En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
tisdag 24 juni 2014
För 73 år sedan
För 73 år sedan, vid midsommar 1941, började världskriget på riktigt. Några dagar efter Tysklands angrepp mot Sovjet 22 juni (som ju inte var oväntat, frågan var bara 'när') verkade den tyska krigsmakten ännu vara oövervinnerlig. Tyskarna hade ju slagit alla motståndare i väst och syd, och nu rullade de mot öster. Sovjet var stort, dess trupper gjorde segt motstånd, men man kan misstänka att mången 'god borgare' gnuggade händerna i förtjusning över att snart skulle den hemska bolsjevismen vara förintad. Ett halvår senare var framryckningen stoppad vid Leningrad och Moskva. Tyskland var inte längre oövervinnerligt. En viktig roll i kampen mot angriparna spelade partisanerna, och 'partisansången' i filmen ovan ger ett mäktigt intryck av en mäktig rörelse.
Den sjunde november 1941, när tyskarna ännu rullade framåt, höll Stalin ett tal på Röda torget i Moskva. Det var den 24 årsdagen av Oktoberrevolutionen. Han berättade att läget var mycket värre under den första årsdagen, 1918. Läget var besvärligt men inte hopplöst.
Det tog längre tid än Stalin trodde att segra (om han verkligen sade vad han trodde), och tyskarna reste sig aldrig mot Hitler trots katastrofen, men seger blev det till slut. De 'goda borgarna' fick se sig snuvade. En anledning till deras falska optimism kanske var underskattning av Sovjets styrka. Bara någon månad innan kriget bröt ut 1939 hade sovjetiska styrkor i Mongoliet slagit ut invaderande japaner så grundligt att Japan sedan aldrig vågade ge sig på Sovjet igen. Röda armén var en kraft att räkna med, och teorierna om att den brutits sönder av de sovjetiska utrensningarna på 1930-talet visade sig falska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, det är många som har Sovjet att tacka för sin frihet och som tack vare Sovjet slapp växa upp i lederhosen.
Falska vet jag inte just, det tog ju flera år innan dom hämtade sig. Det första året var det ju som att skära sig fram i smör för tyskarna.
Inte minst för att så många i början trodde tysk ockupation skulle vara bättre än sovjetstyre. De lärde sig så småningom att så var det inte alls. Men med en något rimligare sovjetisk 30-talspolitik - mer pragmatism, mindre moralism och sökande efter syndabockar - hade det nog gått trögare för Hitler under 1941, och andra världskriget hade tagit slut redan 1942 eller så.
Jag rekommenderar varmt den svensk-sovjetiska filmen "Gå och se". En gripande skildring av en pojkes deltagande i partisanerna.
Slaget vid Chalchin-Gol hade stor strategisk betydelse för Sovjetunionen. I den japanska militärledningen fanns en falang som ville att man skulle slå mot Sovjet, en annan som ville att man skulle rikta sig söderut. Den japanska förlusten vid Chalchin-Gol avgjorde saken och det skulle dröja sex år innan Röda armén stred i Fjärran östern igen. Zhukov, som ledde Röda armén vid Chalchin-Gol, belönades med utmärkelsen "Sovjetunionens hjälte" (det blev två till under kriget och ytterligare en på 1950-talet).
"Gå och se" är onekligen en mycket stark och brutal film, men vad har Sverige med den att göra?
(martin skriver "svensk-sovjetisk"). Samtidigt ska man vara medveten om att många människor födda och uppväxta i forna Sovjet inte kan se den; den är för stark, något som filmskaparna var medvetna om. Men de ville bevara för eftervärlden vad som hände i Vitryssland (och Ukraina med, för den delen) under kriget.
http://www.dailymotion.com/video/xvgqu8_come-and-see-1985-pt-1_creation
Året är 1943 och en sovjetisk pojke bestämmer sig för att ta värvning och försöka hindra nazisternas intåg på sovjetisk mark. Det han får se kommer inte bara att ta död på hans barndom utan även hans förstånd.
Tommy Sjöberg
Folkbildare
Har för mig att SF var med på ett hörn, grumligt minne från när den visades på en filmfestival som tjejen jobbade med. Men där har jag tydligen fel, minnet är inte alltid att lita på.
Hur som helst en film som inte lämnar någon normal människa oberörd och en film som folk bör se idag, när folk förfasar sig över nån nynazist som fått näsblod.
Skicka en kommentar