Krig och NATO gör inte människor bättre

Krig har en tendens att inte göra människor bättre. Och vad värre är: en stat som befinner sig i krig långt borta, och där den egna styrkan utgörs av yrkessoldater (eller om vi säger "legoknektar") kommer med stor sannolikhet att få känna av otrevliga efterverkningar. För knektarna kommer ju hem, en del av dem i alla fall, och skall fortsätta någon sorts liv. Den intresserade kan titta på den här artikeln i New York Times. Dels är den intressant för sakinnehållet, dels för att den visar vad det patriotiska yrandet om att "stödja våra trupper" är värt när det verkligen kommer till kritan.

Förutom att hemvändande soldater fyller på hemlandets kader av nedgångna uteliggare och brottslingar förefaller det som om civilsamhället inte vill veta av dem och faktiskt är skrämt för vad de kan ta sig för. För törs man ta in en person på jobbet eller den eftertraktade högre utbildningen när man kan misstänka att denne har psykiska skador som kan leda till våldsutbrott? Eller att personen inte klarar jobbet på grund av kroppsliga eller själsliga skador? Eller att han eller hon låter sig värvas av högerextrema våldsamma grupper? - Universitet och Säkerhetsdepartementet i USA har varnat för sådant, vilket har upprört en del veteraner. Men hur skall man hantera inflödet av folk med krigsreflexer, folk som är vana att använda extremt våld utan att behöva ta ansvar för det? Staten har skapat det monster man nu skräms av.

Det kan vi fundera på vad det gäller den svenska kontingenten i Afghanistan. Ännu så länge har förluster och strider varit små, men vad händer om de verkligen hamnar i hetluften och en del av styrkan hackas i bitar av motståndsrörelsen - vad händer med dem som kommer hem? Eftersom det här är yrkessoldater, inte värnpliktiga eller folk på hederligt FN-uppdrag, är det väl ingen utom de mest närstående som bryr sig om dem. Vad har en krigsskadad före detta afghanistanveteran för chanser i framtiden? Och vilka företag vill ha en reservist anställd som kan vara borta i långa perioder, och dessutom kanske återkommer som ett psykiskt vrak?

***

Och nu drar NATO in i Sverige, en organisation som borde ha skrotats för länge sedan. Den som tror att NATO försvarat demokratin kan ju fundera över vilka som grundade den: ett antal kolonialstater inklusive en som var uttalat fascistisk diktatur. Sedan kunde det bli militärdiktaturer i Grekland och Turkiet utan att NATO tyckte att det var problem med deras medlemskap. Jag har för mig att det var prat om en militärkupp i Italien också. Hade den genomförts hade det nog inte påverkat medlemskapet heller, och ett hängavtal med Francos diktatur i Spanien kunde passera. Har det någonsin skett en uppgörelse med det koloniala och fascistiska förflutna i NATO? Det har man inte tid med, nya krigsäventyr väntar - och det finns tokjävlar som tycker att Sverige skall vara med. Det är i vissa avseenden en vansinnig och ond värld vi lever i. NATO gör den inte bättre.



Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Så var det då valdag - rösta, Jinge skriver Sparka Lagerbäck – NU, cappuccinosocialist skriver Avskaffa nationaldagen, Björn Nilsson skriver Nationaldagen i ett par bilder