1. Religionsforskaren Roland Boer har ofta den intressanta infallsvinkeln (se hans blogg Stalin's moustasche) att se kopplingar mellan just religiösa och politiska sätt att förklara om hur folk tänker om och förklarar historiska skeenden. Här är en uppsats som publicerats hos Philosophers for Change. Själva titeln, 'The ‘Failure’ of Communism: a ‘Fall’ narrative' visar åt det hållet. Tänk på syndafallet! Man behöver inte skriva under på varje slutsats som dras här (jag undrar om hans syn på dagens Kina håller), men det är mycket intressant och med både vardagliga exempel och övergripande utsagor avseende flera länder. Ett exempel: Att en stor del av dagens rumäner faktiskt ser positivt på Ceaucescus värsta år är sannerligen inget gott betyg på hur Rumänien sköts idag.
2. Den kanadensiske filosofen och maoisten Josh Moufawad-Paul är inne på samma ämne ibland. Som det här färska inlägget 'The more banal anti-communist cliches'. Ett exempel: Det är en viss skillnad om bostadsstandarden är låg men alla har rätt till tak över huvudet mot att standarden är hög men det finns en massa hemlösa och ingen rätt till bostad.
Man kan ju lägga till att när borgerligheten skapat ett monster som löpte amok även mot sina egna var det de hemska kommunisterna som fick slå ner odjuret - borgarstaterna klarade inte av herr Hitler. Men när faran var över var tacksamheten inte överdrivet stor. Snarare tvärtom.
7 kommentarer:
Visst kan man väl kritisera kommunismen men det finns åtskilliga fler exempel på kapitalistiska stater som totalt misslyckats. Fast detta faktum är kanske inte intressant ur de högerstyrda tankesmedjornas perspektiv att lyfta fram. Att det behövs en helt ny typ av ekonomiskt system där varken kapitalism eller kommunism är vägledande är ju dock solklart frågan är bara hur detta system ska se ut.
Benny
"Misslyckande" syftar ju på om man misslyckas utifrån sina egna förutsättningar. Det kanske inte kan ses som ett misslyckande om ett kapitalistiskt samhälle inte kan garantera en god levnadsstandard åt alla eftersom detta aldrig har varit meningen.
I det avseendet är det problematiskt att de socialistiska länderna lyckades så pass dåligt som de gjorde. Förväntningarna var ju enorma. Och utfallet ganska blekt.
Sen kan man diskutera om var orsaken låg.
Misslyckades?! Nu förstår jag inte vad man syftar på! Menar man med det uttalade syftet, ja kanske det. Men ser man på det som att Sovjetstaten var institutionens revolution, så har den ju segrat. 1900-talet kan beskrivas som tjänstemannens tidevarv. Planekonomin och institutionerna segrade, i sin opposition emot den institutionella socialismen i öst, så speglade väst den, man hade inte råd med frimarknad och småharvande om man skulle hålla stånd emot den massiva institutionen. Man speglade därmed sovjetstaten och byggde gigantiska institutioner och gjorde tjänstemannen till kung.
Till slut så revs muren och väst kapitluerade villkorslöst inför sovjetstaten. Alla i väst görs egendomslösa i en rasande fart och endast institutionerna har makt idag. Den totala segern för det moderna samhället, 1800-tals kapitalismen är död och kommer aldrig komma tillbaka.
Nu står kampen bara om makten över institutionerna, vem det är som skall vara nomenklatura i den globala instutionella världen. I det egendomslösa samhället kämpar man om makten över institutionerna istället för om egendom, då ingen äger något. (Till och med banken opererar så nära likviditetskris att den närmast är konkursmässig konstant.)
En meningsfull kamp nu handlar om att se sig som levande i Sovjetstaten och fundera på hur man skall ta kontroll över den och dess institutioner att tjäna folket istället för nomenklaturen.
(Givetvis har socialismen mysslyckats att skapa det jämlika samhället och skapa sann demokratisk kontroll över institutionerna man byggde. Men förutom det var 1900-talet en makalös framgång för planekonomin.)
Misslyckades, i förhållande till förhoppningarna 1917.
