Den här gruppen försöker kapitalet och dess politiker ställa sig in hos. Men som jag tidigare då och då noterat (här är ett exempel, nästan 3½ år gammalt, här är ett annat) så lever "medelklassen" under ett allt hårdare tryck från det ekonomiska system som den tror sig tjäna på. Det är inte bara så att kapitalisterna gärna gör sig av med dess tjänster om dessa kan fås billigare på annat håll, även politikerna är ute och mixtrar. Det sker genom det välkända lockbetet "skattesänkningar". Det löjliga uttrycket är att folk "får mer i plånboken", men när skatterna sjunker så faller också bit efter bit av det offentliga nätverk av tjänster som omger oss. Får du en tia mer idag så är risken betydande att du förlorar en tjuga i morgon. Den som levde ett smått men hyfsat medelklassliv idag kanske inte gör det i morgon.
Det är den kända principen från försäkringar som vänds upp och ned. Den fungerar ju så att du betalar en mindre slant för hjälp vid sjukdom, arbetslöshet, egendomsskador och liknande. Det är rätt låg sannolikhet att du så att säga får tillbaka pengarna, men skulle det gå illa behöver det inte bli ekonomisk katastrof. Annars skulle du behöva bygga upp enorma privata reserver för "alla eventualiteter", eller komma i den situation som plågat USA, där även folk med hyfsade inkomster har haft svårt att betala sjukförsäkringarna. I stället för gemensam trygghet för en rimlig kostnad så får man en dyr individuell modell (där man dessutom inte kan vara helt säker på att bolaget verkligen vill betala när/om det smäller).
Det här försäkringsexemplet kan vidgas till fler tjänster som i och för sig kan finansieras privat, men som torde bli billigare om exempelvis en kommun ser till att sköta driften. Man kan ta offentliga kommunikationer, idrottsanläggningar eller bibliotek som exempel. Gårdagens fryntlige liberale politiker som fick din röst kanske idag snäser att "de som vill ha dom här sakerna får allt betala dom själva, det ska inte kommunen står för, man måste vara aktsam med skattebetalarnas pengar!" Och då är det bara att låta den "tjocka" plånboken bli tunnare igen.
Knatteidrotten i Stockholm kan verka som ett futtigt exempel jämfört med att jaga sjuka människor (tills de av rena förskräckelsen antas bli friska och fina anställningsobjekt) eller plåga åldringar, men det är talande i alla fall. Det finns ju ingen anledning för Alliansen att skära ner idrottsbudgeten för barn och ungdomar för nedskärningens egen skull. Man kan misstänka att det handlar om kommunalskatten.
Aftonbladet skriver om vilka det här idrottsfallet slår emot, nämligen (förutom barnen då) ...:
...föräldrar och ideellt arbetande ledare. Människor som lägger ner dagar och veckor för att göra det möjligt för flickor och pojkar att idrotta. Som skjutsar och säljer lotter, och som väldigt sällan ser prov på samhällets uppskattning. Vanliga, hyggliga människor som jobbar, betalar sin skatt och som vill göra en insats. Det arbetande Sverige, som statsministern brukar säga.
... När samhället drar sig undan ansvaret för knattefotbollen är det just dessa människor som drabbas, precis som de drabbas när skolan försämras eller äldreomsorgen knäar under för lite resurser.
Ja, där har vi skolan och äldreomsorgen också. Vi skulle kunna lägga till andra saker som det offentliga hjälper till att finansiera, och därmed möjliggöra även för familjer som inte har så stark ekonomi, men som Alliansen vill skära ner eftersom det inte ingår i det absolut nödvändiga för att driva den här staden. Fast man kan ju undra om skattesänkarna inte vill peta även på det absolut nödvändiga också, följande principen att man driver åtstramningarna så långt att det blir krascher - och då, men först då, kan man göra en reträtt och säga att "ojdå, men det var ju inte så vi tänkte att det skulle bli".
Det var sådana här saker som socialdemokraterna missade före valet, och så gick det som det gick i Stockholm. Och vad det gäller en del väljare kan man väl peka finger åt dem och ropa PPD. Det är en förkortning som betyder "pinka på dig" och den säger vad som händer: först är det varmt och skönt att pinka i brallorna, men sedan blir det kallt och otrevligt. Så kan det bli för folk som svalde Alliansens vackra tal om skattesänkningar, bostadsrätter och andra stekta sparvar som skulle flyga in i väljarnas gap. Man skulle ju, förutom PPD-politik kunna beskriva det som "suboptimeringspolitik" också. Med andra ord att så opraktiskt som möjligt försöka (van)styra ett samhälle i stället för att använda de samlade resurserna på ett intelligent sätt.
Bloggkollegor som skrivit vältaligt om samma problem ur försäkringssynpunkt (och myntat PPD-begreppet) är bland andra Foto-Lasse och Kerstin på Motvallsbloggen. Några exempel finns här här och här.
1 kommentar:
Bra att du också tar upp det här. För nu är det dags att tala om vad verklig Frihet är, och inte låta nyliberalerna få fortsätta att föra ut sin bedrägliga definition på hur man uppnår frihet för flesta möjliga i samhället, att deras politik i själva verket leder till mindre frihet för individen och för majoriteten.
Skicka en kommentar