lördag 17 december 2011
Grönland fortsätter uppåt
För drygt två år sedan kunde jag återge uppgifter om årlig landhöjning på tre centimeter på Grönland, beroende av att istäcket smälter av och trycket på berggrunden minskar. Det är ju samma process som gör att Stockholms skärgård lyfter sig litegrann varje år, trots att det var tiotusen år sedan inlandsisen försvann härifrån. Färska mätningar från Grönland, avseende det varma året 2010, talar om höjningar på uppåt 2 centimeter under fem månaders tid på vissa ställen. Södra delen av ön påverkas, den norra verkar hålla nivån. Avsmältning och landhöjning med dryga centimetern pågår år efter år, oerhörda mängder is förvandlas till flytande vatten, men det lär väl inte påverka vattennivån i Atlanten så mycket. Men påverkas havsströmmarna lär vi märka av det.
Värre är det med Antarktis, även om det kan ta lång tid innan stark avsmältning där märks i form av översvämmade städer runt världens kuster. Forskare tror sig se ett samband mellan att några av de största glaciärerna omkring Sydpolen är på väg ut i havet och uppvärmningen längre norrut i Stilla havet. Varmvattnet tar sig söderut och påverkar isarna underifrån och får dem att röra sig snabbare än normalt. Inget konstigt med det kanske: klimatförändringar på ett ställe orsakar följdverkningar på ett annat.
I Stockholm ser det ut att bli dagsregn. Förra året och förrförra var det hård vinter och de som försöker bestämma klimatet genom att titta ut genom fönstret dansade krigsdanser: "titta, var är den globala uppvärmningen!?" - Tja, den verkar vara tillbaka. Man får hoppas att det blir trevligare väder när våren så småningom kommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
När en landmassa av dem omfattningen höjer sig, då undrar man vad det gör med tryckförhållanden inom jorden. Det måste följas av motsvarande expansion, men då det sannolikt finns en stor inkompressibilitet i jordens innanmäte, kan man anta att det leder till en hel del rörelser av materia. Global uppvärmning kan alltså öka jordskorpans aktiviteter, eller minska dem förvisso, men det kan bli turbulent tills jämvikt uppnåtts.
Interesting times...
Det finns ju flera geologiska minnen i Sverige av vad som hände när isen försvann. Av den våldsammare typen är förkastningsbranten som jag sitter på just nu, den öst-västliga branten som bildar sydkanten av Mälaren och Saltsjön i Stockholm och "Söders höjder". Längst uppe i Sverige skall det finnas en liknande förkastnings som är väldigt lång och resultatet av en jättestor jordbävning som uppstod när trycket från isen försvann. Skulle motsvarande hända vid Grönlands södra kuster får man nog utfärda tsunamivarning runt norra Atlanten! Det är klart att det uppstår spänningar, och rätt vad det är gör berggrunden ett skutt så det dånar om det!
Lokalt händer det en del ja. Det fick man lära sig i småskolan. Men det sätter materia i rörelse i jordskorpan, inkompressibiliteten kommer göra att vi får ett inflöde av materia emot grönland, något som kan få effekter vida omkring. Öppna sprickor långt borta som hållt samman av isens tryck. Megavulkanen kanske är på väg i skrivande stund.
Jo, när du påpekar det så har jag sett varningar om sånt här (vulkaner) också, men minns inte om det var Grönland det handlade om. Öster om Grönland går ju den stora sprickan längs med Atlanten och tvärs över Island, och det är fråga om den påverkas på något sätt.
Björn,
effekterna är omöjliga att förutse, om tramsporten kommer från hela omgivningen så händer kanske ingenting, men om det bildas "hot spots", materian kommer alltså mer från specifika områden. Då kan det blir åka av! :) Aktiva områden är ju mer fluida så det är inte omrimligt att mer kommer hända i sådana områden.
Interesting times... :) (Mitt mantra om den värld vi nu lever i.)
Söder om Göteborg vid havet, har jag besökt nästan varje sommar sedan 1960-talet. Och det som är slående är att tiden verkar ha stått stilla. Trots den ständiga landhöjningen med någon eller några millimeter varje år! Havsytan sköljer nästan exakt bergklippan där vi som unga fiskade. Nuförtiden tänker jag ofta på Al Gores profetia om den sjumeteriga havsytehöjningen och brukar lite cynsikt hävda att det är väl dags att börja bygga undervattensfärjor för Götatunneln i centrala Göteborg. Och nu under stormen Berit fick visst ett körfält stängas av... p g a att vattnet leatade sig in i 3, 6 miljardersbygget.
Landhöjningen är väl liten eller obefintlig (eller till och med negativ på sina håll) i syd och väst, till skillnad mot östkusten från Stockholm och norrut. Men vad jag vet så finns det farhågor för att höjt vattenstånd här inte skall kompenseras genom landhöjning, och i värsta fall kan Mälaren återgå till att bli en bräckvattensvik. Inte bra med tanke på färskvattensförsörjningen för några miljoner människor runt sjön!
Nu har jag iofs spätt på farhågorna kring global uppvärmning. Jag har tidigare inte intresserat mig för problematiken, då det verkade termodynamiskt omöjligt utan att något stort genombrott sker på energifronten. Jag har suttit på artificiell fotosyntesseminarier och sagt 1000W/m^2 en bra dag, halva dygnet...
Men jag har märkt att vissa reagerar annorlunda på nyheter om en förestående kollaps av civilisationen. De vänder sig innåt och satsar på sig själv, skit i miljön, den är körd ändå, jag måste se om mitt eget bo nu och de egna. Det ankommer mig själv att säkra mina barns framtid.
En allt igenom destruktiv reaktion, men en jag känner igen från att själv känt så när stora hot lurar på min horisont, jag kallar det "possum defense".
Numera säger jag en sak. Vi kan lösa det här, det behöver inte ens vara svårt, så snart politikerna är klara med sin sandlådestrid är det bara säga till, så löser vi det _tekniska_ problemet. Vi kan göra det utan att tumma ett dugg på _upplevd_ levnadsstandard. Bara för politikerna att beställa jobbet.
Skicka en kommentar