Om syftet är ekonomisk utveckling förefaller det som den framgångsrikaste metoden är plan och marknad. Som Kina idag. Eller Sydkorea i mitten av 1900-talet. Eller Japan i början av 1900-talet. Eller Sverige i mitten av 1800-talet eller under rekordåren.
Rekommenderar en liten skrift av Ha-Joon Chang om saken: Kicking away the ladder, http://www.ilocarib.org.tt/trade/documents/economic_policies/SRtrade2003.pdf
Något annat än ekonomisk utveckling försökte sig ju Sovjet egentligen inte på, faktiskt. Det gick hyggligt fram till ca 1960, sen garanterade den ordergivande topptungheten att allt stagnerade. Ingen har hittills lyckats hitta på något annat sätt än entreprenörer på en marknad för att förnya ekonomin med jämna mellanrum. Sånt klarar byråkrater inte av.
Problemet med oss - och det har ju du pekat på många gånger, Martin - att vi har ersatt marknadsekonomin med nån sorts privat spekulationsbyråkrati som förkväver allt. Samtidigt som den politiskt styrda planeringen som ordnande infrastruktur har rensats ut.
Jag är ju entreprenör. Jag kan vittna om att entreprenören inte är den vi tänker oss från 1800-talets kapitalism, enn som skapar ett företag från grunden och söker världsdominans. Sånt sker bara på sannt nya företeelser som internet, där nya institutioner uppstår, där entreprenörer bygger hela vägen. Så snart en marknad institutionaliseras så fungerar entreprenören på ett annat sätt. Entreprenörer arbetar med att manipulera institutionerna att prova deras idé. Det sker genom att manipulera tjänstemännen i institutionerna. Utbilda dem im nya möjligheter, twkniker, sätt att lösa sina problem. De är myror som viskar i jättarnas öra, med fagra löften och hot, förändrar entreprenören sovjetstaten.
Det krävss folk utanför institutionerna eftersom livet för tjänstemannen i institutionen hämmar chansningar och initiativ. Deras jobb är tryggt bara av att göra ingenting. Därför dog sovjetstatens extremistiska institutionalism. De behöver alltid en ectern "fall guy" annars spelar de tryggt och gör inget.
Bankerna är extrema sovjeter där en tjänstemanna-numenklatura fördelar resurser isolerade i en bubbla där man gör som man alltid gjort för det är tryggast för sin position i institutionen. Därför stagnerar samhället på samma sätt med banken som med sovjeyinstititionen.
En sedelärande historia som utspelade sig i Sovjet är väl den om raketmotorn RD-170. Denna motor kostade stora summor för den sovjetiska staten att utveckla eftersom den använder en speciell och svår bypass-teknik som gör den 20-25% effektivare än andra raketmotorer. När man äntligen fick allt att fungera så la man i Sovjet ner hela projektet då ju USA landade på månen och byråkraterna ansåg att alla färdiga RD-170 skulle skrotas. Men teknikerna var smarta nog att gömma alla i ett förråd i väntan på bättre tider. Sen när Sovjet föll så kom man på att detta var alldeles utmärkta raketmotorer som saknade motstycke i världen, och tekniken man utvecklat mycket värdefull, så man skapade ett kommersiellt bolag som började marknadsföra RD-170 och vidareutvecklingar av denna motor som bla köps av USA m.m. Byråkraterna i Sovjet misslyckades med att se affärspotentialen i denna motor och denna historia kan väl till en del illustrera varför Sovjet aldrig lyckades med att få igång kommersiell ekonomisk utveckling utanför den militära sektorn.
Benny
Benny,
Åtskilliga fantastiska saker som dykt upp de senaste 25 åren är taget eller inspirerat av sovjet. De satsade på grundforskning och riktigt ambitiösa projekt. Nu har vi mer och mer börjat med "me too" forskning, följa johm. Vilket inte skapar nytt, därför sneglar man ofta på sovjetforskning.
Tittar själv på en del fantastiska projekt från sovjet. Nuvarande projekt tittar jag iofs mest på Kina, de peoducerar myckwt bra forskning numera.
Skicka en kommentar