Av en slump fick jag syn på en lista kännetecken, fjorton stycken, på fascism som den kände italienaren Umberto Eco skapat. Själva begreppet är ju suddigt, ibland är 'fascism' helt enkelt bara ett skällsord som folk skriker åt varandra utan att mena mer än om de exempelvis skrek 'idiot'. Här är huvudpunkterna, den intresserade får gå in på själva artikeln för att titta närmare på förklaringarna till varje punkt. Det konstiga uttrycket Ur-Fascism som Eco använder skall tydligen vara samma som Eternal Fascism - jag uppfattar det som grunddrag som kan hittas i alla typer av fascism.
1. The first feature of Ur-Fascism is the cult of tradition.
2. Traditionalism implies the rejection of modernism.
3. Irrationalism also depends on the cult of action for action's sake.
4. The critical spirit makes distinctions, and to distinguish is a sign of modernism.
5. Besides, disagreement is a sign of diversity.
6. Ur-Fascism derives from individual or social frustration.
7. To people who feel deprived of a clear social identity, Ur-Fascism says that their only privilege is the most common one, to be born in the same country.
8. The followers must feel humiliated by the ostentatious wealth and force of their enemies.
9. For Ur-Fascism there is no struggle for life but, rather, life is lived for struggle.
10. Elitism is a typical aspect of any reactionary ideology, insofar as it is fundamentally aristocratic, and aristocratic and militaristic elitism cruelly implies contempt for the weak.
11. In such a perspective everybody is educated to become a hero.
12. Since both permanent war and heroism are difficult games to play,the Ur-Fascist transfers his will to power to sexual matters.
13. Ur-Fascism is based upon a selective populism, a qualitative populism, one might say.
14. Ur-Fascism speaks Newspeak.
Själv skulle jag väl dra till med den ålderdomliga termen 'korporativism' för att definiera fascismen, men den kanske inte är så gångbar längre. Jag har för mig att det finns folk som hävdar att fascismen är så luddig att den knappt går att definiera. Vet inte själv, måste jag erkänna. Det verkar ju som om fascistiska tankar kan dyka upp under alla möjliga etiketter på ett synnerligen förvirrande sätt. Men det är kanske därför som fascistiska rörelser ibland har lättare att få fäste än grupper som entydigt kallar sig vänster, höger eller liberaler. Fascisterna kan appellera till alla möjliga grupper som av någon anledning känner sig missnöjda. En skicklig och hänsynslös ledare kan göra mycket av detta.
5 kommentarer:
Är det ens särskilt relevant att stämpla folk som fascister?
Jag menar, varje tid har sina politiska strömningar som man får ta ställning till utifrån deras egenskaper. I vår tid tycks den mest hotfulla varianten vara nyliberalismen, dvs kravet på att de rika ska få göra vad de vill med sin egendom.
Det kan naturligtvis vara demogogiskt tacksamt att hitta paralleller så att man kan döma ut detta som fascism, men det är knappast särskilt relevant. Såna paralleller kan hittas med vad som helst.
Det är inte konstigt om "fascism" är svår att avgränsa exakt. Det gäller varje politisk "ism". De har alla vissa drag gemensamma med någon eller några andra "ismer" och överlappar på det sättet varandra på olika sätt.
Det är väl närmast på den mycket grundläggande nivån man kan urskilja vissa skillnader mellan högern (som fascismen tillhör) och vänstern, nämligen i människosynen:
De borgerliga/högerinriktade ismerna uttrycker en människosyn enligt vilken alla människor är olika, olika framför allt vad gäller intelligens, och där det gäller att sålla fram de bästa, de starkaste. Dessutom är människan en i grunden egoistisk varelse. Därför skulle ingen anstränga sig för någon annan med mindre än han/hon belönades extra.
Liberaler tenderar att se individen som den enhet som är född att kämpa mot varje annan individ, för erhållandet av belöningarna, och för att samhället, genom dessa intelligentare och starkare individer, ska utvecklas så bra som möjligt.
De borgerliga längre ut på högerkanten anser istället att det är "folket" eller rasen som är grundenheten och att varje folk måste strida mot alla andra folk för att det bästa folket ska segra i slutänden och därmed föra människosläktet vidare. Evolutionen för bättre människor alltså, sker genom strider mellan folken.
Båda dessa "ismer" är för privat ägande och ekonomisk ojämlikhet i samhällena.
Vänstern däremot har som grundläggande människosyn att alla människor är lika mycket värda, oavsett skillnader mellan individer, och att människan är en i grunden social varelse som vill och måste samarbeta för allas bästa. En slags kombination av individualism och kollektivism, där strider mellan folk och individer/samhällsklasser endast är befogade där somliga individer eller folk försöker förtrycka och suga ut andra. De betonar därför också gemensamt ägande av samhällsuppehållande system.
De två kommentarerna, med sina åtminstone delvis motsatta ståndpunkter, hur svår frågan är. Man kanske skall nöja sig med att skrika 'idiot', utan att krångla till det med definitioner som ändå inte håller tätt för närgången granskning!
Jag brukar försöka göra en enkel distinktion som jag betraktar som den verkliga skillnaden.
"I fascistiska samhällen är individen till för samhället/nationen, samhället är inte till för individen."
Visst blir det en bred definition där även partier som inte saluför sig som fascister innehåller fascistiska drag. Definitionen inkluderar nazism som fascism. Reinfeldts bok blir då en kryptofascistisk text rakt igenom.
Med den definition jag har är saker som att försöka välja bort människor från samhället, fascistiskt. Gemensamt för många fascistoida människor är en vilja att välja bort folk ur samhället för att det på så vis skall bli bättre. Bort med mörkhåriga om man är SD:are, bort med fattiglappar och arbetslösa och kan man inte bli av med dem kan man tvinga dem till att vara nyttiga för samhället i Moderat anda. FAS3 är fascism.
Tillägg:
På så vis är även partier så som FP fascistiska, då de vill kunna välja bort folk med otillräckliga svenskakunskaper.
Skicka en kommentar