"Den arabiska gatan"

Hört något om "den arabiska gatan" på sista tiden? Det är ju så att tidigare under åren så har oroade människor då och då varnat för att "den arabiska gatan" kan bli fly förbannad och göra uppror. Inte utan orsak, utan på grund av högst påtagliga orsaker - usla och diktatoriska inhemska härskare, usla levnadsvillkor, samt illdåd begågna i arabvärlden av makter utanför arabvärlden (läs USA, Israel och Europa). Men revolutionerna har inte kommit, och mindre strejker och upplopp har slagits ned av regimerna. Och därmed har illdådsmakarna känt det som fritt fram att fortsätta i samma gamla stil - "se, det händer ju ingenting farligt trots allt ont vi gör!".

Ända till nu. En regim har fallit i Tunisien, andra regimer känner sig hotade av att de egna medborgarna använder gatorna inte bara för kommunikation utan även för demonstrationer. I den gamla sagan var det vallpojken som ropade "vargen kommer" och till slut inte var trovärdig när vargen verkligen kom. I den sagovärld som illdådsmakarna lever i har de ropat "vargen kommer inte", men nu finns den här i form av en alltmer missnöjd och självmedveten "arabisk gata", en naturkraft som blir svår att manipulera för de politiska fixarna.

Jag minns en TV-intervju under Israels överfall mot Gaza, och en flinande israel som hävdade att man hade de arabiska eliterna på sin sida. Och det stämmer ju, men dessa eliter finns bara så länge som "gatan" tillåter att de existerar. I dagens elektroniska mediavärld kommer allt fler av dessa gatans människor att få tag på argument varför eliten skall ha en stor stark fet spark i baken, och varför eliten i själva verket är ful och liten och ingen man egentligen behöver vara rädd för om man anfaller tillräckligt många på en gång. Mubarak har en jättestor säkerhetsapparat, men vad innehåller den för människor, kan det tänkas att många poliser och militärer egentligen hellre skulle förena sig med än slå och skjuta på "gatan"?

Eliterna kan dränka upproren i blod idag men ändå bli utslagna senare (för, som en insiktsfull man sade: "man kan göra mycket med bajonetter, men man kan inte sitta på dem" = en regim kan inte bara bygga på våld, man måste ha åtminstone delar av folket med sig). Eller de kan börja göra eftergifter för att lugna opinionerna, men då kommer man förmodligen i ett läge där en eftergift bara öppnar för en flodvåg av nya krav. Kan "gatan" slå sig in i politikens styrelserum kan utvecklingen dra iväg hur långt som helst.