fredag 28 januari 2011

Klassanalys

Så här ser den ut
För några dagar sedan kom senaste numret av den lilla förträffliga tidskriften Clarté, innehållande flera artiklar av intresse när vi studerar det politiska landskapet efter det senaste valet. Bland dessa skulle jag vilja peka på sociologen professor Göran Ahrnes om klassanalys i Sverige, Arbetarklassen lever vidare. (Finns inte på nätet ännu, men kan du inte få tag på tidningen för snabbläsning torde den komma på webbplatsen så småningom. Där kan du också få information ifall du exempelvis vill prenumerera.)

I och för sig är det inget märkligt som Ahrne skriver om man känner till hans tidigare verk, men för den som tror att det skett en enorm medelklassifiering i Sverige, och att arbetarklassen försvunnit, torde Ahrnes siffror och slutsatser vara överraskande. Jag tror Göran Greider bland annat använde Ahrnes forskning som underlag i en bok om arbetarklassens återkomst för bortåt tio år sedan.

För att sammanfatta artikeln väldigt kort så finns arbetarklassen kvar som majoritet bland de arbetande, och lägger man till formellt medelklassiga människor som i praktiken inte är mycket annat än vanliga knegare så blir det ungefär ett tvåtredjedelarssamhälle av arbetare. Visserligen har arbetarklassen i viss utsträckning ändrat utseende i och med att fabriker försvunnit och en stor tillströmning av kvinnor skett, men arbetarklass är det lik förbaskat. Och det innebär, om vi vänder på resonemanget, att den storstadsbaserade och högljudda medel- och överklassen som dominerar i media med sina bekymmer och dagordningar fortfarande är i minoritet. Och något annat kommer knappast att ske. Fortsatta förändringar i det ekonomiska systemet kommer att göra att den sociala rörligheten huvudsakligen vara i riktning nedåt - proletarisering med andra ord. (Om man godkänner Ahrnes resonemang så följer dessutom bland annat att socialdemokraternas storstadsstrategi att satsa på medelklassen är helknäpp.)

Ahrne har också samarbetat med den progressive USAmerikanske sociologen Eric Olin Wright som kompletterat Marx' äldre och inte särskilt fullständiga ansatser till klassanalys med en komponent som mäter det inflytande på sin arbetssituation en person har. En arbetare eller tjänsteman kan ha inflytande på hur arbetet läggs upp och kanske verka med delegerat ansvar och makt från sitt företag eller organisation, men personen är ju ändå en arbetare eller tjänsteman med inflytande på nåder.

På tal om det har LO-tidningen en artikel där det frågas "vad är ett fritt jobb?". Den går inte så djupt. Men jag antar att det är en jäkla skillnad att ha frihet med stöd och trygghet respektive att ha en frihet där man i själva verket är försvarslös i världens stormar.

4 kommentarer:

J. Mikael Olsson sa...

Hur definierar och mäter Ahrne klasstillhörighet?

Björn Nilsson sa...

Det var som sagt en kort artikel och Ahrne tar upp olika sätt att se på klass väldigt översiktligt. I Marx' ursprungliga modell var det inkomstkällorna (kapital, jord, eller försäljning av det egna arbetet) som var det viktigaste. Men hos Ahrne spelar den egna kontrollen över arbetet samt kvalifikationsnivån i arbetet en viktig roll för att räkna även stora grupper av lägre tjänstemän till arbetarklassen. Detta är grundat på offentlig statistik säger han, men närmare uppgifter hur han räknat skall finnas i fjärde upplagan av Ahrnes, Romans och Franzéns Det sociala landskapet från 2008.

sundin sa...

"Djävulens största bedrift var att övertyga världen att han inte finns"
brukade dom säga i amerikanska filmer när det ska skapas lite ruggig stämning.


Nykapitalismens största bedrift var att övertyga arbetarna om att arbetarklassen inte finns, säger jag då.

Björn Nilsson sa...

En del knegare kanske hjälpte till genom att tro att de var något annat, exempelvis "medelklass"?