 |
| Skönt att bara slappa ett tag! |
Forskaren Roland Paulsen säger:
Vi tillskriver ofta arbetsplatsen en rationalitet som den inte har. Det stämmer att många, ofta de sämst betalda, hårdbevakas och upplever intensifiering av arbetslivet. Men det är inte en verklighet som drabbar alla. Vad vi ser är också hur det blir viktigare att se ut som att man är produktiv och energisk än att verkligen vara det.
Just det, "... att se ut som ...". Maskning kan ju handla helt enkelt om slöa människor, men artikeln nämner såväl frivillig som ofrivillig maskning. Den senare ser egentligen mer ut som att folk sysslar med privata aktiviteter på jobbet för att de har tråkigt i en organisation där de inte behövs, och där arbetsledningen är ointresserad av vad som händer.
Vad det gäller frivillig maskning tas de falskt instämplade gruvarbetarna i LKAB som exempel. En man stämplade in för flera andra. Märkligt är att frånvaron av en grupp inte märkts på flera år. Behövs de här människorna verkligen på arbetsplatsen?
Man kan ställa den typen av frågor. Eller man kan undra varför ett kort och dyrbart liv skall slösas bort på meningslösheter? De som smiter iväg från jobbet, eller sysslar med sina privata grejor under arbetstid, kanske kunde göra mer nytta på annat håll. Kanske de gör mer nytta än att malas ner mentalt eller bli falska cyniker på själsdödande arbetsplatser?
16 kommentarer:
Dubbla mobiltelefoner brukar vara ett bra sätt att få omgivningen att tro att man har fullt upp.
Jaha, det är så man gör numera. Förr kunde man gå omkring med en pärm under armen för att se sysselsatt ut - därav uttrycket 'pärmbärare'!
Nu skall jag låta som en trasig skiva.
Men det är intressant hur saker reproduceras av arbetarna. Maskning är inget undantag.
Lean Six Sigma infördes för forskare, fina produktivitetsmått togs fram i samarbete med forskarna själva, så att det blev ett juste produktivitetsmått. Men iom att forskarna visste att det blev mätta, så förändrades maskningen, Lean Six Sigma i maskning uppstod, maskningen blev rationell, systematisk och konsekvent. Man inför det fina mätsystemet för att styra upp verksamheten, vad som händer är att man styr upp maskandet och gör de lata mest framgångsrika. För måttet var hur många reaktioner man kört, lösningen blev att starta 4, kasta 3 och arbeta upp 1. Arbetet för 1 reaktion, produktivitetsmått för 4. Den noggranne, metodiske och eftertänksamme forskaren fick snart sparken. :)
Effektiviserat maskande, reproduktion av ett rationellt system.
Schrödingers katt. :) Är en idé, en social struktur ett kvantfenomen.
Jag brukar uttrycka det lite primitivare: man rör upp en jäkla massa damm så att det ser ut att 'arbete pågår'. Under tiden kan man ta det lugnt.
När det gäller LKAB-arbetarna så jobbade de på beting. De hade helgerna på sig att fixa ventilationen så att man på måndag kunde börja bryta malmen i de nya orterna. Oftast hann de färdigt i god tid innan söndag och stannade då hemma men såg till att de var instämplade. Detta skedde med arbetsledningens tysta medgivande tills någon högre upp fick reda på vad som försiggicks.
Det fifflas lite här och där med tidsredovisning, om det blir uppsägningar eller ej beror på vem det är som fifflar. Vissa får en tillsägelse medan andra får sparken för samma "brott"
Sedan är det nog mycket tid som går åt till "facebookande" ute på arbetsplatserna. Tid som kunde användas till vettigare saker.
Maskning är ju i praktiken lönehöjning. Synd bara att det är svårare på låglönejobb.
Har man anställts för att man är självgående, kan ta egna initiativ, har helikopterseende osv, brukar det gå utmärkt att under perioder dubblera sin lön genom att nätverka, dvs sitta på stans olika fik och kallprata med andra nätverkare och däremellan kolla youtubeklipp på sin kladdiga pekskärm.
