Skribenten varnar för en situation med permanentad arbetslöshet, men den infördes väl redan i samband med krisen på nittiotalet? Från en situation med nästan ingen arbetslöshet hoppade vi snabbt över till en annan där vi gradvis fått vänja oss med en stigande arbetslöshetsnivå och brutalare samhällsklimat. Som ett brev på posten kommer då kraven på att försämra villkoren för de arbetslösa (och alla andra som man törs ge sig på). I bloggposten talas för utbildning för de nya jobben förväntas komma. Men:
Regeringens hittillsvarande arbetsmarknadspolitik, som i slutändan bygger på lägre ersättningsnivåer och lägre löner, gör bara ont värre.
Jag undrar om regeringen betraktar detta som "ont"? Låga löner och mängder av arbetslösa måste ju vara smaskens för de intressen som den företräder. Och det värsta är att man kan misstänka "oppositionen" (obs de polemiska citationstecknen!) för att vilja föra ungefär samma politik!
En artikel på VoxEU innehåller data om den pågående krisen och hur den förhåller sig till den stora depressionen på trettiotalet. Tittar man på vissa data ser det ut att vara ungefär likvärdigt, men andra visar på en värre situation idag än då.
Det finns faktiskt ett diagram just för Sverige som visar hur industriproduktionen föll då och hur den faller idag - och idag är fallet brantare. Just nu är jag inte säker på hur det skall tolkas. Sverige omkring 1930 var ett mycket mer agrart land än idag (halva befolkningen bodde ännu utanför städerna) och fabrikerna såg definitivt inte ut som idag. Dessutom tog det ett tag innan krisen hann fram till Sverige medan den nuvarande krisen slog blixtsnabbt. Jag tror nog det här kommer att diskuteras, kan man verkligen bara lägga upp två kurvor och jämföra rätt av?
Vad som händer med världshandeln är intressant. På trettiotalet sjönk den ihop, men idag har den sjunkit ännu snabbare:
Sedan tror jag man måste granska detaljer för att förstå hur kritiskt det är. Om vissa saker produceras och säljs mindre kan det ju vara bra för Jordens resursbalans. Om livsviktiga varor blir svårare att komma åt för folk i gemen, som matvaror, är det betydligt mer allvarligt. En del länder som är beroende av råvaruexport kan råka illa ut, etc. Det större fallet idag skulle kunna vara ett tecken på att det handlas med mer umbärliga varor idag än för åttio år sedan. Båtlaster med billiga plastleksaker från Kina kanske inte är det allra viktigaste att skicka över världen, och nu har konsumenterna i USA inte råd att köpa dem längre utan får koncentrera sig på viktigare saker för sina hushåll.
Och till sist räntor. Man kan ju tro att det skulle vara lägre räntor förr, men världen styrde in i den pågående krisen med betydligt lägre räntenivåer än vad som var fallet 1929. Pengar har varit billiga att komma över, men inte har det hjälpt trots att det väl närmast är gratis att låna pengar på sina håll nu.
Men det gäller att se upp, det kan komma en ränterekyl om ett tag om centralbankerna tror att inflationen kommer tillbaka. Med tanke på alla enorma "stimulanspaket" är det inte otroligt. Samtidigt sitter ju regeringar i många länder med hårt belånade "medelklasser" som de måste försöka hålla på gott humör.
Jag hörde någon säga att folk som köper bostadsrätt idag kan spekulera i låg ränta framåt på grund av krisen, men det är ju inte säkert att den beräkningen håller. Om man håller räntan nere och sprutar ut färska pengar för att rädda banker och andra företag, samtidigt som det inte kommer till tillräckligt med nya varor och tjänster för att ta hand om en växande efterfrågan, ligger inflationen runt hörnet och väntar. Och det kanske inte är så kul (det heller).
Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver (V)i kräver garantier för strejkrätten, cappuccinosocialist skriver Späckat schema, Björn Nilsson skriver Lagerarbetare i kamp - även på nätet, Anders_S skriver Upphovsrätt - varken samhällsfara eller nödvändighet, Jinge skriver Mycket snack och liten verkstad?, acidtrunk skriver 20 års minnet av det kommunistiska upproret
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar