I morse skrev jag till Jinge och frågade om han ansåg att övriga talare på mötet, eller bloggare som refererade mötet, skulle vara nazi-influerade på något sätt. Jinge anklagade "vänsterbloggar" för olämpliga skriverier om Mohamed, och jag frågade om min blogg ansågs vara inblandad i det. Frågan, samt en påminnelse, raderades. (Jag var på väg att ta en kopia av min fråga men glömde klistra in den någonstans. Det var tråkigt, för det verkar som man måste ha ordentliga kopior om man kommunicerar med Jinge.)
Jag anser inte att min blogg är en "vänsterblogg", jag anser att den är en vänsterblogg i den marxistiska traditionen, vilker är mer än vad Jinge någonsin presterat. Och nu börjar vi närma oss pudelns tråkiga kärna.
Jinge hade en blogg som han tröttnade på, så han sålde den. Han skulle ägna sig åt bildbloggande i stället. Jag har ett par bildbloggar själv, och av dem vet jag att besökarantalet inte blir så rasande stort. Angående själva transaktionen anser jag det vara fel att driva affärer med bloggar. Tröttnade Jinge hade det bara varit att frysa bloggen tills inspirationen eventuellt återkom. Men Jinge sålde, fast efter en kort tid så upptäckte han att det inte var så kul längre att bara bildblogga. Han accepterade inte att varumärket faktiskt var sålt. En av de få kritiska kommentarer som släppts igenom i hans blogg besvaras sålunda:
”Alltså, utan att ta ställning vare sig för den ena eller den andra. Anders R har tagit över jinge.se vilket innebär att ha sätter sin prägel på sidorna liksom Jinge gjorde före honom.”Det är sant, men för egen del så reagerar jag förstås. Jag har ju faktiskt byggt upp den sidan. Men jag har fått betalt för den så jag borde kanske inte gnälla. Men jag förbehåller mig givetvis rätten att framföra mina synpunkter, sidan har ju faktiskt mitt namn..
Jinges påhopp angående Mohamed Omar har inte mycket med MO som person att göra. Omar är inne på rätt väg, han blir bara en ursäkt för ett elakt påhopp på andra personer (eventuellt även på mig, men det har jag inte fått besked om). Jinge vägrar acceptera att han sålt sitt storverk. Då blir det så här ledsamt.
Hoppas det här blir två inlägg (det första och det sista) i den här frågan. Jag tycker den är obehaglig. Det finns viktigare saker att skriva om.
Han har fallit till föga för den moderna dygdeetiken. Det är enkelt, då kan man döma folk och avsluta frågan, istället för att ta ställning till vad Omar sa där och då. Så var det Omars dygd han ifrågasatte. Dygdeetik är så efterblivet att det mest tas upp som något historiskt i moralfilosofin. Men media har blåst liv i den igen, men att Jinge skulle gå på det har jag svårt att förstå.
SvaraRaderaMen Jinge har vacklat i frågan om bombvänstern i Libyen och frångick sin pacifism. Man kan tänka sig att han ville avvika från sin pacifism än en gång för att sälla sig till bombvänstern i fråga om Syrien. I så fall lär Anders väldigt stora fokus på Syrien sista tiden upprört en del. Jinges eget otydlighet i frågan är närmast oförlåtligt, det är bekvämt att avvakta och nå visshet om vilken häst man skall backa, men under tiden dör folk och man har inte använt ens sitt ord i vare sig den ena eller andra riktningen.
Jag antar att han anslutit sig till bombvänstern och därmed passat på att försöka smeta antisemitetiketten på Anders. Ett fult trick men Jinge vet hur man gör efter alla gånger han utsatts för det.
Jag försökte med kommentaren att man ju också kan förhålla sig till Omars tal och att jag inte kunde utläsa något kontroversiellt ur det talet.
SvaraRaderaMen den kommentaren kom inte med. Det gjorde däremot min pajigare, som jag kastade på någon Christer.
Beröringsskräck dummar ner och förlamar allt.
Jag tycker att bloggen har fått ett rejält lyft under Anders Romelsjö. (Nota bene: Det tyckte jag även innan han publicerade mitt tal!) Det beror på att den är tydligare antiimperialistiskt och att den är mindre individualistisk och egotrippad och verkar försöka organisera människor genom att knyta bloggandet och snackandet till verkliga möten, manifestationer och befintliga rörelser.
SvaraRadera