Enligt Sims resonemang var det väl en löneförhöjning (samma betalning men mindre utfört arbete) som förekom vid LKAB tills det hela sprack. Företeelser av den här typen kunde ju ses som bevis för att arbetstidsförkortningar är möjliga.
Brevbärare var en gång i tiden ett yrke där man kunde påverka sin lön indirekt, beting om man så vill.
Hade man sorterat och kört sin runda var man färdig för dagen. Vissa pinnade på ordentligt för att komma hem någon timme tidigare.
I mina trakter var brevbäraryrket hyfsat eftertraktat just för att man fick råda en del över arbetstakten.
Jultider gillades inte.
Vill bara ovetenskapligt påpeka att breven kom snabbare fram på den gamla goda tiden, även paketen.
Sedan kom idéerna om att olika produkter skulle ha olika priser, vilket ledde till att vanliga paket, som nästan uteslutande tog ett dygn på sig att nå fram, sattes i karantän i 3 dagar på postkontoren, det för att skilja det billigare vanliga paketet från 1:a klass expressförsändelsen.
Över en natt fördyrades och försämrades det för allmänheten, en slags inverterad perverterad maskning.
Fri uppläggning av jobbet är naturligtvis störande i vissas ögon. Så kan det ju inte få hålla på! Undrar om inte sopåkarna hade liknande fria beting tidigare, men nu också håvas in och detaljstyrs, liksom brevbärarna? Nästa steg blir väl att utbärnings- och hämtningsdistrikt utvidgas, alltså att arbetsbördan ökas.
Om hårdare regleringar innebär att själva jobbet blir sämre utfört är väl en oväsentlighet i sammanhanget?
Jo så kan det nog ha varit när de var i kommunal regi. Kanske därför man kunde se dem springa som tusan.
En del ställen, dit de skulle in och hämta de stora tunga blå galonsäckarna var inget vidare. In i trånga skrymslen och ner och upp för smala trappor, genom flera stängda dörrar osv.
Inte konstigt att de kunde ha ordentliga krämpor och krökta ryggar, när de gick i pension.
Sopgubbar har väl vunnit och förlorat i arbetsmiljösynpunkt, förlorat genom mindre inflytande över arbetstiden plus att de idag riskerar att förlora sina jobb lättare än tidigare.
Precis som busschaffisar sitter de löst vid varje upphandlingstillfälle, om de inte får plats eller kan acceptera det nya bolagets anställningsvillkor, som vunnit upphandlingen. Utmärkt sätt att pö om pö sänka deras löner.
Linjebusschaffissar har nog svårt att maska. Lär uppdagas direkt.
Jo, jag tror att sopåkarna kunde göra sitt beting och sedan gå hem. Undrar om det var något liknande med "hamnbusarna", med mer eller mindre självstyrande arbetslag? Fast de är nog i stort sett borta numera.
Så då kan vi konstatera att indirekt högre lön är ett incitament att öka produktionstakten inom yrken där produktionen någorlunda lätt kan mätas.
För administratörer som VD:ar, finns inte motsvarande incitament.
Där blir ursäkten, att golfrundan är ett informellt business meeting, ett måste.
Det är klart, sett ur antal skådespelade timmar kanske VD:n är produktiv som tusan.
Är det man menar när man säger att kultursektorn har mycket att lära av näringslivet?
En idé med taylorismen, från Taylor själv, var att bryta ned det självständiga arbetet och ersätta det med direktiv uppifrån en arbetsledning - och detta även om resultatet blev sämre. I grunden handlade det om makt. Om inte arbetarna var dumma fick man göra dem dumma genom att ta från dem tänkandet.
Det där med taylorismen verkar komma tillbaka. Det där du beskriver är precis vad som händer på min arbetsplats, där det nu pekas med hela handen och mer och mer detaljstyrs av en ledning som har en mycket begränsad kunskap av processen och heller ingen erfarenhet. Vilket naturligtvis märks av i deras beslut.
(Snart skiter vi på golvet i att rädda alltihopa och börjar att bara lyda order)
Att till punkt och pricka följa regelboken kan vara ett utmärkt sätt att få verksamheten att gå över styr! Det är ju sällan de verkande själva som har skrivit reglerna ...
Skicka en kommentar