Men sådant är livet. Tecknen på begynnande försommar samlar sig i allt större mängder: humlor surrar vilsna omkring och klänger i bågnande scillor och vårlökar, svalörten blommar, rabarbern har redan växt sig decimeterhög, svarta små myror är ute på uppdrag, en svarthätta hördes vissla till några gånger i förmiddag, fjärilar i olika kulörer drar förbi, knoppar på aplar och körsbärsträd blir allt större ... så vad är en stackars mygga i det sammanhanget? Frid över dess minne.
Det kanske blir ett gott äpple här framåt höstkanten? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar