Afghanistan - dags för svenskbombningar?

Får man tro StatCounter har den här bloggen nu passerat 130 000 träffar, och det är ju ganska mycket. Som en ganska stor svensk stad.

Jag hittade Stefan Lindgrens blogg igår. Ett känt namn från Vietnamrörelsens dagar, still going strong. Han citerar otrevliga uppgifter om att svenska piloter förbereder sig för att deltaga i bombningar mot afghaner. Afghanerna har väl inte så mycket luftvärn att sätta emot de utländska terrorbombarna, och med tanke på typen av bombmål (civilpersoner, bröllopsföljen och liknande) lär det knappast bli några heroiska och livsfarliga uppdrag för våra piloter. Våra förresten, det är ju NATO:s och USA:s krig, inte vårt! Har för mig att Sverige har väldigt fina splitterbomber, det vore väl smaskens att blåsa rent i någon dammig liten by med några rediga bomber! Sedan kan väl Expressen rapportera om våra svenska hjältemodiga flygare!

Rapporterna från Afghanistan är knappast upplyftande för de som tror på "snabb seger" och att man skall kunna upprätta någon slags "demokrati" i landet. Åtta års krig, det är ganska lång tid för något som skulle vara en snabb affär. Nu inser USA:s militära och politiska ledning att kriget kan dra ut hur länge som helst, och att det kan förloras också.

Några färska artiklar om olika aspekter av Afghanistan här, här och här. Sammanräkningen av det senaste valet är inte klar, men själva tanken på val under pågående ockupation är märklig, Och de tidigare valen har inte stoppat upproret från att sprida sig mer och mer över landet. Valen verkar mer handla om att försöka visa upp för västländerna att det händer något positivt. Det är inte bara så att deras medborgare dödas i ett onödigt krig, demokratin utvecklas också ...

Men vilka egentligen kriterierna för "seger" i Afghanistan är, det verkar inte USA kunna formulera. Och med en sådan politik kan man inte göra mycket mera än att springa runt och ha ihjäl folk tills man tröttnar och åker hem.

Opinionen i USA har redan tröttnat men politikerna och media fortsätter att blåsa på. Den sista artikeln jag länkade till visar på en intressant och märklig skillnad mellan allmänhet och de stora media i USA. Media vill fortsätta kriga (det gäller även tidigare katastrofer som Vietnam och Irak) i ett läge där allmänheten vill att man skall ta hem trupperna.

Hur kan det komma sig? Är det månne så att "den fria pressen" i själva verket slänger sin förmodade kritiska granskande roll över bord och nöjer sig med att vara statslojala skrivträlar? Att mediernas ledningar delvis ingår som underavdelningar till den borgerliga staten? Samma fråga kan man ställa om media i Sverige. Men till skillnad mot tidigare finns det numera "medborgarmedia" på nätet, och kanske gammelmedia fortsätter att slå spikar i sina egna kistor genom att köra sin folkfientliga men politikerslickande linje. Vi är inte beroende av redaktionerna i Marieberg längre. Vad händer den dagen vi får veta att ett svenskt bombplan sprängt ett dussin afghanska kvinnor, barn och gamlingar i luften, vad skriver ledargenierna på Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet då? "Hoppsan, vi trodde det var talibaner... alla afghaner ser ju ut som talibaner ..."