Men även annat förekom i februari, nämligen oroliga ryckningar i den dåvarande högkonjunkturen. Jag nämnde börsen som spelhåla och drog slutsatsen:
När samhället dras in i en period av spekulation, och folk inbillar sig att man kan göra pengar av pengar utan att egentligen arbeta för det, händer alltid en sak efter en tid: verkligheten tar hämnd. Liksom gravitationen drar höjdhopparen tillbaka mot marken kommer den ekonomiska gravitationskraften se till att uppblåsta börskurser dras tillbaka mot rimligare värden. De smarta, som sålt ut aktier i tid, kommer att tjäna på affären. Dumsnutarna som köpte när kurserna stod som högst får sig en blåsning och en rejäl läxa.
Fast det där med "rejäl läxa" kanske inte stämmer helt, en del lär sig aldrig.
Det här inlägget visar att jag då inte hade klart för mig hur man skapar pengar numera. Glöm det där med att "staten trycker sedlar", det handlar mer om att staten eller en bank skapar ett konto i en databas någonstans, och ettorna och nollorna får gälla som pengar.
Den första bilden jag publicerade på denna blogg. Även 2007 var det kallt vilket framgår av en frusen Riddarfjärd och åtföljande text. |
Irak och Afghanistan (se bland annat I Afghanistan vinner alltid hemmalaget) var naturligtvis ämnen redan i februari 2007, och på grund av den då pågående blogg-boomen skrev jag en liten dikt den 25 februari:
En gång i tiden seglade koggar
till och från Stockholm med nyttig last
Numera sitter folk mest och bloggar
och tittar i lådor gjorda av plast
De vill inte segla ute bland skären
eller vandra en stund i vår vackra natur
Hellre sitter de hemma och bloggar -
det är det som skiljer mänskor från djur!
(Not: koggen var ett medeltida handelsfartyg som även syntes till här i Stockholm.)
Det fanns fler inslag av poesi den första veckan, samt funderingar om Stockholm. Bloggen hade inte riktigt funnit sin form och senare kom jag att skapa separata bloggar för just Stockholm och poesi, samt ytterligare en för litterärt besläktade kommentarer.
Tja, inte vet jag hur mycket nytta den här bloggen gör. Blir världen bättre eller sämre, vinner de Goda eller de Onda? Just nu pågår en otrolig utveckling över hela Nordafrika och västra och centrala Asien. En ny värld kommer, och den tränger sig fram fort. För några årtionden sedan dog, pensionerades eller sparkades världskrigsgenerationen bort från den politiska makten. Ser vi nu ett motsvarande skede, att efterkrigsgenerationen åker ut till förmån för någon generation som vi inte vet vad den skall kallas, en ny uppsättning människor som inte hann bli särskilt påverkade av Kalla kriget? Mängden av händelser inom olika områden gör att kommentatorsrollen blir nära nog omöjlig om man är intresserad av flera saker samtidigt.
Dessutom har vi hela den tekniska och vetenskapliga revolutionen som går framåt med rasande fart - men utan att få så mycket genomslag i praktisk politik hos vänstern trots att så mycket verkar stödja vänsterståndpunkter. Ibland tar jag upp sådana saker men dessvärre utan att vara så särskilt kunnig själv annat än i vissa samhällsvetenskapliga områden. Om inte vänstern och vetenskapen går ihop så blir vänstern obehövlig annat än som narrar och verklighetsfrämmande drömmare som världens små eliter kan skratta åt.
Nåväl, hej och tack till trogna och tillfälliga läsare och särskilt till de som gör kommentarer. Visserligen har jag moderering, men i stort sett allt som inte ser ut som spam och nättroll släpps igenom.
4 kommentarer:
Gratulerar till födelsedagen :-)
Jodå, även jag undrar, och ganska ofta, varför jag fortsätter blogga, för någon skillnad gör man nog inte. Men när du undrar så kommer jag på att åtminstone på mig fungerar din blogg uppmuntrande och så att man känner att vi är fler, och det ska man kanske inte betrakta som ett dåligt resultat det heller. I synnerhet som inte ens Obama kan åstadkomma någon skillnad.
Så fortsätt blogga, vi är många som uppskattar dina inlägg och mår bättre av att läsa dem.
Tack, tack ... man får väl spela någon sorts terapeutisk roll ett tag till då ... och sen förvånat titta upp från skärmen när folkmassor helt oväntat och spontant (nja, lite organiserat i alla fall) samlas utanför Rosenbad och ropar "ned med diktatorn!". Fast då är nog Reinfeldt redan på väg mot Arlanda i ilfart för vidare befordran till någon uppehållsort långt borta där avsatta maktmissbrukare kan samlas och begråta sitt otacksamma öde och elaka folk.
Björn:
Glömde lägga till att du också ger mig nya och intesssanta infallsvinklar då och då - och det är riktigt roligt att få sådana :-).
Ja, lite variation då och då kan ju pigga upp!
Skicka en kommentar