Det jag fäste mig vid var att valspråket översatt till arabiska torde bli "allahu akbar". Det är vad jihadistterroristerna i Syrien skriker dygnet runt. "Gud är större" alltså, i såväl mot- som medgång. Det var en överraskning för mig att uttrycket finns i svensk kyrklighet också, men det avslöjar bara att jag inte är så bevandrad i Skriften. Se biskopens förklaring här. Logiskt hänger den väl ihop, men en sur filosof skulle kunna påpeka att såväl religiösa utsagor som de neo-klassiska (somliga kallar dem 'teo-klassiska'!) nationalekonomernas modeller kan vara formellt logiskt perfekta men ändå i praktiken ge fullständigt vansinniga resultat.
10 kommentarer:
Det hela hänger på hur man definierar gud. Enligt (den antagligen numera pensionerade) teologidocenten Henry Cöster i Göteborg är det helt enkelt bara en teknisk term för "alltings yttersta orsak". Man skulle alltså kunna sätta likhetstecken mellan gud och The Big Bang om man så önskar.
Detta utgör inget som helst problem för någonting, och syftar bara till att vi ska inse vår litenhet i universum och att vi inte ska förhäva oss. Och enligt Cöster i första hand att vi ska inse att vi har fått livet gratis - vilket är ett kraftfullt vapen mot alla självhävdare som försöker sätta sig på dom.
Nationalekonomernas tråcklande är i så fall ett större problem, tycker jag, eftersom dom bygger på postulat som är tagna ur luften. T.ex. "alla människor strävar ytterst efter att få mer", eller "alla människor tänker i första hand på sig själv".
Spinoza var inne på ungefär den linjen på 1600-talet: "Deus sive natura", "Gud eller naturen". In med naturlagarna och bort med under!
Ekonom-tomtarna försöker omvandla lösa antaganden till "lagar", och sedan skall samhället påtvingas dessa vare sig det fungerar eller inte.
PS. Att kunna skapa och ändra naturlagar borde ingå i befattningsbeskrivningen för en gud av kosmiskt format. DS
Njae, Cöster menar, såvitt jag förstår, att gud är orsaken till varför naturlagarna ser ut som de gör. Alltså snäppet före dem i orsakskedjan.
Sen kan man också resonera som Luther inför samma fråga. Han lär ha svarat att det som en människa ytterst sätter sin lit till är den människans gud.
Alltså tillväxten för våra politiker, och lönsamheten för våra direktörer.
Att det är skillnad mellan teologer och nationalekonomer visas till exempel av Sylls post idag, http://larspsyll.wordpress.com/2013/10/17/efficient-markets-and-rational-expectations-two-ideas-that-arent-true/
Teologer antar att det finns skäl till varför naturlagarna ser ut som de gör, ekonomer hittar på naturlagar som inte finns.
Somliga nationalekonomer är väl (ett sorgligt) kapitel för sig som helst bör försvinna i riktning mot historiens sophög.
Om gud är naturlagarnas upphov (tror det var Spinozas tanke också) återstår bara frågan hur gud själv uppstod. Kan vi dra vitsen: "He had no father, he had no mother - he was a self-made man"?
Tja, hur uppstod The Big Bang?
Ja, det är ju vad man säger "en bra fråga"! Kyrkofadern Augustinus var för övrigt arg på folk som undrade vad gud hade för sig innan hen skapade allting. Möjligen kände A. på sig att frågan var känslig.
Men Augustinus kom ju på ett svar: det fanns ingen tid innan Gud skapade världen. Så han kanske ska betraktas som Big Bang-teorins skapare.
Men vad jag förstår så är inte de teoretiska fysikerna inte längre överens om att tiden uppstod vid Big Bang. Vårt universum kanske är ett "baby universum" i ett hav av parallella universa, och då står vi där igen med en oändligt förfluten tid då Gud väl var sysslolös.
Eller så är han på något vis inblandad i det ständiga uppoppandet av nya universa. Men det förnekar förstås kosmologer som Andrei Linde med sina inflationsteorier.
Tja, funderar man tillräckligt djupt och länge på detta finns det väl riska att man blir 'konstig i huvet'!
Skicka en kommentar