Villkorslös grundinkomst och lägstalön
Vi pirater går in för införande av en villkorslös grundinkomst som uppfyller vårt partiprograms mål om "rätten till säker existens och socialt liv". Denna skall:
möjliggöra säkrat uppehälle och social delaktighet, utgöra ett individuellt rättsanspråk och garanteras utan behovsprövning eller tvång till arbete eller andra motprestationer. Vi vet att en villkorslös grundinkomst kommer att avsevärt ändra välfärdsstatens tankemönster. Istället för med klassisk partipolitik måste dess införande ske genom ett brett medborgardeltagande.
Vi märker många hängivna människor som i åratal inom och utom partierna har arbetar för en villkorslös grundinkomst. Vi vill föra detta engagemang till den politiska arenan i Förbundsdagen och med möjligheterna där stödja en bred framför allt väl underbyggd debatt i samhället. Därför vill vi inrätta en undersökningskommission i den tyska Förbundsdagen, vars mål skall vara konkret utveckling och utvärdering av nya liksom befintliga grundinkomst-modeller. För varje koncept skall de förutsebara konsekvenserna liksom för- och nackdelar visas och göras kända för allmänheten. Samtidigt kommer vi i Förbundsdagen att arbeta för att rättsliga grunder för folkomröstningar på förbundsnivå införs innan slutet av mandatperioden.
De skall göra det möjligt för medborgarna att direkt föra undersökningskommissionen framlagda liksom andra grundinkomstmodeller som lagförslag till omröstning. För att då kunna välja mellan ett flertal koncept samtidigt bör folkomröstningar med preferensvalförfarande kunna genomföras.
Fram till införandet av en villkorslös grundinkomst är piratpartiet för en rikstäckande lagstadgad minimilön.... och jag undrar hur länge det skulle dröja innan det svenska partiet eventuellt tog upp de här tankebanorna. Nu har vi svaret.
 |
| Bild kapad från Anna Trobergs Twitterflöde |
Bara ytterligare ett mindre tyskt pirat-citat innan jag går vidare till Anna Trobergs besked i ämnet:
Vi pirater är övertygade om att det överväldigande flertalet människor kommer att använda en säker existens som grund för utveckling av sina ekonomiska och sociala möjligheter. Trygg tillvaro skapar fritt utrymme för självbestämd bildning och forskning samt ekonomisk förnyelse. Det underlättar och möjliggör att ta oavlönade förtroendeuppdrag, att ta hand om anhöriga, att vårda barn, oberoende journalistik, politisk verksamhet eller skapandet av konst och fri programvara. Detta gynnar hela samhället.
Piratpartiet har därför inriktat sig på lösningar som individuellt och villkorslöst garanterar en trygg tillvaro och social delaktighet, och därigenom vidmakthåller och möjliggör ekonomisk frihet. Vi vill förhindra fattigdom, inte rikedom.Nu över till vad Anna Troberg skriver:
Den snabba tekniska utvecklingen har lett till en aldrig tidigare skådad materiell välfärd. Det är bra, men vi har fortfarande inte hämtat ut den tekniska utvecklingens högsta vinst, välfärden bortom arbetslinjen.
Dagens ökade automatisering leder nämligen inte bara till billigare produkter och tjänster. Den leder också till allt färre traditionella arbetstillfällen – och det är bra. Det tvingar oss nämligen att överge en förlegad syn på arbete, samhällsnytta och människovärde.
Redan i dag saknas det traditionella arbeten åt alla. Ungdomar och nya svenskar drabbas hårdast. De som har tur får en projektanställning eller hälls in i en av alla tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder. De som har otur får aldrig in en fot på arbetsmarknaden. Det leder till utslagning, stigmatisering och psykisk ohälsa. Det är oacceptabelt. Samhället måste omdefiniera vad arbete är och sluta mäta samhällsnytta och människovärde i antalet betalda arbetstimmar eller sålda produkter. ...
