På TCO-utredarnas blogg kan man läsa att den sänkning av a-kasseavgiften som skulle välsigna dess medlemmar i stället har blivit en höjning för 40 procent av dem. Därmed fortsätter folk att hoppa av från fack och a-kassa. En dålig nyhet således, såvida man inte är ute efter att knäcka fackföreningar och a-kassor.
En nyhet jag hörde på radion i morse var att antalet allvarliga olycksfall på arbetsplatserna sjunkit, förmodligen på grund av den pågående krisen. Man får väl anta att när arbetslösheten bland byggnadsarbetare drar i höjden minskar antal fall från byggställningar och liknande. Eller om man ser det från en annan synvinkel: vissa arbetsplatser och typer av arbeten är riskabla och egentligen borde folk hålla sig därifrån. I alla fall om en del jobb skall hetsas fram så att säkerheten sätts åt sidan.
En annan radionyhet handlar om en doktorsavhandling där det hävdas att "Avregleringen av elmarknaden har lett till högre elpriser och mindre investeringar i förnyelsebara energikällor, tvärtemot det ursprungliga syftet". Det är ju en ny krasch för den neoliberala politiken, vilket ju inte är så svårt att räkna ut. Verkligheten vill inte anpassa sig till de liberala fantasierna.
Elbranschen fungerar inte enligt något litet enkelt utbud-efterfrågeschema, och samma gäller exempelvis försvarsindustrin. Kommunikationer, som tåg och taxi, är andra exempel på att karta och terräng inte stämmer med varandra, men där liberalerna ändå hävdar att det är kartan som gäller. Det är bra för att det är bra, oavsett om det är bra eller inte! Men om man tittar på den grundläggande liberala modellen så har den en avgörande svaghet: den kraschar så fort någon kan skaffa sig en liten konkurrensfördel! Och i vilka marknader finns inte denna svaghet?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
2 kommentarer:
Angående liberalismen:
Poängen med liberalismen är att det finns rationella individer vilka skulle kunna utvecklas fritt, bara hinder (beskattning, stat, tvingande sociala normer såsom värnplikt m.m.) försvann.
Men när reformerna som tar bort dessa tvingande hinder verkligen genomförs visar det sig att det inte blir såvärst fria marknader utan olika sorters oligopol. Nu kan man då hävda att avregleringen inte gick till på fel sätt, att politikerna myglade till en halvmesyr och gynnade gamla kompisar i de nya "fria" företagen osv. De praktiska resultaten stödjer inte idén om fria rättvisa marknader eftersom alla kommer försöka skaffa sig någon typ av konkurrensfördel - Och om folk betalade mycket för en tjänst tidigare, lär de vara beredda att betala ganska mycket nu med. Om man inte skär bort en hel del t.ex. underhåll. Men i och med att marknaderna just inte fungerar sådär perfekt, kan någon alltid hävda att p.g.a. det och detta (för mycket hinder) fungerar det inte som det var tänkt. Därför kommer n liberal aldrig ha fel.
Liberaler är maktmänniskor utan makt och kommer alltid att förbli det. Väl vid makten blir de konservativa/reaktionära.
Tja, att vara liberal är att vara kluven, sas det en gång i tiden. Då gällde det nog hyggliga socialliberaler med sund själ och sund kropp. Idag verkar det vara en klyvning där liberalens kropp står här i vår värld medan huvudet svävar runt i en annan rymd. Eftervärlden kommer att undra hur i h-e någon någonsin kunde tro på de där konstiga teorierna.
Skicka en kommentar