 |
| Immanuel Kant - komplett obegriplig? |
På tal om begripligt, här är en fotnot Kant själv skrev till första upplagan av sin Kritik av det rena förnuftet, 1781.
Vår tidsålder är i alla avseenden kritikens tidsålder, och allt måste underkasta sig den. Religionen, i kraft av sin helighet, och lagen, i kraft av sin upphöjdhet, försöker undandra sig den; men genom att göra detta frammanar de berättigade misstankar och kan inte kräva den uppriktiga respekt som förnuftet ger dem som har kunnat utstå dess fria och öppna undersökning.
Det här är inte en officiell översättning, jag har försvenskat en engelsk översättning av Kant (gjord av en tysk, så den bör vara vederhäftig). Tanken bör väl vara klar i alla fall. Det här är tankemässig dynamit som kan spränga vilka falska insuttna system som helst i luften. Ta det där med religionen: fråga en superkristen om vetenskapliga bevis för att hans/hennes tro är sann, och det finns en betydande risk att personen trycker sin bibel i famnen, himlar med ögonen och utbrister: "Detta är mitt bevis." Bara snack, alltså, inget som går att kontrollera utan får överlämnas till den enskildes tro. Och liknande förhållanden kan säkert plockas fram i det juridiska systemets irrgångar, där tro får ersätta vetande.
Nåja, det finns betydligt knepigare saker hos Kant, men en dag kanske även syntetiska omdömen a priori kan bli begripliga!
14 kommentarer:
Det finns ett intresse av att folk inte skall läsa Kant. Kampen emot den Kantianska världskonspirationen pågår än.
Makten kan inte i längden gå i otakt med en allt mer upplyst befolkning. Det verkar vara Kants version av: You can fool some of the people some of the time...
För det mesta kan man inte bevisa nånting alls, man får nöja sig med en högre eller lägre krav på rimlighet utifrån föreliggande data. Och sen kommer nästa jeppe med en bättre förklaring utifrån fler data. Och så håller det på.
Folk som tror sig kunna bevisa något, t.ex. de neoklassiska ekonomerna, misstror jag intuitivt.
Jan,
bevis finns bara inom matematiken och det enda de bevisar är matematikens riktighet. Inget annats riktigthet. Problemet har väl varit att ekonomerna bett matematiker sätta matematik på deras teorier, ekonomerna har tagit det för bevis på deras riktighet. För de förstod inte att även lögnen kan beskrivas matematiskt!
Kant nämner matematik som en av förnuftsvetenskaperna. Antar att han menar att den är sann i sig, och behöver inga empiriska bevis utan kan vila på logik, på "rent" förnuft. Om jag gissar hur han sedan skulle tänka så skulle det kanske vara att tillämpar man matematiken på områden utanför den själv så blir den inblandad i empiriska sammanhang och kan då också bidra till felaktiga slutsatser.
Björn,
idag ser vi nog lite anorlunda på det hela då en hel del hänt med matematiken. Nu säger vi att matematiken är ett språk.
Om matematiken är ett språk så fattar jag inte mycket av vad som sägs!
Kanske man kan dra in Kant i det här i alla fall, om han anser att själva förmågan till matematiskt tänkande (och språk) är något som i varierande grad ingår i "det rena förnuftet". Alltså att det finns i det tänkande som inte behöver något empiriskt material att arbeta med. Med modernare termer skulle man kunna säga att vissa förmågor finns hårdkodade i våra hjärnor. Men så långt har jag inte hunnit ännu.
Det vore frestande att kasta sig in i en debatt om matematik. Men jag nöjer mig med denna länk till min filosofiblogg: "Människan är ett abstraherande djur"
Kants berömda definition av Upplysningen att den innebar "människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet" är beundransvärd.
Men Kants försvar för religionen har kan man se spår av fortfarande i talet om tro och vetande har sina speciella giltiga sfärer.
Kant trodde på rubbet, Gud, själen, evigt liv o.s.v... Han förkastade de traditionella gudsbevisen, men hittade på ett eget, "moraliskt bevis". Jag tror att i likhet med fallet med "tinget i sig", så är varken ateister eller religiösa belåtna med Kants "lösning".
"Prolegomena" är Kants "studiehandledning" till hans rätt omständliga resonemang i "Kritik av rena förnuftet". Den är läsvärd. Det är intressant att han blev så upprörd över den kritik som riktades mot vad man uppfattade som subjektiv idealism. Hegel t.ex. köpte lite orättvist kanske inte Kants försäkringar...
