Korea och bomben

Så här twittrade Jan Myrdal-citat (jag vet inte om det är ett aktuellt citat, men gissningsvis hör det samman med något av DFRK:s tidigare kärnsprängningar):

Jan Myrdal-citat ‏@Jan_Myrdal 6 jan.

Kanske räddas världen därför denna gång av Demokratiska Republiken Koreas atombomb. Kanske inte.

 

Gamle Myrdal till den spillra av den svenska vänstern som inte måste fåna sig när det handlar om norra Korea. Han är gammal nog att ha sina egna synpunkter, utan ängsliga blickar över axeln. Därmed skiljer han sig från en del andra element som verkar sticka in slängar mot Korea i sina skriverier. (Med "slängar" menar jag dåliga/okunniga/löjliga påhopp, inte kritik i sakfrågor som det förvisso finns en hel del utrymme för.) Varför gör de så? Kanske för att ha som alibi om det blir verkligt kallt i Sverige: "Men goa konstapeln, titta, jag har skrivit dumheter om Nordkorea flera gånger, så jag måste väl vara schysst!"

1964 blev det ett jäkla liv bland dåtiden "element" när Kina sprängde sin första atombomb, och därmed sprängde supermakternas kärnvapenmonopol. Numera verkar det vara rätt lugnt på den fronten. Omvärlden vet att Kina kan försvara sig. Omvärlden (läs: USA) torde också uppfatta att ett angrepp mot norra Korea kan bli en väldigt kostsam affär. Den oroande frågan är om USA:s politiska ledning tänker rationellt numera i de här frågorna. 

Och med dessa ord får ordföranden för Svensk-Koreanska föreningen ordet:

Nordkoreas provsprängning av en liten vätebomb den 6 januari motiveras som en självförsvarsåtgärd för att värna freden på Koreahalvön och säkerheten i regionen inför det ständigt växande kärnvapenhotet och utpressningen från USA och dess allierade.

Det militära hot som folkrepublikens ledning uppfattar är reellt, det är ingen illusion. USA har konsekvent avvisat alla försök att sluta ett fredsavtal efter Koreakriget och göra Koreahalvön till en kärnvapenfri zon. Istället har de byggt upp en massiv offensiv militär kapacitet riktad mot norra Korea. Tillsammans med de sydkoreanska styrkorna genomför USA varje år allt mer omfattande offensiva militärövningar, innefattande strategiska och andra kärnvapen och inriktade på invasion och ockupation av Demokratiska Folkrepubliken Korea (DFRK).

DFRK tar detta hot på stort allvar och menar att USA söker en förevändning för att starta krig – liksom tidigare mot Irak och andra länder, däribland Libyen, som gick med på att avveckla sitt kärnvapenprogram,. Man menar också att detta hot inte kan mötas med enbart konventionella vapen.

– Verklig fred och säkerhet kan inte åstadkommas genom förödmjukande eftergifter eller kompromisser vid förhandlingsbordet. Dagens bistra verklighet visar ännu en gång den oföränderliga sanningen att man måste försvara sitt öde med egna krafter. Ingenting är mer dåraktigt än att släppa ett jaktgevär inför en flock rasande vargar, framhåller den nordkoreanska regeringen i sin deklaration om provsprängningen.

Där sägs också att DFRK inte kommer att sluta utveckla kärnteknologi och inte heller gå med på nukleär nedrustning innan USA har avvecklat sin fientliga politik mot DFRK.

Regeringsdeklarationen framhöll att DFRK ser sig som en ansvarsfull kärnvapenstat och varken kommer att vara den första att använda kärnvapen eller under några omständigheter överföra materiel och teknologi till andra ”så länge de fientliga aggressionskrafterna inte kränker dess suveränitet”.

I media och politiska uttalanden framställs den nordkoreanska provsprängningen som hotfull, oroande och provokativ. Det är att göra svart till vitt. Att Nordkorea skulle använda kärnvapen i ett aggressivt, offensivt krig är fullkomligt otänkbart, den möjligheten är en ren fantasiprodukt.

FN:s säkerhetsråd har ”beklagat” den underjordiska provsprängningen och inlett diskussioner om ”ytterligare betydande åtgärder” mot DFRK. Sanktioner mot Nordkorea innebär i realiteten en fortsättning på den fientliga politik med ekonomisk blockad och handelssanktioner som USA bedrivit i årtionden, de är i realiteten ett stöd åt krigskrafterna.

Denna blockadpolitik har visat sig fruktlös. Den leder inte till fred och kärnvapenfrihet, utan tvärtom till fortsatt upptrappning och ökad spänning.

DFRK är ett suveränt land, ett medlemsland i FN, och har som sådant rätt att självständigt utforma sin politik, inklusive försvarspolitiken. Folkrättsligt finns inga hinder för att landet utvecklar atombomber och vätebomber, eftersom landet inte tillhör undertecknarna av icke-spridningsavtalet.

Sverige och andra medlemsländer bör stå fast vid tidigare löften att verka för avspänning på Koreahalvön och kräva att säkerhetsrådet respekterar FN-stadgan och folkrätten, försvarar små medlemsländers säkerhet och inriktar sig på att bryta spiralen av kärnvapenupprustning genom att undanröja krigsrisken på Koreahalvön.

Christer Lundgren

Ordförande, Svensk-Koreanska Föreningen