Till skillnad mot Sverige har Finland och Österrike, som båda står utanför Nato, hittills inte signalerat något särskilt intresse för att delta.
Detta får man veta i samband med att det alltmer motbjudande Vänsterpartiet enligt extrainkallat styrelsemöte röstat ja till svenska stridsflygplan till Libyen. Vad planen överhuvud taget skall göra där är svårt att förstå ur militär synpunkt - talar man i termer av rövslickeri är det lättare att förstå. Hela det politiska etablissemanget i Sverige står som en samling rövslickare när Chefen knäpper med fingrarna. Om V någon gång hade lite stolhet så är den grundligt borttvättad vid det här laget. Vad tänker kvarvarande medlemmar göra åt det?
Många är berättigat arga, nu är Sverige plötsligt med i TVÅ krig, och det tycks bero av en uppgörelse mellan avgrundspartierna S och M i första hand. Formella politiska beslut blir verkligen inte annat än formella när det går till så här. Riksdagen blir en gummistämpel eller transportkompani för beslut som fattas på annat håll. Scenen har röjts för Sverigedemokraterna som enda oppositionspartier.
En och annan skulle inte protestera om libyerna sköt ner ett svenskt plan. Gripen har ju inget där att göra, annat än som annonspelare för svenskt rövslickeri och vapenförsäljning. Men med tanke på hur det här planet tidigare har uppfört sig kanske det räcker med en häftig manöver (exempelvis Immelmansväng - se bilden nedan!) för att det skall bli ostyrbart och åter göra sin stjärninsats som jordfräs. Eller om det blir sandfräs, det finns ju en del sand i Libyen. Skall vi hoppas på det?
20 kommentarer:
Med FN mandat i ryggen går Sverige in i vilket krig som helst. så är ju fallet både i Afghanistan och Libyen.
När FNs säkerhetsråd är överrens har man ju ingen stormakt att stöta sig med.
ett av argumenten att skicka JS till Libyen kan ju vara marknadsföring. Ett billigt sätt att visa hur "bra" planet är.
Eldorado
Om jag inte är fel underrättad så har Sverige sagt nej till ordinarie FN-uppdrag på senare år just för att man varit upptagna med eländet i Afghanistan. Så det går att säga nej även om FN formellt står för någonting. Har en känsla av att det blir väldigt rörigt även framöver i Libyen. Hur länge dröjer det innan de klent utrustade och militärt oerfarna rebellerna förses med växande skaror av "rådgivare" från NATO?
Vem vet, JAS kanske kan hjälpa libyerna att plöja upp mer odlingsmark. Den har ju visat sig vara en bra jordfräs. (Jädrans tur att man är pensionär)
Intressenterna många i Afrikas största oljereserv. Jag tittade på en karta över vilka och var som hade koncessioner i de libyska oljefälten det fanns många känd intressenter men inte någon stans kund jag se att Sverige var med på denna karta. Varför ska svenska offentliganställda vara där och försvara andra länders oljeintressenter?
Man kan fråga sig varför Ryssland inte använde sitt veto i FN utan passade och de facto välsignade regimförändring i Libyen. Om nu läget blir mer utdraget och kaotiskt än vad de optimistiska politiska länsstolskrigarna förväntat sig (det är det normala att det blir både dyrare och mer långdraget än tänkt) kan det innebära avbräck för oljeleveranserna till Europa, vem står då närmast i tur att ta marknadsandelar på denna marknad? Ryssland?
Har Vänsterpartiet börjat organisera så krigarentusiasterna kan åka som frivillig till Libyen? De skulle väl kunna mobilisera en frivilligkår på ett antal tusen man som åkte ner och sligs för meningsfrändernas frihet?
Vilket taskspel, JAS planen ska inte angripa mål på marken. Som om det skulle göra någon skillnad om det är engelska, fransk eller amerikanska plan som gör det, är man med är man med. All funktioner är lika viktiga för att kriget ska fungera, det har i sak ingen betydelse om man kokar ärtsoppa till mannarna eller sitter i ett kontrollrum och avfyrar missiler.
Haha, skulle man värva verkligt frivilliga till kolonialkrigen utomlands skulle det nog bli svårt att få ihop på sin höjd några hundra man. Samt behöva sortera bort ytterligare några hundra som varande mentalt olämpliga att komma i närheten av vapen. Tvivlar på att det ens skulle bli en pluton av vänsterpartister.
