onsdag 24 juni 2009

Usel privat jobbtillväxt i USA

För den som tvivlar på att den nyliberala politiken, med sänkta skatter och maximal privatisering, verkligen är så bra för ekonomisk tillväxt inklusive jobbtillväxt, tjänar en artikel i Business Week som bekräftelse: under den senaste tioårsperioden har tillväxten av privata jobb varit milt sagt klen i USA.

Between May 1999 and May 2009, employment in the private sector sector only rose by 1.1%, by far the lowest 10-year increase in the post-depression period.

1999-2009 är i stort sett Bushperioden men det kan nog vara anledning att se Bushs regim som kronan på verket, efter Reagans, pappa Bushs och Clintons marknadsliberala regimer. De har lyckats slå undan fötterna för ekonomin i USA rätt bra, får man säga. Artikeln är inte lång men visar också på att jobbtillväxten ligger i den offentliga sektorn. Och en hel del av de privata jobben är i själva verket statligt finansierade.

Man kan se det här från flera synvinklar. En är att kapitalet flyttar dit där det kan producera mer kapital till lägsta möjliga kostnad, och det medför att en hel del produktion som tidigare låg i USA i stället hamnar i länder som Kina. En annan aspekt är att det är underligt att offentliga arbeten växer mer än privata trots att den officiella politiken säger sig vilja något annat.

Men varför inte utveckla den sista aspekten och gissa att det helt enkelt är verkligheten som är i farten? USA har nått toppen som industristat och nu kan det bara gå utför vad det gäller sysselsättning inom industrin. Det hade gällt även om fabrikerna legat kvar i USA. Hört talas om robotisering? Nu glider samhället nästan automatiskt över mot typer av arbeten som ofta gör sig bäst i offentlig regi, som undervisning och vård, samt tjänster som inte alltid kräver så mycket kapital som en fabriksarbetsplats. Problemet för USA verkar bland annat vara att de här ändringarna måste tvinga sig fram under motstånd, vilket gör processen plågsammare än vad den skulle behöva vara.

Utmaningen för politikerna borde inte vara att försöka hålla industrijobben kvar, eller att försöka skära ner offentliga sektorn till nästan varje pris, utan att komma fram med idéer om hur vi på ett så smidigt sätt som möjligt kan anpassa oss till den nya situationen. Detta gäller inte bara USA, utan också ett land nära dig ...


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Jag längtar efter valrörelsen, Anders_S skriver Göteborgsvitsiga nyheter, samira skriver Lagerarbetarnas kamp fortsätter, Vida Latina skriver Bloggtips på spanska, Fredrik Jönsson skriver Favorit i repris, Björn Nilsson skriver Pension och klass

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Enligt IMF:s, Världsbankens och CIA:s statistik, som den återges på http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_GDP_(nominal)_per_capita ligger USA numera efter länder som Finland och Sverige i BNP/invånare.

Den ekonomiska kräftgången har tydligen gått långt. Den elake kommentatorn Immanuel Wallerstein skyllde en gång det hela på at man lägger ner pengar på militär, psykologer och advokater istället för produktion.

Björn Nilsson sa...

Det kommer säkert någon kvarlevande liberalmupp i republikansk stil och förklarar att i själva verket så är det full fart framåt i USA och mycket bättre BNP än i Sverige etc etc!

Kerstin sa...

Björn Nilsson:
Eller så kommer en sådan mupp att säga att det där beror på att USA har för mycket regleringar :-) och hålla fram de regleringsfria Ryssl.. nej visst nej, det gick över ganska snabbt. Island då kanske, som en av de mer namnkunniga framhöll för inte så länge sedan, fast oj, det var inte heller bra.
Det börjar bli lite synd om de där mupparna, men jag tror inte att de förstår det själva - än.