Här är en karta som visar vilka kommuner som tog emot flest flyktingar 2013 i förhållande till den egna folkmängden - ju rödare desto mer inflyttare:
Mellander skriver att kommuner som hade hög andel flyktingar i förhållande till den egna befolkningen 2013 redan 2012 kännetecknades av mycket högre arbetslöshet, högre ohälsotal, lägre andel högutbildade, lägre lönenivåer och negativ befolkningstillväxt. Dessutom hade dessa kommuner redan tidigare mycket högre arbetslöshet bland utrikesfödda än bland individer födda i Sverige.
Hon påpekar:
Att som flykting placeras i kommuner med högre arbetslöshet, negativ nettomigration och högre ohälsotal kommer med all säkerhet påverka de framtida förutsättningarna för integration bland de flyktingar som kommit hit.Man kanske kan gissa att desperata kommunpolitiker ser kortsiktiga vinster att ta in folk, alternativt att de inte har makt att sätta stopp när 'storsamhället' vill ha in en flyktingförläggning till. Men hela processen är politisk dynamit. Börjar den sociala servicen vackla på allvar i områden som redan känner sig (med rätta) förbisedda kan det smälla väldigt högt och otrevligt.
Det finns en annan intressant artikel av Mellander som jag tänkt kommentera (rör utflyttningen av ungdomar från de flesta svenska kommuner), men det kanske jag kan återkomma till. Verkar som många ungdomar röstar med fötterna mot parollen 'hela Sverige skall leva'. Har själv aldrig trott på den.
6 kommentarer:
Sverige drivs som ett slags miniatyr-EU sedan lång tid tillbaka, där kommuner ska dra in skatt, inte tillåts gå med underskott mer än under några få år, därefter måste de balansera budget enligt lag oavsett ekonomiskt läge i stort.
Samtidigt vägrar staten att skjuta till tillräckligt för att hålla igång verksamhet ute i kommunerna, (även landsting) under förevändningen att de ska vara självstyrande.
Varje gång det sker en kontraktion minskar skatteintäkterna i små kommuner, något de måste lösa antingen genom högre skatt eller minska utgifterna, och båda förfarandena förstör den lokala ekonomin ytterligare vid kontraktioner.
Inte konstigt att småorter då avfolkas när man från statligt håll inte förstår att hålla i gång automatiska stabilisatorer på lokalnivå.
Flyktingar är förstås ett tillskott från statskassan och ökar aktiviteten i ekonomin något ute i småorter under en period så länge de går under statusen flykting, men det är inte hållbart i längden eftersom det bara är förvaring av sysslolösa människor som övergår till sysslolösa invandrare vars kostnad skjuts över till kommuner, samtidigt som kommunens/ortens egentliga behov är att upprätthålla en god samhällsservice. De borde istället tillåtas anställa bort de sysslolösa genom statliga kontinuerliga tillskott, för att ge invånare tillbaka den service de successivt förlorat under många år. Något som också skulle ge ett lokalt näringsliv möjlighet att ta vara på en ökad lokal efterfrågan.
Det var väl den underliggande avsikten med all kommunalisering av skolan och allt möjligt, att verksamheterna skulle hamna under kommunernas krav på att ha balanserade budgetar som delar i ekonomin, de har ju ingen sedelpress som staten kan ha om de inte lagstiftat bort den med artificiella regler.
Med den gamle budgetsanerare Andersson som finansminister lär det inte bli mycket stöd till kommunerna, hon skryter med att hon lagt den stramaste budgeten sen 90-talets budgetsanering.
”De skatteförslag som lämnas och aviseras i denna proposition kommer att bidra till att sysselsättningen och BNP dämpas något”
(Förslag till statens budget för 2015, finansplan och skattefrågor, s. 57)
Man frågar sig om där då finns någon egentlig ambition att minska arbetslösheten?
Det första Löfven och Andersson meddelade när de gjorde sin EU debut var att benhårt ansluta sig till Merkel och Trojkans åtstramningspolitik.
Gentrifikationspolitik, man skapar ekonomiska incitament som fattiga kommuner inte kan säga nej till. Man tillåter rika kommuner att exportera sina problem eller vägra importera folk. I Stockholms län ser man tydligt vilka metoder olika kommuner använder för att driva ut fattighjonen.
Påminner mycket om frågeställning jag hade i plankningfrågan. Är en prislapp demokratisk fördelning? Många verkar tro att om man väljer bort något till följd av pris så är det ett demokratiskt sätt att välja bort folk. Men processen är långt ifrån demokratisk, man kräver att individen skall respektera odemokratiska omständigheter som demokratiska. Samma här, det finns inget demokratiskt med denna fördelning, en sorts marknad är inte demokratisk, ansvaret för fördelningen tas inte ifrån politikerna!
Grundfelet ligger i den perversa föreställningen att man kan svälta sig till välstånd. Vad Wigforss tyckte om det kan man läsa på http://www.folkrorelser.org/rorelsemapp/dokument/wigforss.html
Men det finns tydligen något attraktivt i den här tagelskjortefilosofin. Annars skulle väl folk börja kasta ruttna tomater på de politiker som argumenterar för den.
För att tolka Charlotta Mellanders karta bör man känna till några fakta:
1) Mellanders undersökning omfattar bara flyktingar som placerats i kommun under 2013.
2) De “välmående storstadskommunerna” Göteborg, Malmö, Stockholm och Södertälje har tagit emot väldigt många flyktingar under de senaste åren. Hänvisande till bostadsbrist vägrar de numera att ta emot flyktingar som fått uppehållstillstånd, om de inte redan har nära anhöriga i kommunen eller har bott i kommunen redan innan de fick uppehållstillstånd.
3) Ändå tog dessa kommuner emot flest flyktingar 2013, i absoluta tal.
4) Tidigare undvek Migrationsverket att placera personer som fått uppehållstillstånd i små kommuner med svag arbetsmarknad.
5) När de större kommunerna med mer differentierad arbetsmarknad inte har kunnat ta emot så många på grund av bostadsbrist, har Migrationsverket sedan några år ändrat sin policy. Numera kan i princip vilken kommun som helst skriva avtal om flyktingmottagande. En del kommuner, t.ex. i Norrlands inland, har sett ett sådant flyktingmottagande som en möjlighet att bromsa befolkningsminsningen.
6) “Flyktingförläggningar”, alltså boenden för asylsökande, har inget med detta att göra. Vilken privatperson som helst som äger en fastighet var som helst i landet kan lägga in ett anbud vid Migrationsverkets upphandling av sådana boenden. Vem som “vinner” upphandlingen bestäms av EU:s lagstiftning om offentlig upphandling.
Skicka en kommentar