Om man lägger ihop det här med framstegen under senare i neurologi, spelteori och andra vetenskapsgrenar som jag knappt begriper mig på är det inte svårt att se möjligheterna. Förr måste utopisterna skriva berättelser om idealsamhällen på isolerade öar långt borta. Som tekniken nu utvecklar sig kan man i stället "realisera framtiden i mjukvaran". Man kan skapa stommen till tänkta världar med olika grundförutsättningar, och sedan låta X antal deltagare bygga vidare. Och så får man se vad som händer.
De virtuella världar som byggts upp i spelen är ... perfekta för att studera sociala nätverk och ekonomiska system på ett sätt som annars inte är möjligt. Allt spelarna gör, från kommunikation till ekonomiska transaktioner, registreras och kan översättas till statistik.
Som slutkläm på ett surt inlägg för några dagar sedan skrev jag:
Måste vi vänta tills det kommer en superdator full med artificiell intelligens som talar om hur framtidens samhälle bäst skall byggas medan vänstergrupperna sitter och ältar det förflutna? Och vem programmerar den datorn?Vi behöver inte vänta på nästa generation datorer. Verktyg finns för att börja bygga den framtida demokratin i cyberrymden och se hur den fungerar där, och sedan försöka föra ut resultatet till den verkliga verkligheten. Vore det inte idé att låta en del partistödspengar glida in i en sådan verksamhet, och försöka göra den världsomspännnade - det vore väl spännande!
PS. Man kan ju lägga upp andra modeller också, som den med perfekt konkurrens som en del nationalekonomer fortfarande verkar älska, och se hur länge den överlever i den virtuella verkligheten. Förresten - jag såg i Strindbergs skriverier om teater att han använde uttrycket "virtuell verklighet" redan på 1910-talet. Gubben var i vissa avseende före sin tid (och ibland var han efter, och i vissa fall bakom ... flötet - men nästan alltid intressant.) DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar