måndag 7 juli 2008

Förslag för att förbättra deckarserier


Sherlock Holmes - det var en riktig detektiv det!

Jag återvänder till ämnet deckare på TV, i serieform dessutom. Den gamla kända fördelen med serier är ju att man får ett persongalleri att bekanta sig med. Gärna bör det vara någorlunda köns- och åldersmässigt blandat för att höja identifikationsgraden hos varierande grupper av tittare också. Som tidigare diskussion har visat är det svårt att komma bort från vissa saker i kriminalarna, nämligen att det oftast handlar om mord. Det kan bli enformigt även om författarna sliter sitt hår för att hitta på nya listiga sätt att ta kål på folk. Annars är väl det vanliga att hushålls - eller kompisgräl utmynnar i helt oplanerade dråp, men det gör sig inte riktigt om man jämför med seriemördare som dessutom kanske ägnar sig åt mystiska ritualer och urvalsprocedurer och måste skicka kodade budskap till polisen. Seriemördare är serienördare!

Ibland tycker jag att manusförfattarna gör det för lätt för sig. De återanvänder helt enkelt gamla uppslag. Sådant kan knappast höja kvalitén på produkten. Här är några förslag på uppslag som inte borde få återanvändas:

  • Eventuella seriemördare får inte skicka någon slags budskap till polisen.

  • Ingen av huvudpersonerna får bli felaktigt anklagad för mord - om man ändå är så illa piskad att ta in det scenariot är anklagelsen helt korrekt och vi slipper se den jäkeln i fortsättningen.

  • Ingen får ha en släkting som är kriminell eller socialt missanpassad. I den mån släktingar dyker upp i serien är de snälla och välartade, och varken missanpassade eller ens brottsoffer.

  • Ingen får ha jobbiga hemförhållanden eller börja trassla med olämpliga bekantskaper.

  • Alla i laget av utredare, poliser, kriminaltekniker, eller vad det nu är för ena jyckar, är helt inriktade på sitt arbete och slösar inte bort tid på onödiga romanser på jobbet.
  • Alla högre chefer är professionellt kunniga och utfärdar inga konstiga order eller stör utredningarna. De har fullt förtroende för sin personal.
  • Inga överträdelser av lagar eller andra förordningar sker i kampen mot ondskans makter.
  • Åker huvudpersonerna på semester är det semester - inget lagstridigt inträffar under tiden.
  • Får man till en bra serie avslutar man den i förtid genom att huvudpersonerna stupar i kampen för det goda. Då slipper man se den oundvikliga urartningen träda in och intrigerna bli alltmer krampaktiga.

Jag kan ha glömt någon viktig punkt, men då kanske någon av mina trogna läsare kommer till hjälp?

Och andra typer av brott? Jag såg i tidningen häromdagen att det faktiskt är brottsligt när ungdomar med föräldrarnas vetskap trimmar EU-mopeder så att de kan gå med en vansinnig fart. Inblandad förälder har gjort sig skyldig till en kriminell handling! Där har vi ett uppslag: där sitter de kriminella föräldrarna framför TV:n med fyllda grogglas och fnissar över sitt attentat mot samhället och ser allmänt skumma ut … då sprängs dörren och polisen stormar in och släpar bort de olyckliga trots att de skriker och fäktar med armarna och påstår att de inte känner den där finnige mopedtypen som kört i nitti genom parken och påstår sig vara deras son! Låt någon skicklig manusförfattare utveckla detta uppslag vidare!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Den där figuren med polisen/deckaren som blir fråntagen fallet och jobbar vidare med det på fritiden utan chefens vetskap - och till siist triumferar - hör till de mest irriterande klichéerna, tycker jag.

Annars tror jag att Hollywood har rätt, och att folk verkligen vill ha oändliga upprepningar (med små variationer) på välkända intriger. Det inger en känsla av "trygghet".
Allt är under kontroll, och det goda segrar. Man kan stressa av med lite underhållningsvåld med förutsägbart slut - precis tvärtemot livet på gatan!

Här i London hade vi 6 knivmord på 5 dagar förra veckan (varav tre var inom promenadavstånd från där jag bor, och ett alldeles här på hörnet.) Så förutsägbara mordhistorier har alltmer kommit att fungera som ett slags avslappningsterapi, tror jag. Vi vet hur det slutar, och vi kan sova lugnt!

Vilken värld vi lever i!

Björn Nilsson sa...

Tack, jag visste väl att det skulle komma kompletteringar från den ständigt lika alerta läsekretsen!

Knivmordsepidemin i London är så stor att DN har ägnat den en massa utrymme också. Fast jag undrar om inte Karachi fortfarande är farligare om man inte har skyddsväst?