 |
| I delar av Irak är det här dessvärre tämligen vardagligt inträffande - numera även i Syrien. |
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
3 kommentarer:
Fast då kan ju djävulsadvokaten komma och säga att det är himla osmakligt att denna diskussionen uppstår varje gång något inträffat i USA. Att det alltid är USA som missunnas publicitet, en slags negativ jämlikhetssträvan.
Frågan bör lyftas, men skall vi kanske försöka lyfta den med positiva jämlikhetskrav? Att vi då skall raljera över de små rubrikerna om barnsoldater i Syrien med mera?
Då kan man ju fråga varför masspubliciteten inte uppstår varje gång det händer något i Irak?
Det är det som är problemet. Men det blir lite ledsamt för oss som är vänster, men som har vänner i Boston, som jag. För denna publiceringsbiasen blir föremål för diskussion varje gång det blir USA-kalabalik och vi tvingas titta på fler bilder på gråtande amerikanska barn än vad det finns barn i landet. Det leder till att publiceringsbiasen reproduceras av vänstermänniskor då diskussionen om denna publiceringsbias bara dyker upp när USA råkat ut för elände.
På så vis har det första publiceringsbias reproducerats av vänstern och används sedan som amunition för att kalla dem amerikahatare. Det är så elegant propaganda sprids, reprodueras och används. Vi måste få till självförstärkande bias.
Skicka en kommentar