...visar att en vinstmaximerande vaccinproducent med monopolmakt inte bara har incitament att ta ut för höga priser utan även att investera för lite i produktionskapacitet.Anledningen är att en högre produktion minskar smittspridningen och därmed efterfrågan på vaccinet. Om vaccinet släpps tidigt får epidemin aldrig fotfäste vilket påverkar företagets vinster negativt. För en producent som maximerar välfärden snarare än vinsten är produktionens påverkan på smittspridningen tvärtom en anledning att investera i större produktionskapacitet.
Ja, frågan är alltså om det är den allmänna välfärden eller den enskilda vinsten som bör vara vägledande! Analysen i sig är inte så konstig, och vilken borgare kan protestera - det är ju så här näringslivet skall fungera enligt den borgerliga världsbilden!
Bloggkollega Jinge brukar skriva om den där vaccinfabriken i Sverige som aldrig byggdes för att regeringen lade hela projektet på hyllan. Man kan ju se det som ett exempel på den politiska extremism som vägleder Alliansen: politiska principer smäller högre än verkliga behov, hur mycket än behoven skriker. Här har alltså Jinge fått lite eldunderstöd från fackekonomer, och det sker väl inte var dag!
15 kommentarer:
Läkemedel SKA tillverkas i statligt ägda företag och forskning för bättre sådana SKA ske med statliga pengar. Allt annat än vanvett.
OK, då bestämmer vi det då!
Hur mycket spenderas i forskning och utveckling inom läkemedelsindustrin per år? Jag gissar att det är astronomiska belopp, men har ingen siffra.
Vilket lands regering vågar spekulera med skattepengar? Tänk om det inte blir något. Då kommer det kallas slöseri med allmänna medel.
Vad händer om ett statligt företag utvecklar ett farligt läkemdel. Det har ju den privata industrin lyckats med ett antal gånger, och även statliga företag gör fel.
Skall de drabbade då stämma staten?
Eldorado
Jag har en känsla av att den här typen av offentlig verksamhet är lättare att argumentera för än många andra. För gemene man är ju det här viktigare än att lägga pengar i partikelacceleratorer eller att föra krig på andra sidan jordklotet. Och de flesta är väl så vettiga att de förstår att projekt kan misslyckas eller få oavsedda biverkningar vem än huvudmannen för forskningen är. Möjligen kan en forskning som är mer öppen och inte hämmas av företagens hemligstämplar lättare avlusas från tokigheter om större delar av forskningssamfundet än bara de närmst berörda kan granska vad som händer.
Många stater har över huvud taget inte råd med forskning och utveckling och kanske inte ens med tillverkning. Och försöker de tillverka kan det braka ihop med de privata läkemedelsjättarnas krav, vinsten är ju viktigare än billiga mediciner till fattiglappar. Stora medicinska projekt kan drivas av flera stater till sammans. Och med de resurserna kan man kanske också få ihop medel för att ta itu med sjukdomar som inte är "inne" ur företagsekonomisk synpunkt.
Anonym: Läkemedelsindustrin satsar varje år 15 miljarder kronor på forskning och utveckling I SVERIGE. Dessutom leder den svenska läkemedelstillverkningen att exportnettot är 32 miljarder kr årligen vilket gör industrin till Sveriges fjärde största exportintäckt.
En statlig fabrik skulle knappast kunna bidra till det senare eftersom det skulle vara en statligt subventionerad näring som sannolikt inte skulle gillas av EU.
Dessutom är ju varken Kuba eller Nordkorea särskilt kända för sina stora vetenskapliga framsteg så spetsforskningen gör sig nog bra i privata företag.
Tror man att Sverige är ett u-land i Tredje världen blir väl resten av resonemanget av samma usla kvalitet. (Och ändå borde kvaliteten på Cubas sjukvård, jämfört med samtliga dess grannländers, även få tokliberaler att tänka till.)
Branschen är, för att använda äldre socialdemokratiskt språkbruk "mogen för socialisering".
Björn, det mset naturliga att lägga i offentlig verksamhet borde vara matproduktion, men läkemedelsindustrin strax därefter.
Båda dessa aktiviteter är betydligt viktigare än att föra vilket krig som helst.
Oavsett om man föredrar offentlig eller provat tillverkning så bör man fundera på hela kedjan skall fungeraa både i teorin och praktiken.
