tisdag 4 november 2014

"Nästan var fjärde EU-medborgare riskerar fattigdom ..."

Det här låter ju inte så upplyftande, åtminstone inte om man tror att EU är bra för alla:

In 2013, 122.6 million people, or 24.5% of the population, in the EU were at risk of poverty or social exclusion. This means that these people were in at least one of the following three conditions: at-risk-of-poverty after social transfers (income poverty), severely materially deprived or living in households with very low work intensity. The proportion of persons at risk of poverty or social exclusion in the EU28 in 2013 (24.5%) has slightly decreased compared with 2012 (24.8%), but is higher than in 2008 (23.8% ). 


Diagrammet fick jag fram på Twitter (man kan prenumerera på meddelande från Eurostat där), och mer beskrivningar och underlag hittar man här.  Sverige är naturligtvis ett land som ligger bra till jämfört med en del länder söderut, men även vår granne Lettland har drabbats hårt:


In 2013, more than a third of the population was at risk of poverty or social exclusion in five Member States: Bulgaria (48.0%), Romania (40.4%), Greece (35.7%), Latvia (35.1%) and Hungary (33.5%). On the contrary, the lowest shares of persons being at risk of poverty or social exclusion were recorded in the Czech Republic (14.6%), the Netherlands (15.9%), Finland (16.0%) and Sweden (16.4%). 
Hur mycket av Lettlands olyckor beror av svenska bankers operationer därborta?

Man kan givetvis hävda att det skulle vara ännu värre om EU inte fanns, men det tvivlar jag på. Och det här antyder ett enormt slöseri med samhälleliga resurser: miljoner människor som skulle kunna göra insatser på olika områden är mer eller mindre sysslolösa. Marx skulle kanske muttra något om "den industriella reservarméns vidunder, en armé som hålles på svältgränsen för att vara disponibel för den kapitalistiska efterfrågan". (Kapitalet band 1) Möjligen kan man komplettera Marx med att en hel del av de här människorna förmodligen är fullständigt ointressanta för kapitalisterna numera.

4 kommentarer:

martin sa...

När det gäller bankernas härjningar, så kanske man skall titta på egendomslöshet. Vilket är det banken skapar. Egendomslösheten/proletariseringen som bankerna åstadkommit saknar väl i stort motstycke de senaste 100 åren. Undrar om ens sovjetstaten avskaffade privategendomen i den omfattning som bankerna gjort senaste 20 åren.

I baltikum har jag varit många gånger. I Tallinn och Riga kan man se de svenska bankernas skrytbyggen torna upp sig över staden. Men där folk bor där förfaller husen, ute i bostadsområdena i städernas utkanter, där ser man inte till något av det påstått goda som bankspekulation sägs medföra.

Förutom skiffergas är fulla skandinaver det som håller den baltiska skutan flytande. Estland skall nu utöka sin skiffergasutvinning och bygga en stor gasterminal för att successivt ersätta Gazproms gas till Finland. Rent planekonomiskt planeras ett byte av leverantör när Gazpromkontrakten går ut, Något frimarknadspåhitt existerar inte i realekonomin.

Utöver förfall av förorter, ökad utsugning och utbredd egendomslöshet så finns det en annan sak som följer bankerna, krig. Öppna en Estnisk tidning idag och mer än två tredjedelar är krigspropaganda. Det är allt ifrån spekulativa hotbilder till käcka rapportage om hur tuffa våra greöna män är. Aftonbladet framstår som en fredsduva i jämförelse.

Massiv propaganda krävs naturligtvis för att hålla folket lurade. Inte sällan träffar man liberala "aktivister" som är som hare krishna sekter, de far över med pengar från Sverige för att övertyga balterna om att deras liv är bättre nu. De får se världen som byggarbetare på osäkra byggen i Sverige. Försöker övertyga dem om att turism kommer göra dem alla rikare.

Samtidigt pågår den nu 25 år långa rasistiska övergreppet på ryssar i länderna. Där man rasifierat ryssar och tagit ifrån dem medborgarskap, infört olika medborgarskap för olika människor. De unga ryssar man träffar vittnar om att de klarat ordna medborgarskap, men deras föräldrar klarar inte kraven, deras föräldrar är helt utelämnade att leva på sina barn och det de kan skrapa ihop genom att arbeta i Sverige, Finland eller andra rikare länder.

De liberala sekterna man träffar på är helt med på noterna att beröva en stor del av befolkningen medborgarskap.

Skall en av de enda arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som EU tillåter, militärutgifter, ha någon långsiktig inverkan på massarbetslösheten måste folk till slut gå. Den väg baltstaterna går just nu har ingen trevlig ändhållplats.

Jan Wiklund sa...

EUs destruktiva inflytande i sin egen periferi kan studeras i ett par skrifter av Erik Reinert och Rainer Kattel: Failed and Asymmetrical Integration: Eastern Europe and the Non-financial Origins of the European Crisis (http://hum.ttu.ee/wp/paper49.pdf) och European Eastern Enlargement as Europe’s Attempted Economic Suicide? (http://hum.ttu.ee/wp/paper14.pdf).

Det handlar förenklat om att EU-reglerna har tvingat länder med svagare ekonomisk struktur att konkurrera på samma villkor vilket har lett till att de har slagits ut - eller kanske snarare tvingat dem att ta på sig de mest olönsamma verksamheterna, såna som Tyskland inte vill hålla på med.

Men Reinert och Kattel förklarar det bättre.

/lasse sa...

Jag tror knappt att någon EU skeptiker i EU omröstningen ens var i närheten av att svartmåla EU som det i verkligen har blivit. Det som pågår är en katastrof och våra politiker är i stort tysta om detta.
Hade någon då målat upp bilden med massarbetslöshet, förlorad ungdomsgeneration, att städerna skulle "översvämmas" av tiggande EU-medborgare hade de skrattats ut som totalt galna konspirationsteoretiker som borde omhändertas för sluten vård.

Ett annat intressant diagram,
Population by tenure status
Där man kan notera avsaknaden av röd stapel hos endast tre länder, var av ett Sverige. Endast Sverige saknar orange stapel.

Europe’s Lost Generation

/lasse sa...

"den industriella reservarméns vidunder, en armé som hålles på svältgränsen för att vara disponibel för den kapitalistiska efterfrågan"
En av de Allierades fördelar över Axelmakterna när det blev dags för ännu ett världskrig, en stor mängd arbetslösa som kunde sättas in i krigsproduktion utan allt för stora neddragningar i ordinarie produktion. Tyskland och tror jag även Japan hade bedrivit mer av keynsiansk politik och hade inte nämnvärt med arbetslösa att tillgå.