Jag har haft vetenskapsteoretiska funderingar uppe några gånger tidigare här på bloggen, eller snarare vetenskapspraktiska, eftersom det handlar om praktiska tillämpningar.
Hur skall man hantera förhållandet att vetenskapliga sanningar kan anses vara provisoriska, och faktiskt inte är en sanning om den inte är uppbyggd så att det går att kontrollera och eventuellt motbevisa? Det man kan göra är att behandla kritik och kritiker på samma sätt. En grundläggande princip bör vara att hånflinande typer som bara säger "ääh, de' där trooor ja' inte på" är borta ur diskussionen direkt. Där finns ett första lymmelfilter. Det är så viktigt att man inte ens behöver föra en diskussion vidare. Vetenskap är inte en trosfråga. Vill man hålla på med sådant får man vända sig till religionen.
Nästa steg är argumentens tyngd. Ett dåligt argument är starkare än ett argument som över huvud taget inte finns (jämför ovan). Ett dåligt argument är bättre än ett väldigt dåligt argument. Det handlar om vilka faktaunderlag som finns. Mätserier av temperaturer som gjorts under lång tid kan störas av av mätstationer flyttas, av ny bebyggelse i närheten och annat, men de är ändå viktigare som indikatorer på klimatförändringar än om någon tittar ut genom fönstret och tror sig dra någon slutsats från den ena dagen till den andra. Man måste också ha rätt att ställa kravet att kritikerna också skall dra tillbaka påståenden som klart visas är fel, och att de inte bara tiger ihjäl påvisade fel och börjar om från ett annat håll. De som vägrar att kritiskt behandla sina egna påstående bör fastna i lymmelfiltret.
Om man jobbar ungefär enligt de här riktlinjerna, alltså kräver att kritiker själva har något att komma med som kan kontrolleras enligt vetenskapliga grundprinciper, borde kanske en del ogräs kunna rensas undan, eller åtminstone skickas ut i de förnekar-, revisionist- och tokeriträsk där de hör hemma?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Det finns en annan lymmel också. Sverigedemokrater har börjat köra den nu också.
SvaraRaderaMan ställer frågor av typen: Vet man säkert att han är rasist? Är det riktigt säkert att blabla gjort siochså?
Personer som försöker med tämligen oskyldiga frågor, ge sken av att det finns kontroverser där inga finns. Det spårar ur debatter ibland också då det blir klargörande och snack vid sidan om poängen. Det är lite som kristna som tycker att man inte kan veta säkert att gud inte finns, med de villkor de sätter om säkerhet så är det på det viset att vi inte vet ett enda skit. Antyda en kontrovers där en kontrovers inte finns, vanligt lymmelknep.
Ja, dåliga vanor har en tendens att sprida sig. Men då är det ju bra att man påpekar dessa och avslöjar de slemmiga metoderna.
SvaraRadera