För 3,6 miljoner år sedan kom en stenbumling från rymden och slog ner på Jorden. Den träffade marken i nordöstra Sibirien ...
... och resultatet blev ett stort hål!
Som ofta händer med hål i marken fylldes det av vatten, och nu har vi en sjö som har det lättuttalade namnet El'gygytgyn. Sjön är ungefär 15 km tvärs över och meteorkratern cirka 18 kilometer.
Vad är det som är så intressant med denna sjö så att den fått en sida i Wikipedia? Hela området i sig verkar intressant, för tvärt emot vad man skulle kunna tro har den här delen av Sibirien aldrig varit nedisad, till skillnad mot exempelvis Skandinavien. Det har varit vanliga vintrar och somrar, och när det inte varit vinteris på sjön har pollen och andra naturproduktur ramlat i vattnet och sjunkit till botten.
Det innebär att varje år har det kommit nya avlagringar på sjöns botten. Bottenlagret är 400 meter tjockt, och det är smaskens för forskarna! För genom att studera avlagringarna, "varven" på sjöns botten, kan man göra slutledningar om klimatet under 3,6 miljoner år, år efter år. Varje år finns urskiljbart som ett eget litet skikt i bottenleran. Man sänker ner ihåliga borrar, trycker ner dem och drar upp dem igen - och inne i borren finns borrkärnor där man kan se lagren och dra sina slutsatser. Man kan lista ut om det varit en varm eller kall sommar, och förmodligen också hitta en del växtrester som kan identifieras.
Nu skall vi titta på Wikin igen, den engelska, och ordet "varve":
The word 'varve' is derived from the Swedish word varv whose meanings and connotations include 'revolution', 'in layers', and 'circle'. The term first appeared as Hvarfig lera (varved clay) on the first map produced by the Geological Survey of Sweden in 1862. Initially, varve was used to describe the separate components of annual layers in glacial lake sediments, but at the 1910 Geological Congress, the Swedish geologist Gerard De Geer (1858-1943) proposed a new formal definition where varve described the whole of any annual sedimentary layer.
Så här kan varven se utAvlagringarna på bottnen av El'gygytgyn kan alltså fungera som ett enormt arkiv som sträcker sig långt tillbaka i tiden, långt innan den moderna människan fanns. Redan 2003 fick man upp en 16,7 meter lång borrkärna som innehöll 300 000 år av historia. (Andra siffror finns här.) Forskarna siktar på att komma hela vägen ner till berggrunden och därmed få upp lagerföljder som täcker mer än 3,5 miljoner år. Och därmed kommer vi att kunna veta mer om hur klimatet utvecklats under den tiden.
Och så kan vi minnas att en pionjär inom det här forskningsområdet var svensk, liberal friherre och dessutom riksdagsman - Gerard de Geer. De människor som hårdnackat tror att Jorden skapades natten till 23 oktober 4004 f.Kr kan bortse från hela det här inlägget och fortsätta blada sina biblar!
Från Konfliktportalen.se: Tuss skriver Den digitala apokalypsens början, Anders_S skriver Pseudodebatten om näthatet, Jinge skriver Ett tips om nyhetsbilder?, Björn Nilsson skriver TV-fritt, snatterskan skriver Dösnack, bitterhet, jobb
2 kommentarer:
Svenskar har redan från början funnits bland världstoppen när det gäller de vetenskaper som omfattar sjöar, och så är det i princip fortfarande.
"Gyttja" är ett annat internationellt låneord från svenskan som används för att beskriva denna sedimenttyp.
Eutrofiering av sjöar var ett fenomen vars benämning myntades av den svenske limnologen Einar Naumann i början av 1900-talet. Numera kallas det ofta övergödning istället, på svenska alltså.
Tack för tilläggsinfon! Tyvärr är kunskaperna om insatser som svenskar gjort inom vetenskaperna inte särskilt utbredda numera. Därför puffade jag lite extra för de Geer.
Undrar hur det låter om en frankofon geolog skall försöka uttala ordet "gyttja"! Jag visste inte att det ordet var ute internationellt också.
Skicka en kommentar