Människor som i dag anses vara en ekonomisk belastning tillför i realiteten oändliga värden till samhället. Några bidrar till Wikipedia, ett verktyg som används gratis av alla svenska skolor. Andra skapar musik, konst och böcker. Några ger äldre den sociala kontakt som samhället inte längre tycker sig ha råd med, andra vårdar anhöriga utan någon ersättning alls. Det är dags att uppmärksamma och uppskatta dessa insatser i samhället.
Och av det dras politiska slutsatser:
- arbetslösa och bidragstagare ska ges större möjlighet att arbeta ideellt istället för att delta i arbetsmarknadsåtgärder utan att för den skull riskera att förlora sina bidrag.
- alla arbetsmarknads- och socialförsäkringar snarast möjligt samlas under ett tak. Ett samlat, mer tydligt och rättssäkert system är ett mindre stigmatiserande och mer medmänskligt system där människor inte faller mellan olika stolar eller skickas runt i ett försök att göra kostnaden till någon annan myndighets problem.
- ett system för medborgarlön sjösätts inom en tioårsperiod. En garanterad grundförsörjning skapar nya möjligheter att förkovra sig och bidra till samhället på alla de kreativa sätt som dagens arbetsmarknadsmodell både hämmar och ofta aktivt motarbetar.
Samhället består av form och innehåll. (Det är ett alternativt sätt att se samhället jämfört med begreppen bas-överbyggnad - båda sätten att tänka finns hos Marx.) Den kapitalistiska formen bestäms av att samhället har ett kapitalistiskt innehåll. Men innehållet befinner sig i upplösning. Det fungerar bra för en del parasitära element i samhället, ungefär gräddan av 'en-procenten' och dess närmsta medhjälpare. För övriga blir systemfelen allt mer märkbara. De kräver ändringar i innehållet. När innehållet ändrats tillräckligt mycket kommer det att slå igenom på formen. Och detta utan att det upplevs som speciellt 'konstigt' av flertalet människor, eftersom ändringarna kommer att verka logiska med tanke på det tillstånd samhället befinner sig i.
I stället för att bara veva på om hur dåligt det är med medborgarlön, garantiinkomst eller vad det nu kallas borde det vara bättre att 'ta debatten', visa på dåliga sidor av förslagen och be förslagsställarna att berätta om/vad de tänker sig göra med dåligheterna.
15 kommentarer:
Bra där Anna Troberg.
Sedan tar vi näste logiska steg i teknikutvecklingen. Bankerna konfiskeras och ersätts med en programvara, pengar som vi känner dem upphör att existera. Ekonomins storlek kommer inte längre bestämmas av storleken på oljehandeln eller mängden guld man klarar lägga på hög, i den datoriserade ekonomin kommer ekonomins storlek växa med deltagandet.
I den logiska utvecklingen av digitala pengar utestängs kapitalister som ingenting gör från marknaden helt, de får sin medborgarlön, men ingen ränta.
Det finns ingen ände på vad som är teoretiskt möjligt. Enda kruxet är att det måste finnas en aktör som är beredd att ta strid och också har kapacitet att ställa till trassel.
Digitala pengar har vi redan. Det är bara några av politiker frivilligt påtagna begränsningar, som hindrar statliga räntefria pengar.
Phil Pilkington lyfter fram ‘Taxes For Revenue Are Obsolete’ från 1945 av Beardsley Ruml (en f.d. New York FED-boss), samma text som Bill Mitchell m.fl. tidigare också lyft fram, och som tar upp att upplåning och skatt för att finansiera statliga utgifter är obsolet. I Sverige skedde det genom att staten 1992 inte längre garanterar något annat än att 1 svensk krona = 1 svensk krona, varken mer eller mindre.
http://fixingtheeconomists.wordpress.com/2014/08/18/taxation-government-spending-the-national-debt-and-mmt/
"arbetslösa och bidragstagare ska ges större möjlighet att arbeta ideellt istället för att delta i arbetsmarknadsåtgärder utan att för den skull riskera att förlora sina bidrag."
Det här tycker jag är delvis skumt.
Jag förstår vinsten för den enskilde att slippa förnedrande arbetsmarknadsåtgärder. Men varför skall arbete betalas med den lägre medborgarlönen, istället för en skälig vanlig lön med alla dess förmåner som andra löntagare har, bara för att man valt att kalla det ideellt arbete?