Begreppet "tinget i sig" innebär att Kant erkände "yttervärldens existens". Kant ansåg att det är en "filosofisk skandal" att det inte finns några filosofiska bevis för "yttervärldens existens". Han försökte sig på ett eget, inte speciellt övertygande, i senare upplagor av "Kritik av rena förnuftet".
Jag känner en matematiker som ekonomerna kom till och bad att han skulle sätta formler på deras påståenden. och det gjorde han snällt varvid ekonomerna trodde att han hade bevisat att det dom sa var sant.
Men förstås är matematik bara ett språk som man också kan ljuga med. Men även religioner är språk, liksom ideologier i allmänhet. Dvs de är abstraktioner för sånt man inte kan uttrycka på annat sätt. De låter sig inte "bevisas", lika lite som t.ex. den marxistiska arbetsvärdesteorin. de är "teoretiska utsagor", sätt att förstå verkligheten på genom att likna den vid något annat. Längre än så kommer vi inte så snart det blir det minsta komplicerat. På sin höjd kan man motbevisa, men inte heller det är säkert.
Hegel är intressant även om jag inte hunnit läsa så mycket av honom. Men när jag kollade på en hel del av Slavoj Ciceks föreläsningar, insåg jag att jag nog måste läsa Hegel för att fatta vad han dillade om.
Jan,
efter mycket studier inom naturvetenskap, så började jag betrakta de olika vetenskaperna som språk. Det är språk för att beskriva verkligheten. Det är nomenklatur för att namnge den nya upptäkten. Det styr och strukturerar tänkandet inom gebitet som språket utvecklats. Med alla dessa språk händer det ibland intressanta saker när de olika språken möts. Därav finns det ett intresse för tvärvetenskap.
Det är i och för sig riktigt att man inte kan bevisa något med absolut säkerhet, men om man hårdrar detta blir det riktigt ruskigt. Då kan vem som helst hävda vad som helst och det finns ingenting att invända: "Jaha, det var hans uppfattning"."Nej då, det finns ingen som lider av tortyr, det inbillar vi oss bara/det är din uppfattning bara". Alltså tortera bara på. Det är hur kul som helst.
Kants tal om "tinget i sig" innebar förstås att han accepterade en verklighet utanför det iakttagande subjektet (det Popper kallade för hypotetisk realism), men han trodde inte att detta subjekt kunde tala om hur denna verklighet såg ut, i sig själv, för att det iakttagande subjektet organiserade alla sinnesintryck i enlighet med sina medfödda varseblivningskategorier, som tid, rum, kausalitet etc.
Det öppnar i alla fall för intersubjektivitet, som sant uppfattar vi det som vi alla, eller de flesta av oss, uppfattar likadant, eller ungefär likadant: Tortyroffer visar alla tecken på att lida medan de torteras, det ser och tycker vi allihop. Alltså anser vi det vara sant att människor lider under tortyr - ex.
Total relativism är fascismens och nazismens igrundpelare, hur paradixalt det än kan verka - allt är relativt ledaren. Han och endast han känner folkviljan, vet vad därför som är sant. Några empiriska bevis utöver ledarens ord finns inte och kan inte finnas.
Kerstin, man kan väl säga att ett bevis får betraktas som hållbart till dess att någon kommer med ett hållbarare?
Att man kunde elda upp asiater eller döda deras barn utan att de reagerade särskilt var väl något dumt som spreds under vietnamkriget, när USAmerikanerna sysslade just med detta. En märklig kulturrelativism kan man säga.
Att vi (inklusive förhärdade busar) lider med andra som lider hävdade Adam Smith i sitt filosofiska huvudarbete om moraliska känslor.
Bra sammanfattning av Kant. Synd att han inte själv var lika bra på att sammanfatta!
Ju mer komplicerade samband desto mer ungefärliga får vi bli. Desto mer blir vi beroende av ideologier, dvs språk som försöker approximera till något vi har lättare för att begripa. Vilket inte innebär att postmodernisterna (t.ex. regeringen) har rätt med sin tro på att verkligheten inte existerar. Det är bara vår uppfattning av den som är mindre än exakt.
Inte blir det lättare av de flesta ideologiers teoretiska sammanblandning av är och bör. Det kanske är där det riktigt stora problemet med t.ex. kristendomen ligger?
Gjorde inte Kant skillnad på naturvetenskap som beskriver hur saker är, och etik som beskriver hur de bör vara?
Det är ju ganska vanligt att organisationer skriver program där man dels beskriver verkligheten som man uppfattar den, dels hur man vill att den skall vara. Dessutom kan man ange aktiviteter för att gå från är till bör. Bot och bättring för att komma ur jämmerdalen, exempelvis.
Skicka en kommentar