Aj, aj, Myrdal är (små?)borgare!

Det händer ibland att jag tar en titt på malmö-perukommunisternas hemsida, mindre för att få information men  mer för (det förmodligen oavsiktliga) underhållningsvärdet. Den roligaste texten tycks nu vara borttagen, men lyckligtvis kopierade jag den i slutet av denna bloggpost.

Nu publicerar man en text från tidningen Sol Rojo som antas återge vad de sanna kommunisterna i Peru tycker om världens problem, bland annat om den väpnade kampen i Indien. Med tanke på att "Ordförande Gonzalos" tidigare så mäktiga parti och fruktade folkarmé ligger i spillror eller är helt borta kan man undra vem som är ansvarig för texten - och om man skall ödsla någon tankekraft på den. Men det kanske man inte skall göra, för de har nu hittat på ett nytt fruktansvärt skällsord för sina motståndare: intellektualoid! Och vem vill väl vara något så hemskt!

Jag kör ett utdrag ur denna stenhårt militanta text och återkommer med kommentarer längre ned. En förklaring bara: MLM står för marxismen-leninismen-maoismen.

Om vi vill att ett segerrikt folkkrig skall utvecklas i Indien, måste vi basera vår position på MLM:s principer och föra den ideologiska och politiska kampen för att driva ut revisionismen och opportunismen. Det är utifrån denna utgångspunkt som vi uttrycker våra farhågor angående den indiska revolutionen och några av de positioner som uttrycks av kamraterna i Indien.

En del av problemet är just bristen på vilja till öppen debatt, och det faktum att det finns få dokument från IKP(M):s (Indiens Kommunistiska Parti (Maoisternas)) Centralkommitté som uttrycker klara positioner om de brådskande punkter som nämnts ovan. Vad som finns är en stor mängd dokument, intervjuer och uttalanden från individuella ledare som uttrycker mer allmänna positioner men undviker de mer brådskande diskussionspunkterna. I stor utsträckning återfinns IKP(M):s uttalanden i böcker och artiklar av de borgerliga intellektuella vilka de indiska kamraterna verkar ge förtroendet att publicera dess positioner. I allmänhet verkar det som att den internationella rörelsen till stöd för den indiska revolutionen till stor del baserar sig på stödet från sådana borgerliga intellektuella och på det småborgerliga ”solidaritetsarbetet”. Medan sådana borgerliga och/eller småborgerliga intellektuella, såsom den svenske författaren Jan Myrdal eller den indiska författarinnan Arundhati Roy, mycket väl kan tjäna den proletära revolutionens sak om kommunisterna är i stånd att korrekt hantera denna typ av stöd, så tjänar de också revisionistiska och reaktionära syften under andra omständigheter. För att ta exemplet Myrdal: hans rapporter från Kina under 60- och 70-talen spelade en positiv roll, men det betyder inte att han är kommunist eller på något sätt revolutionär. Sedan den revisionistiska kuppen i Kina, har han aldrig klart och fast förkastat eller fördömt Teng och hans följeslagare; faktum är att hans enda kommentar rörande Tienanmen-massakerna 1989 var att den var ”förståelig” och ”nödvändig”, för att inte nämna hans positioner angående kamrat Stalin och angående de jugoslaviska revisionisterna.

Myrdal och Roy är alltså småborgare - eller borgare. Läskigt! Men de har tagit stora personliga risker under sina fältstudier, de har kunskaper och auktoritet, och deras synpunkter når ut till många människor. Kan perukommunisterna ställa upp med något motsvarande? Tvivelaktigt. Jag har en känsla av att gamle Myrdal tar lätt på den där kritiken. Han är van vid gläfs sedan mer än sextio år. Och Roy är väl van vid hindu-fascisterna från hemmaplan.

Stötande är påhoppet på "den internationella rörelsen till stöd för den indiska revolutionen [som] till stor del baserar sig på stödet från sådana borgerliga intellektuella och på det småborgerliga ”solidaritetsarbetet”." Det låter som en jättekänga åt de få grupper av betydelse som finns, exempelvis svenska Indiensolidaritet eller motsvarande i Norge, människor som gör ett viktigt arbete för att sprida information om hur det är för folk i Indiens fattiga utmarker.

Ja, om Myrdal är borgare så kanske hans sällskap här i den indiska skogen är en småborgare - hon är ju rätt kort i rocken!

Var klämmer skon? - Ja, delvis verkar det handla om att de som jobbar med solidaritet för Indien och ytterligare några länder där det pågår riktig kamp inte verkar vilja öda energi på Peru där kampen för närvarande är ett stort frågetecken, och där alla påståenden måste tas med många nypor salt. Och det får peru-kommunisterna att surna till. De kanske känner sig utanför. Men hade peruanerna kunnat visa upp någonting handfast hade det väl varit en sak, men dera folkkrig verkar vara historia - avslutat, knappast möjligt att återuppliva. Därmed inte sagt att undertryckta människor i Peru kan och bör göra uppror, men då duger knappast de gamla metoderna längre. Varför hålla på med väpnad kamp i djungler och berg när huvuddelen av befolkningen bor i städer?

I några länder som Indien och Filippinerna finns det fortfarande stora landsbygdsbaserade upprorsrörelser som kan ha chans att segra, men frånsett dessa hävdar jag ännu att de gamla folkkrigens epok håller på att ta slut. Jag hörde på sidovägar att några inte gillade den ståndpunkten men ingen har velat skriva till bloggen och klaga officiellt så att säga. Men jag är ju bara en intellektualoid  naturligtvis! Å andra sidan händer det att jag använder uttryck som 'galningar' och 'provokatörer' åt andra hållet, så det kanske jämnar ut sig?

Här har vi den andra (små?)borgaren, Arundhati Roy, som iklädd rödrutig huvudduk och anteckningsbok pratar med gerillakämpar i djungeln i Chhattisgarh, Indien. Hon ser fundersam ut, är det månne kurserna på Mumbai-börsen som tynger henne?