande. 23 procent av barn under 15 års ålder lever i fattigdom (mindre än en US-dollar/dag). En fjärdedel av de egyptiska barnen (sju miljoner) saknade en eller flera av de rättigheter som de borde ha enligt 1989 års konvention om barnens rättigheter, vilken ratificerats av Egypten. Omkring fem miljoner barn saknade ordentliga bostad, vatten och sanitära anordningar. 1,6 miljoner barn under fem år saknade tillräcklig hälsovård och föda.

Man behöver ju inte vara något snille för att se tragiken och sprängkraften här: de barn som lever i fattigdom kommer knappast att få en andra chans när de växer upp. Fattigdomen och eländet permanentas. Men dessa människor kommer inte att vara omedvetna om världen omkring sig, och de kommer att förstå ett och annat om orättvisor. De ser hur västvärlden vräker in stöd till den rika och korrumperade eliten i Egypten, och till Israel, och de kommer att dra slutsatser av det. De ser vilka som är fiender, och vilka som kommer och hjälper dem.

Man kan ju tänka sig två budgetförslag i USA: det ena säger att "nu satsar vi miljarder på sjukhus, skolor, kommunikationer etc. i Tredje världens slum". Det andra säger: "nu satsar vi miljarder på att bygga upp våra militära resurser för att slå ner fattiglapparna." Vilket förslag kommer att gå igenom? Blir det skolböcker eller splitterbomber som kommer att regna över de fattiga barnen i Egypten och annorstädes?