Det är klart att felaktiga uppfattningar kan fortplantas genom generationer av diplomater, politiker och militärer (vilket konsekvent medför katastrofer för folk landet), men samtidigt är jag lite fundersam. Är det verkligen bara idioter med i spelet? Finns det inte intressen av att fortsätta att 'göra fel' som gör att man fortsätter med det? Annars vore ju en rimlig slutsats av tidigare 'fel' att man bör undvika att skicka in militär i Afghanistan, och att det är omöjligt att få en pålitlig lydregering i Kabul? - Man får nog anta att i varenda utrikesdepartement, i Washington, London, Moskva etc., har det hela tiden funnits insatt folk som kunnat förklara vad som är lämpligt/inte lämpligt att göra i Afghanistan. Men andra storpolitiska överväganden har fått ta överhanden. Och så går det som det går.
Författarna i boken vill dock göra upp med gamla felaktiga idéer. Det kanske passar bra i ett läge där den utländska ockupationen möter allt större motstånd och det gäller att hitta argument för att avbryta hela eländet. Jag undrar hur Jan Myrdals gamla bok om Afghanistan från 1960 står sig i det sammanhanget. Den hade i alla fall stor betydelse för min förståelse av den anti-koloniala kampen. - Man kan väl säga att Afghanistan är eget, men inte så eget att det är obegripligt. Snarare kanske det är väldigt begripligt om man sopar bort dimridåerna som kolonialister spritt ut under några hundra år!
En intressant detalj rör sufismens politiska betydelse:
I ett bidrag beskrivs hur sufismen i pakistansk politik lyfts fram av det moderna Pakistans ledarskap från president Muhammed Ali Jinnah och framåt. Jinnah såg nämligen den sufiska traditionen som ett verktyg för att kombinera modernitet och islam i en moderat islamisk stat, och som en motkraft mot mer ortodoxa tolkningar av islam.
Den pakistanska elitens stöd för den sufiska tolkningen av islam bemöts dock med växande misstänksamhet. Av många religiösa och/eller politiska motståndare betraktas den som ett instrument som tjänar USA:s intressen snarare än Pakistans, och som ett rättfärdigande av den härskande klassens privilegier.
Kan vara av intresse, bland annat för att sufiska idéer diskuteras även i Sverige, och en del anser att sufismen är den goda islam, i motsats till den onda salafismen. En del inslag om detta finns på Mohamed Omars blogg, och ta exempelvis det här inlägget på Religionsvetenskapliga kommentarer. Månne finns goda/onda inslag på båda sidor av staketet? Här är länken till Föreningen Afghanistansolidaritet, när jag nu ändå håller på att länka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar