För knappt en månad sedan kunde jag rapportera 45 bankkonkurser i USA. Nu får vi höja nuffran till 57. Och året är inte slut ännu, liksom inte listan på banker med skakiga affärer. Men det är naturligtvis små lokalbanker som åker över stupet, de verkligt stora drakarna på finansmarknaden ser till att de klarar sig. De har nog sina hållhakar på regeringen. Och dessutom värvas ju folk från bankvärlden in till regeringen, och dessa personer vet nog vems intressen som skall främjas (och då handlar det inte om illa utsatta låntagare och deras lokalbanker, utan om betydligt högre uppsatta potentater!).
För den som undrar vad som händer i Lalgarh i Västbengalen så kan jag tala om att det pågår en (eller heter det ett?) bandh där sedan ett par dagar. För den som undrar så är bandh en indisk term för generalstrejk. En politisk gruppering kan kalla till bandh och stänga ner ett helt område. Inte bara företag och affärer, utan transporter och över huvud taget allt som rör sig i samhället stängs av. Nu har maoisterna kallat till en sådan aktion i flera delstater, som protest mot ökande levnadskostnader vad jag förstår. Att man kan genomföra en generalstrejk i ett område som i princip är ockuperat av halvmilitära polistrupper får anses vara ett styrketecken.
I Västbengalens södra granne Orissas sydliga och efterblivna distrikt pågår en konflikt som påminner om Lalgarh. Även här är det stamfolk som är aktiva, men nu handlar det om att de jagar bort personer som de påstår orättfärdigt har tagit över deras mark. Delar av Orissa är avskurna, och stambefolkningen har stöd av maoisterna.
Med tanke på att hinduismen antas vara väldigt fredlig är det märkligt hur mycket våld som pågår ute i de indiska obygderna. Dessutom har just hindunatinalister i Orissa givit sig på kristna i våldsamma överfall, och där har maoisterna tagit parti för de kristna vad jag vet. Hinduerna ses väl i detta fall som reaktionärer.
Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Kinesisk imperialism?, kimmuller skriver Manifestation: Stoppa uppsägningarna på Vestas!, Jinge skriver Nästa gång träffar Talibanerna!, Anders_S skriver Stöd till husockupanter i Göteborg, boladefogo skriver Israeliska soldater vittnar, andread0ria skriver Westboro Baptist freakshow
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
2 kommentarer:
Om man ska tro t.ex. Gail Omvedt, som har skrivit om indiska bonderörelser, är hindufundamentalismen stadsmedelklassens motmobilisering mot den bonderörelse som blev stark på 80-talet. Och det är ju klassiskt - om underklassen hävdar ett klassperspektiv kontrar de välbärgade med att hävda Nationen. Och att de kritiska är Artfrämmande Element.
Det hela började med en ytterst framgångsrik bondemobilisering i Punjab som hindufundamentalisterna krossade genom att utmåla sikher som anti-indiska och angripa deras tempel. Som bekant är Punjab ett sikhiskt fäste. Och på detta sätt kunde man krossa enigheten mellan sikhiska och hinduiska bönder.
Ja, det är väl sällan som överklassen rakt ut talar från klasståndpunkten. På sätt och vis kan det stämma: den makthavande klassen representerar ju också den stat där den här makten. När proletariatet börjar bildas upptäcker de andra klasserna till sin förskräckelse en klass som nära nog står utanför samhället. Vill det sig illa blir den medveten om det också.
Skicka en kommentar