I ett tidigare inlägg nämnda jag väldigt tidig (för amerikanska förhållanden) utvinning av järn för att göra färg, för 12.000 år sedan och dessutom i nuvarande Chile. Jag funderade lite på om tekniken att göra färg av järn utvecklats på platsen eller om den kommit med invandrare norrifrån. Svar på den frågan har jag inte, däremot har jag nu sett uppgifter om att i sydligaste Afrika så fanns tekniken för åtminstone 100.000 år sedan. Med andra ord fanns en del elementära kunskaper i kemi. Man malde järnockra, djurben och träkol som blandades till färg. Snäckskal med blandningen har återfunnits, liksom redskap för att bearbeta råämnena. Man vet att järnockran hämtats från några tiotals kilometers avstånd.
Frågan är vad man använde färgen till: smyckande av sig själv, av föremål, klottrande på klippor, andra ändamål? - Och därmed börjar vi närma oss den moderna människans tidigare historia, och de tekniska och mentala framsteg som gav oss språk och kultur. För även en ganska enkel operation som den här färgtillverkningen bör ha krävt en hel del organisering och eftertanke, samt att kunskaperna måste ha förts över från individ till individ, generation för generation. Det måste ha funnits ett någorlunda utvecklat språk alltså. Men utvecklades språket innan människorna kom på den här tekniken, eller var det en parallell utveckling? Den nutida arten av människa har funnits i cirka 200.000 år, men när kom språket och förmågan att hantera abstrakta koncept? Kanske det var i södra Afrika för 100.000 år sedan. Då började man använda smycken, klottra på stenar och liknande, och det kan vara starten på processen som gjorde oss till vad vi är idag.
Dagens Nyheter nämner fynd som visar på avancerad tillverkning av vapen i Sydafrika för 71.000 år sedan, och det har man fått från en artikel i Nature. Jag vet inte hur tillgängliga Nature-artiklarna är i alla väder, men det finns också en rapport från arkeologer från ett universitet i Arizona som har samma information. En intressant notering är att för 100.000 år sedan var havsnivån lägre än nu, så förmodligen fanns det människor ännu längre söderut. Men där svallar nu oceanens vågor. En annan artikel om samma saker.
Angående vapnen: någon kom för länge sedan på att man kunde kasta en särskild sorts sten i elden, och när den sprack kunde flisorna bearbetas ytterligare för att få till små vassa blad. Dessa små skärande stenar kunde fästas vid en käpp som man kastade (pilbågen var ännu okänd teknologi). Kanske kan järnockreblandning ha varit möjlig att använda som klister för att få stenarna att sitta bättre, men det är osäkert.
För att öka kraft och längd i kastet kunde man skicka iväg käppen med en så kallad spjutkastare eller kastkäpp. Det var säkert ett fruktansvärt vapen i händerna på en erfaren jägare. (Kallas ibland 'atlatl' efter en amerikansk variant.) Den här tekniken användes under årtusenden och var alltså inget tillfälligt infall som sedan försvann. Jag läste någonstans att grunden för mekaniken är hävstången, lutande planet och kilen, och med den här kastkäppen verkar tidiga människor ha kommit på hur man använder hävstången för att få iväg ett spjutliknande vapen långt bort från sig själv. Bra om man har att göra med en ilsken buffel, exempelvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar