När flummig politisk opportunism drivs samtidigt med att partiet gjort sig helt urarva vad det gäller samhällsanalyser grundade på den vetenskapliga socialismens principer - det kan inte annat än att gå åt helsicke. Partiet får nog vara glatt att det ännu är vid liv som man uppträtt!
Trotten har skrivit ett inlägg som grundas på att Sverigedemokraterna börjar jobba sig fram mot Riksdagen på allvar. Det här är ovanligt för att komma från vänsterhåll:
Vänstern har allt för länge snackat genus, HBT, djurrätt och liknande, när den i själva verket borde ha snackat om arbetarklassens vardag! Lösningen på problemen i dagens Sverige är inte identitetspolitik och flum, precis lika lite som det skulle vara en lösning att kasta ut invandrare, lösningen är hård och kompromisslös klasskamp! Problemet är inte heller att kvinnor inte får heta Krister eller att barbiedockor är blonda och smala, precis lika lite som mångkulturen skulle vara ett problem. Problemet är att vi har en kapitalistisk marknadsekonomi där människor reduceras till slit-och-släng-varor, och att Sverige de senaste 20 åren har behärskats av en ideologi om “marknadskrafternas undergörande kraft”.Det enda botemedlet mot den högerextrema sjukan är klasspolitik!
Jag håller i stort sett med. Borde inte vänsterfolk i gemen göra det? Eller om de inte gör det, borde de inte protestera och meddela att HBTQ är minsann viktigare än allt annat? Men det mest typiska är väl tigandet. När den politiska linjen inte går att försvara kniper man helt enkelt käft och hoppas att stormen blåser förbi.
De här kämparna har lite viktigare saker att tänka på än HBTQ. På banderollen står det PLGA, de är alltså maoistiska militanter i Indien, tillhörande People¨s Liberation Guerilla Army.
Vad det gäller speciellt Vänsterpartiet såg jag en verksamhetsberättelsen för ett par år sedan. Där ägnade man fyra detaljerade sidor åt Stockholm Pride medan Första maj fick två! Det är nog ganska typiskt för prioriteringar inom det partiet. Under de två senaste Stockholm Pride har jag stått vid sidan av och tagit bilder och publicerat i bloggen, men i år blir det inget med det. Jag har fått nog.
Jag har skrivit det förut men det kan upprepas: vänsterns hantering av den nuvarande krisen är en ren skandal! Vi är i den värsta ekonomiska krisen sedan den stora depressionen, och till den krisen kan läggas flera andra kriser, men vänstern har knappast lyckats uppnå något. Den nyliberala revolutionen är död men vänstern står bara och glor.
Inte nog med det: man står främmande för hela den teknologiska och vetenskapliga utvecklingen och överlåter till borgerligheten att ta hand om den. Detta gör man i stället för att ta till sig all forskning som faktiskt stödjer vänstersynpunkter på människorna och samhället. Detta är ingen konstig udda idé av mig: att förena socialism och spetsvetenskap är just den vetenskapliga socialism som grundades av Marx och Engels. Det är den här oförmågan att ta till sig vetenskapen och förvandla den till politik som gör att dagens vänster i stället mest har flumfrågor att ty sig till. Det är lättare att jönsa omkring i en gayparad än att försöka sätta sig in i detaljer om världsekonomin, om datanätens betydelse för samhällsutvecklingen eller modern hjärnforskning!
För den som undrar vad klasskamp egentligen är för något: i grunden är det striden om de värden som produceras i samhället och hur mycket de olika klasserna i samhället skall få av dessa värden. Det är fördelningen mellan företagsvinster och löner alltså. Eftersom det finns en juridisk, kulturell och politisk överbyggnad till den producerande basen i samhället kommer mycket av kampen att ske i överbyggnaden och ytligt verka handla om helt andra saker. Som en del personer ser det (inklusive jag själv) finns en del av förklaringen till den nuvarande krisen i att vinsterna ökat på lönernas bekostnad och därmed skapat underkonsumtion. Samtidigt vet vi att av resurs- och miljöskäl kan konsumtionen inte växa hur som helst, så där finns verkligen en ekvation för vänstern att ta tag i. Men då måste man ha kunskaperna för det också, och inte öda bort tid i diverse lekverksamheter!
Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver En ovanligt GRISIG influensa, andread0ria skriver Hur mycket vapen har du i DITT vänsterfäste?, kamratwot skriver En chef är en chef är en chef, kimmuller skriver Dags att outa en varslande chef!, Krastavac skriver Skammen över att komma försent, Anders_S skriver Fördomen om rasse-skåningen bekräftas
9 kommentarer:
Jadu, jag tror de goda krafterna här i världen är de lättaste att pervertera och vrida till andra syften. För vem av alla som ser sig som det godas förkämpe skulle höja rösten emot solidarisering åt alla möjliga håll, den ena separatistiska saken efter den andra.
Jag kunde bara applådera Lars Werner när han kommentarade när Gudrun Schyman utropade att vänstern var ett feministiskt parti, med: Jag trodde kvinnokampen var underordnad klasskampen.
Klumpigt sagt, men det behövdes sägas. Kvinnor, bögar, invandrare, samer och de mesta andra förtryckta är en delmängd av arbetarklassen. Som en delmängd av arbetarklassen kan man inte ha frihet utan att arbetarklassen är fri.
Arbetarklassen förtrycker delmängder av sig själv, javisst. Men vad skulle poängen med någon form av separatistisk kamp vara om inte för möjligheten att alliera sig med andra intressen?
Men, de kristna homosexuellas rätt att gifta sig i kyrkan måste väl anses vara den allra viktigaste politisk frågan just nu, mycket viktigare än att sjuka inte får ekonomiskt stöd eller korrekt vård, att arbetslösa tvingas sälja allt de äger till slut, för att få mat på bordet (ja om de inte väljer att bli rånare förtstås, vilket somliga ju gör) och att några få tillåts berika sig, på andras bekostnad och bortom allt förnuft.
Ironi åsido. Jag håller helt med dig. Just nu är det tid att påpeka det viktigaste Marx sade, att all egendom (varmed menades jord) är stöld! Samt att också påpeka att jorden tillhör oss alla, inte bara en liten elit.
För övrigt, den nyliberala revolutionen må vara över, men nu har den istället permanentats. Den som inbillar sig att kraschen ska få den positiva effekten att politiker och makthavare tänker om, får nog vänta väldigt, väldigt länge, ja i stort sett tills de ses vid sorteringen på yttersta dagen.
Jag tror inte att det är så att feminismen och queerteorin o.s.v. är orsaken till att klasskampen och kampen för socialismen hamnat i skymundan. Däremot har de senare fungerat som ett slags substitut.
Man ska vara försiktig med att slänga allt detta överbord, finns otroligt viktigt tankegods här, men också en hel del postmodernism och flum.
Hur som helst, vänstern måste åter sysselsätta sig med "hårda" frågor som ekonomi o vetenskap samt stora frågor som hur vi faktiskt vill organisera vårt samhälle. För det krävs att vänstern tar avstånd från den kapitalistiska marknadsekonomin och börjar agitera för socialistisk planekonomi.
Det är klart att man inte kan komma med några alternativ när man begränsar sig själv totalt genom att inte våga utmana samhället. Om vänstern är livrädd för att ta ord som socialism och planekonomi i sin mun så kan man inte förändra någonting, förutom då att homosexuella ska få vigas i kyrkan.
Marxismen befann sig i kris på 70-talet, teoretiskt såväl som praktiskt. T.ex. började allt fler tvivla på arbetsvärdeläran, men i dag har många forskare oberoende av varandra kommit fram till att arbetsvärdeläran är korrekt.
