Högtid eller Köpfrid? - Min julpredikan

När vi nu närmar oss Den Stora Högtiden är det värt att tänka på Den Stora Köpfriden. Det finns ett jordklot, ETT jordklot, och där finns gränserna för vad vi kan konsumera. Men en konstig oro sprider sig på olika håll: tänk om folk inte köper så mycket! Hur skall det gå med ... gå med vadå?

Än sen, säger jag. Vi vet att marginalnyttan och -tillfredställsen av ytterligare konsumtion för folk som redan har det bra inte är särskilt stor. Det är inte välmående människor i industriländerna som skall konsumera mer. De personer här som försöker ersätta mänskliga relationer med dyra presenter eller hävdar sig genom att visa upp dyrbar konsumtion får helt enkelt fundera på vad de håller på med. Frågan har två sidor: resurser och moral. Att under glatt trallande om köpenskapens välsignelse såga av den gren vi sitter är i sanning inte god moral.

I Dagens Nyheter kan man se den uppenbarligen inte helt undernärde Johan Schück föreläsa om att "Minskad konsumtion inte rätt sätt att möta klimathotet".

Minskad konsumtion av produkter som har negativ klimatverkan är positivt, det är inte så svårt att begripa. Försiktighet med ändliga resurser är också klok, vilket också bör vara lätt att förstå. Samtidigt finns det en oerhörd fattigdom som måste röjas undan. Den lösningen som världens schückar verkar förespråka är att vi i de rika länderna fortsätter att leva som tidigare och köper produkter från fattiga länder, och på det sättet skall de fattiga kunna bli rikare genom att handla med oss. Hur sparar man på resurser och undviker klimatförstörande transporter med det tänkandet? Och hur undkommer man den snedvridning som finns i handeln mellan starka och svaga områden, där ytterligare hundratals miljoner människor riskerar att vräkas från sina småjordbruk?

Om man tänker praktiskt: varför skicka varor över halva jordklotet när de lika gärna kan konsumeras lokalt av dem som behöver det bäst? Det är ju till och med så att en del av länderna som ännu är rätt fattiga har de tekniska möjligheterna att lyfta sig själv, bara de får spelrum att själva utnyttja sina resurser. De politiska ramarna måste alltså lokalt (lokalt är också jätteländer som Indien) ordnas till så att de fattiga miljarderna kan se en verklig förbättring. Om det betyder att schückarna får dra in svångremmen lite grann - än sen? Det är säkert bara hälsosamt!