Simsalablunder,
men "ideellt" är också en konstruktion av det kapitalistiska räntesystemet. Jag menar att du ställer ditt arbete till förfogande, handknypplade spetsdukar eller vad du nu vill och kan göra. Om någon byter sitt emot en av dina knypplade spetsar, eller ideella arbete, så blir det utrymme för dig utöver garantilönen att öka din levnadsstandard med. På den "marknaden" så erbjuder givetvis en ideell förening något, där byter folk delar av sina resurser emot det som föreningen erbjuder, vilket kan vara vad som helst, bara rätten att säga sig vara medlem. Dessa resurser byter föreningen med dig som utbjuder "ideellt" arbete i föreningen på marknaden emot ditt arbete i föreningen. Detta blir då utrymme över garantilönen med vilken du ökar din levnadsstandard.
Det är det jag menar med att ekonomin ökar med deltagandet. Eftersom det i praktiken bara blir byteshandel och de "pengar" som finns är bara en indexering av det som finns att byta på "marknaden", det finns alltid så mycket "pengar" eller "resurser" på marknaden som krävs för att du skall kunna byta bort dina knypplade spetsdukar, i exakt den omfattning som folk byter något emot knypplade spetsdukar.
Jan,
det första som krävs är en plan för genomförandet av vad man vill ha gjort. En detaljerad och trovärdig och tydlig plan är kanske det mest kraftfulla som finns i ett samhälle. Det behöver inte ens vara en bra sådan plan, bara den talar om för tjänstemannapparaten vad den skall göra. (Den kan skapa en ny tjänstemannaapparat också, men det är svårare.)
Mitt lilla engagemang i politik och mitt arbete med tjänstemannaapparaten i mitt privatliv, i mitt företag och i många olika föreningar genom åren. Att väldigt lite arbete sker någonstans där något utarbetas från grunden. Därför har den detaljerade planen automatisk makt. Den förkastas av politiken, den skrivs om, delas upp och pitchas igen, tjänstemannaapparaten bara formar sig efter den och en förändring sker helt utan politiskt beslut. Alltså jag ser tjänstemannaprodukter som är rätt gamla bubbla upp i politiken hela tiden. Man känner igen grunddragen i planerna hea tiden.
Planens makt är större än viljans i vår samhällsmaskin.
Martin,
Menar du att allt arbete då ses som "ideellt" eller kommer vissa ha "vanligt" arbete med vanlig lön, dvs högre än medborgarlön ger?
Hur menar du att penningmängden skall kunna styras exakt och alltid vara stor nog för denna bytesekonomi? Sparande t.ex. minskar mängden pengar i omlopp.
Ska man förbjuda enskilda att spara pengar i den konstruktionen, för att förhindra knapphet av pengar?
Hur sätts priserna i denna bytesekonomi, så att knapphet av pengar inte uppstår?
Hittills känner man inte till någon bytesekonomi med pengar involverade.
Bara när ekonomier kollapsat har bytesekonomier uppstått, men då av rent tvång och utan pengar. Men dess extrema ineffektivitet har lett till kreditbaserat system igen.
Martin: Innan man talar om något för tjänstemännen måste det finnas en "man" som talar om det för dom. Dvs en kollektiv aktör som har en vilja. Med betoning på kollektiv. En organiserad rörelse alltså.
Och innan den har en plan för tjänstemännen att följa måste den ha en plan för sig själv.
T.ex. fanns det en gång en arbetarrörelse, som uttryckte sig med hjälp av strejker. Det fanns också en gång en miljörörelse som uttryckte sig med ockupationer.
Runt de här konfrontativa aktionerna byggde man sen på med olika konstruktiva förslag och en livaktig rörelseoffentlighet. Men konfrontationerna måste finnas där, annars är det ingen som tar de konstruktiva förslagen på allvar.
Simsalablunder,
datorsystemen gör pengar onödigt, de ineffektiviteter du menar finns i den, finns inte längre. Vadå spara? Du har aldrig kontanta medel, aldrig ens något konto. Deltar du inte, finns du inte. Du kan knyppla spetsdukar på hög om du vill "spara".
Martin,
Men vad består då medborgarlönen av? Hur kan den spenderas om den inte är en form av pengar?
Vad menar du med digitala pengar?
Björn, jag tror att det handlar om den klassiska motsättningen mellan reformister och revolutionärer. Formen ändras inte automatiskt när innehållet ändras.
Reformister tror (om de är socialister) att kapitalismen kan ersättas av reformer inom kapitalismens ram. Alltså utan en sådan där förskräcklig revolution, där en klass störtar en annan.
Medborgarlönen handlar dessutom bara om - får vi väl erkänna - att kräva en viss grundtrygghet vid arbetslöshet. Det är alltså något lika futtigt som den paroll som kritiserades så hårt av Marx och Engel, "A 303ay's Wages for a Fair Day's Work".
(http://marxengels.public-archive.net/en/ME1691en.html)
Det är avskaffandet av lönearbetet som måste vara kravet - idag som på 1890-talet.
"A Fair Day's Wages for a Fair Day's Work" skulle det vara! "En schysst lön för ett väl utfört arbete", skulle man väl kunna översätta det med i dagens sossespråk. ("Och vad är det för fel med det?" utbrister reformisten...)
Medborgarlön blir en planekonomisk konstruktion hur den än genomförs. Antingen erkänner vi den planekonomiska aspekten och underordnar den demokratisk kontroll. Eller så låter vi transnationella storbolag, i sig själva planekonomier, bestämma innehållet i medborgarlönen. Då de kommer dela upp medborgarlönsmarknaden mellan sig och skapa produkter för dem. "Pengar" för en medborgarlönare är bara en illusion om kontroll, illusionen om att vara en individuell aktör på marknaden. Men marknaden du kommer agera på kommer vara helt planerad och de produkter som finns på den är framtagna av transnationella bolag som utformar den verklighet du lever i.
Adresserar vi inte den planekonomiska aspekten av medborgarlönen, så kommer medborgarlönarens illusion om frihet, helt bestämmas av transnationella planekonomiska storheter bortom medborgarlönarens inflytande.
Alltså det behöver inte vara så dystert att leva på medborgarlön oavsett väg man väljer. Jag har levt på soc en gång för längesedan och klarat göra saker utanför soc normen, lifta, bränn hemma och dumpsterdivea, så kan man ha ett händelserikt liv, begränsningarna till trots, och man kunde ha prylar utöver soc normen.
Men att tala om en marknad är falskt, medborgarlönen och de produkter som skapas för den faller helt utanför det folk förstår som marknad. Pengar för den lönen är en illusion.
Jan,
Helt rätt väg att gå, givetvis. Men Planens makt är större än så. Jag har suttit med gubbar från stora transnationella konsultfirmor, bland annat de bakom apoteksomregleringen. Bara baserat på de samtalen kan jag förutse en hel del saker som kommer att hända, helt oaktat vad svensken röstar. För det finns en plan för det hos de konsultfirmor som stater använder för att planera förändringar i statsapparaten. Konsulter är världens lataste art på planeten. De planerna kommer att omarbetas och pitchas gång på gång, tills de blir av, för en konsult kommer inte göra om en plan från början, det händer helt enkelt inte.
Utöver dessa planer så har andra "planer" makt i sig själva. Vad som hänt senaste 10 åren i Sverige är att de tjänstemän i apparaten som läste universitetens kurslitteratur i slutet av 80 och början av 90-talet nu har inflytelserika befattningar i apparaten. Jag har sett från nära håll hur tjänstemännen skapat rehabåtgärder baserade på postmodernt nonsens och experimenterat med människor som samhället betraktar som problem. Såg hur tjänstemännen sedan begravde negativa utvärderingar av dessa projekt och sedan experimenten själva. Makten i planer som instruerar tjänstemännen i vad de skall göra, har en inbyggd makt.
Har ni tänkt på hur det aldrig uppstår kris i de transnationella konsultfirmorna när det blir regeringsskifte?
Skicka en kommentar