Den här fina bilden kommer från Radikalt økonominettverks blogg. Jag vet inte om den har någon speciell mening, men man kanske kan tolka: regnbågen landar i en kruka som är utanför bilden men som skulle kunna vara full med guld. Olyckligtvis är krukan bara full av en massa obegripliga matematiska formler. De sprutar upp som en svärm otäcka flugor.
Artiklarna är dock begripligare. Försök, norska är faktiskt inte så svårt så länge det inte är en konstig dialekt från någon avlägsen fjord, Bergenmål eller liknande. Här är ett exempel, en intressant artikel om världens största folk, med frågan: Hvorfor sparer Kina?
I själva verket har sparkvoten varit väldigt hög i Kina länge, det är inget nytt. Under Maos tid jobbade och sparade kineserna, och uppblåsta förståsigpåare i väst sa att det berodde ju bara på att det inte fanns något att köpa, så folk kunde inte göra något annat med pengarna än att spara dem. Usch för de otäcka kommunisterna som höll folk i fattigdom!
Men Mao är borta, råkapitalismen härjar, Kina köper upp världen och Volvo - ändå sparar man. Regeringen sparar, företagen sparar, privatpersoner sparar. Svaret på varför just privatpersoner fortsätter spara trots att varutillgången ökar verkar vara den råkapitalism som först hyllats men sedan skrämt skiten ur väst när man märker att Kina håller på att bli en världsmakt igen.
Det var inget enormt socialt skyddsnät som fanns under Maos tid, men det fanns. Människor behövde inte riskera ruin om någon i familjen drabbades av sjukdom. Även fattiga föräldrar kunde sända barnen till högre utbildning. Det ändrades med Deng Xiaopings "reformer". Folk sparar för att inte bli slagna till marken vid en kris. (Det är väl samma skäl som gör att japanerna inte tar ut pengarna från banken trots att räntan i stort sett är noll. Kan man inte lita till myndigheterna får man lita till sig själv och sina närmaste.)
Det verkar som om de kinesiska myndigheterna inser att det här inte håller. Man vill återuppbygga och utveckla det sociala skyddet. En intressant fråga inträffar då: vad händer om folk känner sig säkrare och ökar sin privata konsumtion? Blir det en inflationschock, eller finns det tillräckligt utbud av varor och tjänster för att möta efterfrågan utan prishöjningar? Kommer Kina att dra ner på exporten om den inhemska marknaden ökar, och vad händer då med länder som avindustrialiserat och litar till billig import från Kina (som USA)? Det kommande årtiondet verkar bli intressant. En hel del av Kinas produktion lär hänga på import från många andra länder i Tredje världen. Kan man tänka sig att den gamla industrivärlden definitivt hamnar i bakvatten när den gamla Tredje världen bygger upp sina egna ekonomiska relationer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar