Det här är en riktig läskig bild, en bild av en läskig verklighet. Jag såg den först på en antropologi-hemida, hamnade hos USA:s hälsovårdsdepartement, och där finns ytterligare hänvisningar. Vad bilden visar är vad som händer med småbarn som får dålig näring och inga stimulerande kontakter med omgivningen, i stil med de rumänska barnhemsbarnen som det talades om för en del år sedan. Hjärnutvecklingen stannar av, vilket man kan fotografera med någon sorts hjärnröntgen.
Att hunger i barndomen kan få hjärnan att utvecklas sämre visste jag redan, men att leva i en miljö där hjärnan inte får något positivt att arbeta med är tydligen också synnerligen skadligt inte bara för tankarna utan för hur själva hjärnan som organ kan växa. Man kanske kan uttrycka det som att människor behöver människor, och inte vilka människor som helst. För att hjälpa fram nya positiva människor torde det behövas redan befintliga positiva människor. Nu är ju det rumänska fallet rätt extremt, där fattigdom och vanvård kombinerades nära nog maximalt, och dåliga materiella förhållanden kan ofta uppvägas av att människorna ändå är trevliga att ha att göra med. Men ändå kan man misstänka att den samlade hjärnkapaciteten på den här planeten hålls tillbaka genom olika sorters usla förhållanden.
En annan bloggpost på samma antropologiblogg har länkar åt olika håll, bland annat till en undersökning FN:s barnorganisation UNICEF som tittar närmare på barnfattigdom i rika länder. Nederländerna är det land som klarar sig bäst, medan Sverige ligger som god tvåa när man lägger samman olika faktorer. Värstingar på listan är i flera fall de två anglosaxarna, England och USA. Och man kan misstänka att uppväxt i materiellt inte så rika men intellektuellt fattiga hem inte hjälper till vad det gäller att skapa bra människor och därmed en bra framtid. Angående USA anser en psykolog att det som tidigare var utkantsfenomen nu blivit normalt:
Characteristics that used to be limited to a subset of the population from neglect and abuse are becoming mainstream. Too many children are arriving at school with poor social skills, poor emotion regulation, and habits that do not promote prosocial behaviors or life success.Den moraliska kompassen håller på att försvinna. Och det gäller nog inte bara därborta: hur ofta hände det för femtio år sedan i Sverige att elever i yngre tonåren slog ner lärare? Jag läste för ett tag sedan i en lärartidning om en kvinnlig lärare som blivit rejält misshandlad för att hon försökt skilja ett par bråkande elever åt, och tydligen utlöst ett raseriutbrott när hon råkat komma åt den enes mössa. Den var tydligen helig för honom. Hur blir man på det sättet? Hur blir det så att allt fler människor tycks sakna hämningar och förståelse för vad de håller på med, och vad som händer med andra människor? Vad blir det av dem när de växer upp? Legoknektar i våra nya krig, fängelsekunder, börsmäklare, eller vad?
Jag har tidigare skrivit en del i bloggen om förhållandet mellan människan och den teknik som gjort henne just till människa. Det kanske finns anledning att intressera sig mer för de mänskliga relationer som gör oss till bättre eller sämre samhällsmedlemmar också. Och det är inte svårt att se de politiska kopplingarna: mellan skål och vägg lär många kapitalister erkänna att "det här är ju inte så bra, i själva verket rent förskräckligt". Men kommer de att dra några slutsater om hur deras egen verksamhet påverkar dessa förhållanden. Man kan undra vad den "sparsamhet" till kapitalets fromma som nu påbjuds i många länder, och som kommer att drabba fattiga familjer hårt, kommer att få för återverkningar om några tiotal år?
6 kommentarer:
Men visst har Europa för lite av typ skolskjutningar som i USA, varför ska vi ligga efter här i eulandet? Underklassen har haft det för bra här, de har inte i samma utsträckning behövt ha två eller tre jobb för att hålla sig flytande. Vem hinner stimulera illbattingarna som ska producera kommande pensionärers konsumtion när man har 2 eller 3 jobb att sköta. Jag börjar allt mer tro det ligger något i den där oron att kommande generationer inte ska klara av att försörja även pensionärer med de förutsättningar vi ger dem.
Vill det sig illa kommer illbattingarna att ge igen för gammal ost och gör processen kort med gnälliga gamlingar som vill snylta på deras lågproduktiva arbete.
Det har ju varit några skjutningar på skolor i Finland och Tyskland i alla fall.
Kanske bäst att skaffa sig en puffra så man kan försvara sig mot de där små hjärnkrympta ligisterna ... eller skjuta först, för säkerhets skull.
Ändå visar all statistik på att våldet inte ökar i Sverige, och faktiskt minskar i USA (det senare lär visst bero på att det har blivit legalt med aborter där borta, så att riktigt oönskade barn inte föds och kan ställa till elände).
Så vi ska inte måla fan på väggen, ännu. Men om ojämlikheten får öka ett tag till och gro fast ordentligt lär nog våldsstatistiken påverkas av detta.
Å ena sidan ökar inte våldet, å andra sidan dyker det upp fenomen som förut var väldigt marginella men som nu blir vanligare ... det gäller att få ekvationen att gå ihop! Såväl konstiga allergier som konstiga psykiska bokstavskombinationer tilltar. Undrar om inte Motvalls Kerstin skulle peka på användning av medicin och läkemedelstillverkarnas intresse av att prångla ut kemikalier för att lösa problem som normalt borde kunna lösas genom att prata igenom dem och ändra saker i omgivningen som kan vara fel? En del läkemedel kanske kan göra folk våldsamma/överagerande också, alternativt söva ner dem till känslolöshet?
Jag skulle tro att den s.k. läkemedelsindustrin gnuggar händerna - här finns en gigantisk marknad för diverse biokemiska preparat, som i bästa fall gör ungarna apatiska i sämsta fall ännu aggressivare, men i båda fallen ger miljarder till denna industri. För denna är det här en win/win-situation.
Man har ju redan börjat med Strattera. I USA vräker man Risperdal och liknande antipsykotiska preparat i mängder av barn från tvåårsåldern. Detta är framtidens steriliserings- och lobotomiskandal, och även den gången var det läkare och pskykiatriker som var påskyndare och verkställare. Vad min pappa sade om psykiatriker lämpar sig inte i tryck, men jag håller med honom numer.
Börjar man sätta sig in i området blir man mörkrädda och så upprörd att man inte vet vart man ska vända sig. När det här kan få fortgå år ut och år in utan att någon säger ifrån, då inser man att vi befinner oss i en modern häxprocess, som är precis lika oförnuftig som denna var på sin tid, med den skillnaden att nu tjänar några få rent kollofantiska belopp på eländet.
Ja, hur brukar man säga - "följ pengarna". Och det ligger oerhört stora pengar i medicinpotten, och ju mer vanliga dagliga problem som kan klassas som något som skall "botas" med piller, desto mer pengar trillar in till industrin. Att sedan folk blir konstiga i huvudet är en annan sak ...
Skicka en kommentar