Här är ett citat från den stålhårda bloggen Järnbastionen, i form av en not till ett inlägg som handlar om tågstrejken och kapitalets offensiv.
Not: Observera också att konceptet "medborgarlön" och "arbetskritik", som vi behandlat tidigare här på bloggen, först dök upp hos borgerliga ideologer och ekonomer som en del av det projekt som beskrivs här ovan; som en metod för att "avskaffa normalarbetsdagen", d.v.s. avskaffa arbetarnas trygghet och rättigheter, utan att företagen skulle behöva "bära större kostnader" för effekterna av det. Detta koncept marknadsförs idag även av den borgerliga s.k. "vänstern".Jag känner igen en del av de här argumenten efter diskussioner på min egen blogg. Men är det inte något som saknas här? Om vi säger så här: en grundsats i marxismen är att idéer inte ramlar ner från himlen utan skapas i samhällets praktik. Detta gäller även idéerna om socialism och kommunism som uppstod under första hälften av 1800-talet. I början som ganska oklara och orealistiska tankar, och dessutom var en del av dem förmodligen avsedda att hålla arbetarna lugna just genom vissa reformer. Marx' och Engels' insats var att de tog tag i röran av oklara förslag, förkastade det som inte var bra och ställde resten på en grund som de ansåg vara verklighetsanpassad, vetenskaplig och med sikte på byte av samhällssystem. I klassamhället är den härskande klassens tankar de härskande tankarna, men det finns andra tankar, och när de möts uppstår den ideologiska klasskampen.
Det bör vara möjligt att behandla uppslagen om exempelvis medborgarlön på samma sätt om man har lite fantasi och kan kombinera olika idéer. Påminner inte medborgarlön/inkomst- och arbetsgaranti om den kommunistiska principen 'av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov'? De är inte samma sak, men den ursprungliga tanken kan utvecklas så att de sammanfaller. Man tar helt enkelt bort de element som är dåliga, är det så svårt? Man kan ställa borgarna mot deras egna förslag och fråga: "Är ni villiga att löpa linan ut, att ta de logiska konsekvenserna av vad ni själva föreslår?" - Jag kanske har fel, men jag misstänker att om man avstår från att tänka kreativt även vad det gäller förslag med mindre bra sidor riskerar man att hamna på fantasilöshetens stickspår långt borta från den arena där politiken verkligen utspelas. För vilka förslag har garanterat bara positiva sidor?
***
En annan sak som diskuteras på några ställen på nätet handlar om 'den nationella frågan', ett klassiskt ämne inom marxismen ända från Marx själv och fram i vår tid. Det finns flera aspekter: dels handlar det om invandringen (inklusive det ökande tiggeriet) och vad den gör med Sverige. Dels är det en fråga som man (jag) vulgärt kan formulera så här: "Skall vi vara så dj-a rädda för att hjälpa den svenska kapitalistklassen att vi utan anmärkningar låter utländsk kapital ta över allt som är värt att ta över i Sverige?" - Skall man över huvud taget behöva föra en sådan diskussion? Blir inte detta att ödsla sin tid på att försöka prata med några som låst in sig i vagnarna på stickspåret och vägrar komma ut? Själv har jag blivit så trött på det här att jag inte lägger upp några länkar. Antar att rätt många av läsarna av den här bloggen ändå har koll på vilka som avses med 'några ställen'. Annars får du väl skriva en kommentar och fråga.
9 kommentarer:
I Sverige har vi i praktiken experimenterat med medborgarlön i 20 år. Är det bra? Blir det bättre?
Teknokraterna i tjänstemannaväldet(om 1900-talet var något så var det tjänstemännens världsrevolution), där betraktar man A-kassa, sjukförsäkring, förtidspension osv som kommunicerande kärl, man betraktar sin verksamhet som att man helt enkelt flyttar runt överskottsmänniskor mellan de olika systemen. Alliansen hade ingen ambition att utförsäkra folk, nästan alla är tillbaka i sjukförsäkringen igen. Det hela handlade bara om att få in överskottsmänniskor på en mycket lägre SGI.
Man startar projekt med överskottsmänniskor med jämna mellanrum, dessa utgör några tusental i medborgarlönsträsket, men dessa projekt läggs ned i smyg, för att man senare slår på stora trumman om ett nytt projekt. Så har Sossarna och Moderaterna hållit på i 20 år. Det bryter lite tristessen för överskottsmänniskorna i medborgarlönsträsket.
Den ekonomiska segregationen stärks mer och mer och medborgarlön medför inom kapitalismen en ostoppbar utveckling emot Ayn Rands dystopi.
Jag har varnat för medborgarlön utan att man gör rejäla ingrepp i samhället. Medborgarlön kan vara en återvändsgränd och skapa ett samhälle i total segregation.
Skall man vara pragmatisk, så bör man betänka att vi lever i en demokrati, vilket innebär att man alltid måste ha i åtanke hur dessa system kan komma att användas av fienden.
Michel Foucault beskriver i nyutkomna "Om biopolitikens födelse", som i själva verket handlar om nyliberalismens ursprung både i Tyskland och USA, idén om "negativ skatt", som är en variant av medborgarlönen. Medborgarlönen passar som hand i handske in i den nyliberala ideologin. Inte undra på att Milton Friedman var en anhängare.
Medborgarlön till skillnad från t.ex en krona mer i timmen eller 15 minuters kortare arbetstid är vore en "stor" reform. Kravet på sex timmars arbetstid vore också en "stor" reform, som också i slutändan kan utnyttjas av kapitalet. Men till skillnad från sextimmarsdagen är medborgarlönen, trots dess fördelar i form av större trygghet för människor utan inkomster, ändå mycket mer kontroversiell för en socialist.
