Jag har haft det här uppe tidigare på bloggen, med hänvisning till långa undersökningar som visar att stödet för välfärdsstaten är fortsatt starkt. Då gällde det undersökningar som gjordes av forskare i Umeå, SOM-arna finns i Göteborg, så det finns geografisk spridning.
Och de frågor som jag ställt tidigare kvarstår: varför tar inte 'det gamla arbetarpartiet' tag i de här opinionerna och vinner storslam i kommande val? Vare sig man åberopar det suddiga begreppet 'politiskt väderkorn' eller hävdar att man bygger sin politik på sund vetenskaplig grundval så borde ju inriktningen på det praktiska politiska arbetet vara serverad utan tveksamheter. Ett mindre antal socialdemokrater fattar väl detta och försöker tala om saken, men det verkar ännu som om partiledningen domineras av fullständigt destruktiva element (som de mesiga medlemmarna inte törs hiva ut).
 |
| Jag hittade den här bilden på Birger Schlaugs blogg (det är Robert S. som är skaparen) och den kan väl sägas visa vilken väg såväl nya som gamla arbetarpartier riskerar att gå om de inte sköter sig. |
Sorgligt att krämarna har blivit
SvaraRaderasamhällets nya frälse befriade från
snart sagt alla regler som finns
medan större delen av allmänheten
har fått kännas vid allehanda
försämringar
Var detta socialdemokratins mening?
Ja du Sten, det är nog ljusår mellan August Palm-generationen av socialdemokrater och dagens nyliberaler i partiledningen. Däremellan fanns det en period där partiet gjorde en del nytta till och med för sina väljare. Men den generationen håller väl på att avgå från de levandes skara nu.
SvaraRaderaVi ska inte lägga hela ansvaret på yrkespolitikerna. Eller ens på amatörpartipolitikerna i basen. Så länge nästan ingen orkar lägga två strån i kors för en annan politik blir det som det blir. Hur ska en måhända ärliga sosse våga gå emot kapitalet om han inte har något understöd från folkmajoriteten?
SvaraRaderaJag har sagt det förr och jag vidhåller: Utan strejker är arbetarrörelsen chanslös. Strejker, även förlorade sådana, skapar den självrespekt som bär upp motståndet mot kapitalägarmakten. Det finns inget alternativ. Därmed inte sagt att man måste hålla på och strejka i otid, bara att man måste göra det ibland.
Rätt vad det är så smäller det - bara det att man aldrig vet i förhand när det skall ske!
SvaraRaderaDet är för sent nu - gjort är gjort och kommer aldrig tillbaka - eller hur det var. Det finns liksom inget sätt att återta det förlorade utan att man hamnar på tvärs mot USA och hur det går för dem som gör det vet vi ju.
SvaraRaderaFörsent är det aldrig att agera, men det som man sedan får är inte det gamla eftersom ju tiden gått, utan något nytt som förhoppningsvis är bättre.
SvaraRaderaEn sak som vi i så fall definitivt inte ska upprepa är att ge byråkraterna den makt de fick i 50-60-70-talens svenska välfärdssystem. Det var ju dom som monterade ner det, eftersom dom tyckte det var roligare att leka kapitalister med offentliga pengar än att vara prosaiska byråkrater.
SvaraRaderaDet intressanta var att Gustav Möller insåg risken redan tidigt. Han misstrodde byråkrater. Därför försökte han rekrytera ledande tjänster inom välfärdssystemet med politiskt folk, dvs folkrörelseaktivister. Men det var första generationen som utsågs så. Deras efterträdare blev universitetsutbildat folk som vanligt.
I framtiden måste vi se till att det alltid och under alla förhållanden är förmånstagarna som bestämmer över välfärdssystemen.
Idag kanske det är kapitalisterna som bestämmer över välfärdssystemen (för att främja sin egen välfärd!).
SvaraRadera