Att oklanderligt styra ett sjunkande skepp

Rubriken är min inte helt exakta översättning av Impeccably running a sinking ship, ett färskt inlägg på Bill Mitchells blogg.

Som en del kanske uppmärksammat är det ekonomisk kris i Europa, med massarbetslöshet och till och med hotande statsbankrutter. Inflation talas det inte så mycket om, utom kanske från några marginaliserade ekonomer som skulle vilja få upp inflationen litegrann för att därmed elda på i ekonomierna och kanske kapa bort lite skulder på samma gång. Men vad säger Trichet, chefen för den Europeiska Centralbanken, om bankens uppgifter när det kommer kritiska frågor från den tyska oppositionen:

I will say the following: first, we were called to deliver price stability! We were called on by all the democracies of Europe to deliver price stability and, in particular, of course by the 17 democracies that asked us to issue the currency in their 17 countries. We have delivered price stability over the first 12-13 years of the euro! Impeccably! I would like very much to hear some congratulations for this institution, which has delivered price stability in Germany over almost 13 years at approximately 1.55% – as the yearly average of inflation – we will recalculate the figure to the second decimal. This figure is better than any ever obtained in this country over a period of 13 years in the past 50 years. So, my first remark is this: we have a mandate and we deliver on our mandate! And we deliver in a way that is not only numerically convincing, but which is better than anything achieved in the past.

Just det, vi ger blanka fan i allting annat, bara priserna är stabila! Man kan kalla det principfasthet, ståndaktighet - eller ren dj-a fanatism. Välj själv. Europaskutan verkar ha kört hårt över krisernas klippor, rivit upp skrovet och tar in rejält med vatten, men det hindrar inte de beslutsamma männen på kommandobryggan att fortsätta den utstakade kursen utan att ens sätta fart på länspumparna. På detta sätt skall någon sorts "förtroende" återställas bland vettskrämda konsumenter och företagare, oklart hur.

Det är valutan som ligger nära grunden när vi gräver efter orsaker till krisen. Själv skulle jag säga att den inte ligger längst ned, för där har vi själva det ekonomiska systemet, och ett ekonomiskt system kan operera med olika typer av pengar utan att själv ändra karaktär på ett avgörande sätt. Men Mitchell har rejäla poänger i alla fall. Som här:

How could a currency be a problem? Answer: when it is foreign to every government that uses it. ... The problem is that when a nation surrenders its currency-issuing capacity and starts borrowing in a foreign-currency then it is open to solvency risk and cannot respond easily to a negative demand shock of the proportions that we say hit the world in 2007-08. Setting up a monetary system with those intrinsic features ensured that the EMU would enter crisis when the first significant negative demand shock arrived. It was not if but when. Now the same logic that got the EMU into this mess is also prolonging the crisis and denying the region of much-needed growth.

Man skulle ju kunna jämföra €-länderna med delstater i USA som måste vända sig till den federala regeringen när det krisar till sig - annars kanske det vore mycket bättre för Kalifornien med en egen valuta, exempelvis. Men när man måste använda pengar som någon annan skapar hamnar man faktiskt i samma situation som vanliga hushåll. Naiva människor tror att staten i USA, Storbritannien, Japan eller Sverige måste balansera inkomster och utgifter på samma sätt som ett hushåll. Det är fel eftersom staterna tillverkar sina egna betalningsmedel. Men Grekland har inte den möjligheten, och inte de andra €-länderna heller. De ser faktiskt mer ut som hushåll - och det ser inte bra ut.

Mitchell är för närvarande i Europa och gör en intressant iakttagelse på lokalnivå i Maastricht: antalet hus och lokaler som säljs eller är lediga för uthyrning är större än vad han sett tidigare. Den lokala ekonomin i Maastricht verkar vara på nedåtgående och han anar att snart kommer pantbanker och tatueringssalonger att flytta in som tecken på stadens sönderfall. - Det kanske är rätt straff utmätt för en ort som givit sitt namn till ett av EU-fördragen? Tatueringar är dj-t fula och passar i ett Europa på dekis!

***

Till slut en definition på privatisering, hämtad från New Left Project:

[T]here’s a standard way of privatising something, like when Margaret Thatcher wanted to privatise the British railroads, the technique was: defund them. And then when they don’t work, people get angry, they say let’s do something. So you hand it over to private enterprise, which totally ruins them and then the state has to come back in at a big cost and try to reconstruct it somehow. That’s known as ‘privatisation’.