Allt tyder också på att ett system med planekonomi och arbetskvitton vore avsevärt mycket mer effektivt än dagens kapitalistiska marknadsekonomi. Socialismens möjligheter är enorma, det finns tusentals starka argument för socialism! Det är dags att börja formulera dem och presentera dem som ett seriöst alternativ.
Vänsterpartiet och alla andra som kallar sig vänster måste börja tro på socialismen och den demokratiska planekonomin! Vad skulle vi annars göra?
Kraschen 1929 fick positiva effekter i Sverige, där vi hade världens mest militanta arbetarrörelse på 20-talet, och i USA där man hade världens mest militanta arbetarrörelse på 30-talet. Den fick katastrofala konsekvenser i Tyskland där arbetarrörelsen ägnade sig åt inbördeskrig under 20-talet. Och den fick mer eller mindre inga politiska effekter alls i England och Frankrike där arbetarrörelsen inte gjorde nånting alls.
Bra kommentarer, vet inte om det behövs tilläggas något. Skall tänka på saken tills i morgon. Noterar bara att de som hejar på vad det gäller "identitetsfrågor" som vanligt håller sig undan. Sedan är ju frågan om det är partier, eller som Jan tror mer på, sociala rörelser som är det bästa verktyget för att ta hand om dessa framtidsfrågor.
Angående kvinnor så kan man notera att de indiska bonderevolutionärerna liksom sina kollegor i Nepal har satsat på att rekrytera kvinnliga kadrer även till sina väpnade styrkor. Där hänger kvinnokamp och klasskamp ihop på ett mer logiskt sätt än i den feministiska debatten i vårt land där klasslinjen har en tendens att försvinna. Och när den försvinner blir det ett överskikt av kvinnor som gynnas medan utslitna städtanter fortsätter att vara utslitna städtanter. Grupp 8 på sin tid hade mer grepp på det här tror jag.
Notera att jag inte har sagt något om partier eller sociala rörelser abstrakt. Det är en fråga om timing.
Idag, när vi inte har några sociala rörelser att tala om, har politiska partier inget att göra mer än att slåss om plats vid köttgrytorna. Först när det finns sociala rörelser har partier en uppdragsgivare, en som har makt att ta dem i örat om de beter sig fel.
För övrigt funderar jag över varför akademiker snackar om "sociala rörelser" nuförtiden. Förr hette det folkrörelser. Men begreppet "folk" anses väl lite för tölpigt i den fina akademiska världen, förstås.
Den som vill läsa mer om denna fråga kan titta på http://www.folkrorelser.nu/def/folkrorelser-socrorelser.html.
Jag antar att "sociala rörelser" är ett bredare begrepp än "folkrörelser", även om de i stort sett kan behandlas som synonyma. Har för mig att "folkrörelse" skall jämställas med "ideell rörelse" enligt någon definition jag hörde för hundra år sedan. Där klarar sig nykterhets- och frikyrkorörelserna, och den äldre idrottsrörelsen, men det är frågan om fack och konsum med sina ekonomiska mål passar in.
Diverser rörelser har ofta varit "frontorganisationer" för partier. Man behöver bara se på floran av rörelser som socialdemokraterna hållit sig med i Sverige, som i princip skall täcka medborgarens hela liv. Det är partiet som blir rörelsens uppdragsgivare i det fallet.
Tror jag återkommer med ett försök till fördjupad diskussion i detta intressanta ämne: hur förhåller sig partiet till rörelsen i stort!
Betydelser glider. Det finns ingen skillnad på de här två begreppen om man läser vad som skrivs. Däremot är det korrekt att den akademiska världen i Sverige sen 40-talet har slitit för att dra gadden ur begreppet folkrörelser och få det att betyda "stor organisation". Men det är inte så det har använts.
Se länken ovan, plus den länk som finns i den länkade artikeln.
Skicka en kommentar