Personligen tror jag staten skall reglera och sköta kontrollen, men inte produktion och utveckling.
Eldorado
Man kan se efter vad som är mest effektivt ur olika synpunkter, eller man kan (som en del tokliberaler) fullständigt strunta i vad som är praktiskt och i stället proklamera att en viss ideologi i sig garanterar att saker görs på det mest praktiska sättet. Och detta även om praktiken fullkomligt skriker om att nu går det åt h-e.
Även staten tjänar på statlig läkemedelstillverkning och att ge kostnadsfria mediciner åt folk. Helt enkelt därför att enorma grupper på arbetsmarknaden från hög-till lågutbildade inte klarar sina arbeten utan tillgång till mediciner.
Björn, jag tror jag liksom du ser det pragmatiskt. För mig är ideologierna döda.
Demokrati, kapitalism, socialism har all styrkor och svagheter, inget är perfekt.
Ofta kan vi inte välja det bästa utan snarare det minst dåliga
Eldorado
Med offentligt ägande kan man ju säga att den offentligt finansierade sjukvården betalar till sig själv när den köper mediciner. Det låter ganska ekonomiskt tycker jag, om man ser till samhället i stort. Ur privatföretagarnas synpunkt är det givetvis inte trevligt, men är samhället till för företagen eller tvärt om?
Intressanta funderingar, jag tycker din vision är spännande.
Om nu det offentliga i land 1 utvecklar medicin A och sjukvården att tillhandahålla den medicinen.
Land 2 utvecklar en billigare (och möjligen bättre) medicin än A.
Var ska nu sjukvården i land 1 göra sina köp?
Eldorado
Om det är både bättre och billigare låter 2 bättre som leverantör. Samma om 2 har en bättre vara. Är det ingen kvalitetsskillnad och priset inte skiljer sig så mycket åt kan man handla hos sig själv.
Men man kan ju tänka sig att flera länder samarbetar om forskning och utveckling. Det här är ju rätt dyra grejor och därför kan man tänka sig att samarbete ger stordriftsfördelar som gör det mindre dyrt för varje inblandad. Undrar om inte sådana projekt skulle kunna fungera i Latinamerika? Där jobbar man ju rätt hårt på olika samarbetsprojekt numera.
Björn, det finns många aspekter oc samarbete över gränserna är vikigt.
Det skulle vara kul om någon ville göra ett försök på området.
En fundering som dyker upp, kapitalism mellan länder skall alltså förmodas kunna fungera, men inte inom landet? Är inte all handle mellan länder en slags kapitalism? Om Finland säljer billigare och bättre skog så köper ingen av Sverige?
Eldorado
För att ta det sista först: finnarna placerade en jätteblack om sin fot genom att slänga sin egen valuta och binda sig till euron. Den svenska skogsnäringen har problem men har samtidigt fördelen av en flytande valuta som kan "devalvera" sig själv vid behov utan att någon myndighet behöver ingripa. Därför spelar det ingen roll om de skulle vara billigare och bättre i Finland, är kronan lågt värderad slår vi dem i alla fall. Den aktuella situationen i Lettland - där man verkligen skulle behöva devalvera men tvingas hålla fast vid en övervärderad valuta bunden till euron - visar hur farligt det kan vara med bundna valutakurser i en skakig kapitalistisk världsekonomi.
Det är för knapert utrymme för att utreda djupare ekonomiska teorier här, men om ett antal regeringar skulle samarbeta och byta varor och tjänster med varandra skulle det inte behöva se ut som kapitalistisk handel. Med tanke på att det ofta finns krav på att sådana överenskommelser skall "gå jämnt ut" (exempelvis genom motköpsaffärer) så lämpar de sig faktiskt ganska dåligt för renodlat kapitalistiskt utbyte. Alternativt kan en stat inom ett sådant utbyte ha en väldigt stark ställning och kunna plocka åt sig extra fördelar (som Sovjet i COMECON) men då är det lik förbaskat inte kapitalism.
Jag undrar om inte länder som Kina, Indien, Sydafrika och Brasilien har kunskap och kapacitet för ett samarbete om läkemedel. Det gäller ju att ta sig förbi det västliga läkemedelsjättarnas patent och monopol.
Skicka en kommentar