Varför slåss för något som har så tvivelaktiga konsekvenser (att permanent ställa massor med människor utanför arbetslivet), när det finns en lösning, nämligen socialismen?
"Skall vi vara så dj-a rädda för att hjälpa den svenska kapitalistklassen att vi utan anmärkningar låter utländsk kapital ta över allt som är värt att ta över i Sverige?"
Var inte målet för socialister att arbetarklassen tar över produktionsmedlen, inte att svenska kapitalister till skillnad från utländska äger kapitalet?
Om inte ens socialister själva ställer målet om socialism, vilka ska då göra det?
När inte ens de skarpaste tänkarna bland mina läsare har förstått tankegångarna har jag tydligen uttryckt mig väldigt oklart, men jag klarar nog inte av att gör det tydligare.
Då försöker väl jag då, Björn:
Om arbetslösa och sjuka inte får någon ersättning alls är det betydligt lättare att erbjuda taskiga jobb med nästan ingen lön alls. Då måste man ta såna jobb eller svälta. Om det finns en just A-kassa - eller medborgarlön - blir det omöjligt att bjuda under denna.
Alltså: Skälet till att det går i t.ex. USA att bära sig åt som Walmart gör är att det inte finns något alternativ, utom matkuponger.
Problemet med de versioner av "medborgarlön" vi har i Sverige är att de inte är ovillkorliga. Byråkrater kan villkora hur mycket som helst. En ovillkorlig medborgarlön som alla har rätt till, utan undantag, på säg 18.000 i månaden, skulle göra det omöjligt för kapitalister att gå under detta, och i praktiken omöjligt att gå under en gräns som ligger en bra bit över.
Medborgarlön är på så vis ett förhandlingskort för facket - på ungefär samma sätt som full sysselsättning.
Vad är det som är så svårt med detta?
Problemet är genomförandet. Men det gäller ju allt.
Jobbgaranti ser jag som en bättre lösning än att införa medborgarlön utan andra förändringar. Det går inte att kringgå att väldigt många människor vill känna sig behövda och delaktiga genom arbete, men där ofrivillig arbetslöshet låser dem ute från det.
Medborgarlön löser inte heller problematiken att arbetsgivare ratar arbetslösa baserat hur länge de varit arbetslösa.
Medborgarlön i kombination med en fungerande jobbgaranti kan vara en framkomlig väg.
Simsalablunder: helt rätt. Men jobbgarantier skapar inte något att göra. Det kan bara en keynesiansk ekonomisk politik göra. Och deet är ju förbjudet i EU.
Obs att keynesiansk inte betyder det där vanliga, "staten konsumerar i dåliga tider och skär ner i goda". Det betyder att staten investerar i produktion och i produktionsfrämjande infrastruktur i dåliga tider.
Det finns ett jättebehov av att investera, t.ex. i sånt som gör att man behöver mindre energi och råvaror. Det behövs av klimatskäl, det behövs för att tillgängliga råvaror inte räcker för alla människor med nuvarande slösaktiga metoder. Men i EU minskar investeringarna i sådant. Banker och fossilbolag gillar nämligen inte sånt, så då blir det inget.
Och därmed heller inget arbete.
Men du har rätt i att arbete är grunden. Medborgarlön är bara ett komplement. Så var det för den socialdemokratiska 30-talsgenerationen också.
Vill bara tillägga att vi behandlat "basinkomsten" i förbigående även i ett tidigare inlägg på vår blogg. Då skrev vi såhär:
I stället för att arbetarklassen skall ta makten över produktionen, befria arbetet från löneslaveriet, förvandla det till allas vårt gemensamma arbete och öka produktionen för hela samhällets bästa - så skall vi enligt de "arbetskritiska" sträva efter att slippa arbeta. Idén grundar sig på den absurda idén att "det inte längre finns lika mycket arbete att utföra" (när det i själva verket råder planerad underbemanning på i stort sett varenda arbetsplats), och förutsätter en "basinkomst" finansierad av den borgerliga staten (genom utsugningen av arbetarna, och framför allt av folken i tredje världens förtryckta nationer). Kort sagt, en politisk linje utformad för de småborgerliga skikt i de rika länderna vars värsta mardröm är att tvingas ner i arbetarklassen, få skit under naglarna och behöva underordna sig arbetarklassens organisatoriska disciplin. Även om borgarna skulle genomföra en sådan fördelningsreform som "basinkomsten" är, så kommer den under imperialismen aldrig tillåtas bli något som stärker arbetarklassen. För att kunna förverkliga kommunismens princip – av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov – och lösa motsättningen mellan manuellt och intellektuellt arbete måste vi först störta borgarklassen, bygga socialism och frigöra de enorma produktivkrafter som idag hålls tillbaka av kapitalismen. Som Marx skrev i Kritik av Gothaprogrammet: “I en högre fas av det kommunistiska samhället - när individernas förslavande underordnande under arbetsfördelningen försvunnit och därmed också motsättningen mellan andligt och kroppsligt arbete, när arbetet blivit inte blott ett medel för livsuppehälle utan rent av det viktigaste livsbehovet, när jämsides med individernas allsidiga utveckling också produktivkrafterna vuxit och alla den gemensamma kooperativa rikedomens källor flödar ymnigare - först då kan man helt överskrida den borgerliga rättens trånga horisont och samhället kan skriva på sina fanor: Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov!”
mvh Järnbastionen
Tack 'bastionen', jag lyfter upp den här kommentaren till en egen bloggpost, så den inte bara försvinner. Och så lägger jag till mina egna synpunkter.
Skicka en kommentar