Vad ryssarna (och de andra i BRIC) tänker? - Kanske att de kan hjälpa USA att slå in ytterligare en spik i sin kista, samt, som du antyder, själva tjäna en slant på affären. Man skulle kunna skratta åt det hela, om det inte vore så att så många människor råkar väldigt illa ut just nu.
Nu är det ju faktiskt Frankrike med visst stöd av Fnegland som varit de drivande krafterna för att få igenom resolutionen. Inte USA.
Spekulationerna om att det handlar om oljan pekar också mot Europa.
De som vinner på detta är främst de oljeexporterande länderna. Förlorarna är som vanligt människorna i landet.
Men bortsett från det har jag en fråga till alla kritiker - vilekt alternativ är eller skulle vara bättre?
Eldorado
Andra är välkomna att ge förslag till alternativ, om man tycker att det finns några. För min del har jag en känsla av att det finns situationer (som i Afghanistan) där läget är fruktansvärt men där vi helt enkelt inte kan göra något vettigt. I Libyen verkar det vara en så stor röra av intressen, ibland öppna, ibland dolda, inblandade att vi som svenskar borde hålla oss på avstånd. Vad det gäller oljekoncessioner så har Teckentydaren lagt upp en karta som visar vilka det handlar om.
Det som verkar som humanitär intervention omvandlas av den inre logiken i alla dessa motsättningar till något annat. Och mitt i detta står några europeer och amerikaner och blir totallurade av smarta lokala bossar, medan Sarkozy försöker spela krigsledare för att stärka sin vacklande position på hemmaplan. Är det för att hjälpa Sarko som vi blandar oss in i det här? Eller ... men som sagt, fler kommentarer är välkomna, för det här är inte en fråga med glasklart svar.
Ibland är det klokaste att ställa sig utanför en konflikt. Det brukade kallas neutralitet. Fast det är ju hopplöst fegt och omodernt nuförtiden.
Att bomba är aldrig någonsin en lösning. I Libyens fall borde vi erbjudit oss att vara samtalspartner med bägge sidorna i syfte att nå en lösning utan vapen.
Hannu, det ligger något i både det första och sista påståendet. Det första är i mycket en svensk mentalitet att inte vilja ta ställning eftersom man riskerar välja fel sida. Vi vill veta vem vinnaren är innan vi väljer. (jfr WWII) Det kallade vi neutralitet och kanske var det klokt för landet Sverige.
Om det är demokratiska krafter i den libyska oppositionen vet vi inte, men skall vi låta dom dödas fängslas och torteras tills vi vet? Rimligt är väl att vi som en hyfsat bra demokrati ställer upp för de som inte får framföra sin åsikt, även om det kanske inte är samma åsikt som vi har? Inte gillar jag krigandet men alternativet ser jag som ännu mer skrämmande.
Det är mänskligt att dra sig undan, alla vågar inte hjälpa behövande. Däremot så anser jag det vara fel och fegt att kritisera de som vågar hjälpa och stödja om man inte har något bättre alternativ att förslå än krig.
Om man inte gör något så har man inte gjort fel, eller?
Eldorado
Lasse, det är i allafall ett förslag. Kravet är att båda parterna vill vill samtala och hitta en lösning.
Jag har inte intrycket att så är fallet, men å andra sidan har någon frågat?
Eldorado
"men skall vi låta dom dödas fängslas och torteras tills vi vet? Rimligt är väl att vi som en hyfsat bra demokrati ställer upp för de som inte får framföra sin åsikt, även om det kanske inte är samma åsikt som vi har?"
Om samma ”hyfsat bra demokrati” inte har något emot att skicka folk till fängelsehålor där man torterar och dödar kan man fråga sig varför denna ”hyfsat bra demokrati” nu helt plötsligt blivit så blödig.
Fortsätt gärna diskussionen. Jag har en reflexion: Venezuela försökte förespråka förhandlingar men blev givetvis avsnäst. Men hade det inte varit bättre om en delegation från Latinamerika suttit i Tripolis och fått alla inblandade att hålla sig lugna, samt utarbetat en reträttplan för den nuvarande regimen? Det kanske inte hade sett så tjusigt ut men kunde ha sparat en del människoliv. I stället för att försöka lirka loss de olika parterna ur låsta positioner får man en situation där ena parten (som bevisligen är militärt undermålig) ställs mot den andra parten som dels har militär kapacitet och som samtidigt känner att den jagats in i ett hörn utan utväg och därmed tvingas slåss. Det är visserligen ett osäkert och svårt spel, men nu har vi någonting som kan bli en väldigt långvarig och plågsam konflikt. Fransoserna hade inte kunnat dra igång det här på egen hand, men bakom sig har de USA med sin tendens att sabotera förhandlingar och kräva total kapitulation. Nu har vi ju en prestigesak här: medlingar får inte lyckas.
