Det här diagrammet är resultatet av ännu en stöldraid mot Ekonomistas-bloggen, från ett inlägg om krisens fördelningseffekter. Diagrammet blir läsligare om du klickar upp det. Siffrorna gäller tiden från 2002 till 2008, alltså från senare delen av IT-kraschen och fram till början av den nu pågående krisen (som en del människor påstår är över, vilket starkt kan betvivlas).
Kanske ordet "percentiler" i diagramrubriken kräver förklaring (jag behövde det i alla fall). Här är min grovöversättning från engelska Wikipedia: "En percentil är värdet av en variabel under vilken en viss procent av observationerna faller. Den 20 percentilen är värdet under vilket 20 procent av observationerna kan återfinnas."
Man får tänka sig att man ställer upp alla disponibla inkomster på rad, från den lägsta till den högsta, och sedan delar upp raden i grupper procentvis. Tänk att lägsta inkomsten är 0 kronor och högsta är 100. I P25-gruppen får man upp till 25 kronor, är man P50 får man max en femtiolapp och P99,9 är nästan framme vid hundringen. Om jag fattade det rätt. Det väsentliga är ändå det allmänna intrycket: folk med höga inkomster har fått ett bakslag medan medelinkomstgrupperna inte har drabbats av sänkta inkomster.
Det finns en del frågetecken angående diagrammet, vad jag förstår är det inkomster och inte personer man tittar på exempelvis. Det betyder att en och annan Krösus kan ha hunnit bli utfattig det senaste året, men det tror jag betyder mindre för bilden i stort. Viktigare är att statistiken slutar innan krisen på allvar slog igenom med arbetslöshet, sänkt arbetstid, sänkta ersättningar.
Skenbart ser det ut som om de med de högsta inkomsterna förlorat mest under 2007 och 2008. Då får man tänka på att ett bortfall av några tusenlappar inte spelar någon större roll för en miljonär, men för en person med små inkomster kan det bli väldigt allvarligt. Ytterligare en sak att observera är att P25-gruppens inkomstutveckling planade ut mot slutet. Frågan är vad som kommer att hända med dessa låginkomsttagare under 2009 när arbetslösheten ökar och de sociala trygghetssystemen krånglar?
Kanske det här blir utvägen igen, att springa till pantbanken och låna på lösöret? Att leva på lån och kredit, att behandla sina egna tillgångar som en sorts kreditgenerator, kan vara ett tecken på att något är fel. Felet kan vara att inkomsterna inte håller jämna steg med ökande levnadsomkostnader, och då får man ta till andra metoder för att debet och kredit skall gå ihop. I USA gjorde man det i stor skala, och resultatet blev allt ojämnare inkomstfördelning och till slut en krasch i hela ekonomin.Men så finns det ju andra motiv som inte handlar om överlevnad, vilket visas på reklamaffischer från den här lånefirman, Forex.
Här ser det knappast ut som om det handlar om att få mat på bordet, snarare att hålla igång onödig konsumtion på kredit. Man bör ju spara till det man vill ha, men hur uppmuntras sparande i dessa tider när inlåningsräntan ligger på någon tiondels procent?
7 kommentarer:
Är det inte en smula märkligt att percentilerna korsar varandra... ?
Det är ju lättare för den som äger 200 miljoner att förlora 100 eller 150 miljoner än för dem som tjänar 14.000/mån att förlora jobbet och därmed förlora flera tusen/månad, skulle jag vilja hävda.
LeoB, man får nog ta hänsyn till vad som står på y-axeln också. Där händer det saker som kan få linjerna att skära varandra. Det kan ju bli så om man mäter förändringar i stället för absoluta tal.
Kerstin, redan en av matematikerna Bernouilli gjorde den upptäckten på 1600-talet!
Om P99.99 har lägre disponibel inkomst än P99.9 så måste det väl hända väldigt märkliga saker på y-axeln? Jag kan inte förstå vad. Kan du berätta vad jag missar?
Hehe, det enklaste är väl att säga att "det här är matematik och det fattar jag inte". Men det kan ha att göra med vad som finns i utgångsläget som är lika med ett i form av disponibel inkomst. Sedan har inkomsterna åkt upp och ned i varierande grad för de olika grupperna, så att de som första året tillhörde P99.99 kunde notera en kraftig tillväxt när konjunkturen gick upp. Jämfört med 2002 ökade disponibla inkomsten med 1,9 gånger, men föll sedan till ca 1,5 gånger 2002. Grupper med lite blygsammare inkomster har fått blygsammare påslag men också lindrigare bakslag. Så man får inte ta det här som absoluta siffror, utan hur det relativa förhållandet inom olika grupper utvecklas under några års tid.
Eller hur det nu hänger ihop.
Enda sättet som det kan förklaras på (om det inte är fel) är väl att man faktiskt har följt olika personer och sett att de i P99.99 har fallit mer.
Men har man verkligen gjort det?
Nej, jag missade percentilkursen i skolan så jag är inte säker på hur de finare detaljerna ser ut. Men en sak som framgår av det ursprungliga inlägget hos Ekonomistas är att det inte avser personer som följts över tiden, och det kan möjligen vara en felkälla i det hela. Men då kan man misstänka att felet inte är så stort (det är nog ganska få miljonärer som blivit ruinerade) samt att de som är verkligt rika dels kommer att ta tillbaka förlusterna ganska snart, samt att de via skattetekniska tricks kan jonglera med sina inkomster på ett sätt så att "disponibel inkomst" inte visar hela deras kassakista.
Skicka en kommentar