Tt, en hyfsat bra demokrati förbättrar sig ständigt och skall undvika att upprepa felaktigt handlande
Björn, vad jag förstår avvisade båda sidorna Chavez invit till förhandlingar, och med hans brist på internationellt stöd var det säkert inte lätt att få igån någon diskussion. Tyvärr.
Kom ihåg att det tog lång tid innan Palme blev accepterad av parterna som medlare i Iran-Irak kriget.
Fransoserna har resurser att driva detta själva, men som du säger låste USA in sig ganska fort genom att kräva Kadaffis avgång
Eldorado
Det går ju inte att i förväg säga vilket alternativ som leder till flest dödsfall, låta libyerna klara ut sina mellanhavanden själva eller börja bomba Gadhafis styrkor och militärflyg, ja inte ens säkert i efterskott.
Men idag vet vi att med säkerhet inte lika många hade dött i Irak om Väst hade gett f:n i att bomba landet sönder och samman. Saddam var ett svin, men han hade inte dödat lika mycket folk och han hade inte drivit lika många på flykt, inte heller hade förstört Iraks infrastruktur totalt.
Det är inte så liten risk att det blir samma sak här. Om det hade blivit ett långdraget inbördeskrig i Libyen utan Västvärldens ingripande så kanske många hade dött, men man kunde i det fallet i alla fall inte skylla på Västvärlden.
Och så länge denna Västvärld inte ingriper i andra länder, där man har lydiga vasaller som diktatorer, så är det höjden av hyckleri att börja bomba Libyen med argumentet att man vill skydda civila, i synnerhet dessutom som massor av civila kommer att drabbas även av dessa bomber.
Det är inte nödvändigtvis så att det alltid är bäst att lägga sig i. Se på Afghanistan som nu har påbörjat sitt fjärde decennium med inbördeskrig. Hade inte utländska intressenter lagt sig i hade antingen sosseregimen i Kabul slagit ut de feodala intressena på landsbygden eller vice versa hade dessa slagit ner den nya regimen. Det är inte en orimlig spekulation att det kunde varit över på några år i stället för så som det blev. För folket hade det förmodligen varit bättre oavsett vilken sida som tagit makten om inbördeskriget snabbt kommit till ett avgörande.
Kerstin, efteråt är det alltid lättare att vara klok. När Saddam drevs ut ur Kuwait fanns det inget FN mandat att han skulle bort. Man hoppades att den interna oppositionen skulle plocka bort honom. I stället slogs oppositionen ned på ett mycket brutalt vis. Jag spekulerar i att FN resolutionen mot Kadaffi ser ut som den gör för man inte vill upprepa det misstaget.
Ingriper INTE FN lär man bli anklagad även för det. Rwanda är väl ett bra exempel? Srebrenica?
Tt, hur vet man om man skall lägga sig i eller inte? Var det till exempel fel att stödja kampen mot Franco? Sverige brukar som jag sagt fega och inte ta ställning, men när FN beslutat så springer vi iväg utan att reflektera
Eldorado
Visst är det på ett sätt positivt med den här utbredda viljan bland "vanligt folk" att hjälpa till var det än händer otäcka saker på denna glob. Tänk om det fanns något sätt att leda in de här känslorna i konstruktiva banor!
Det är lite kusligt däremot att se en politiker som Birgitta Ohlsson skrika om att vi måste också få bomba. Då ser jag en fradgetuggande Hitler framför mig.
Det där med viljan att hjälpa är intressant. Har haft uppe det på bloggen tidigare, delvis i samband med Frans de Waal och hans primatforskning. de Waal vill ju se den stora hjälpinsatsen omedelbart efter jordbävningen på Haiti som ett resultat av hjälpsamhet som är nedärvd hos människorna ända från en tid innan vi blev människor. Det är den altruismen som gör att våra samhällen håller samman och utvecklas.
Folkpartister av nyliberalt snitt och bombare kanske inte har just den egenskapen så väl utvecklad.
Skicka en kommentar