"when your head is in the sand, your butt is in the air"
Den roliga bilden på den lilla elefanten hittade jag häromdagen hos Naked capitalism. Yves som driver den bloggen brukar lätta upp med 'roliga' djurbilder. Den passar ju väldigt bra till en text som kommer från The Saker tyckte jag. Han skriver om den senaste utvecklingen efter toppmötena. Det var ju APEC i Kina nyligen, och nu G20 i Australien.
Nå, vilka är det som har huvudet i sanden och rumpan i vädret? - Jo, medier och ledare i "väst". De lever i en fantasivärld och har inte fattat hur förhållandena i världen ändras. De tror att de fortfarande är i överläge och att 'Putin är svag och isolerad', medan det i själva verket är Ryssland, Kina och övriga BRICS som håller på att komma i överläge. Tidigare har "väst" (läs: i första hand USA) trott att Ryssland och Kina inte skulle kunna ena sig, men nu har Kina definitivt kommit ut på Rysslands sida. Och de bildar tillsammans en enorm styrka.
(Björnbrums kommentar: när USAmerikanerna praktiskt taget rakt ut säger att Kina är en fiende som de kommer att slå ner för eller senare vore kineserna rena idioter om de inte gick ihop med så många andra stater som möjligt för att hålla jänkarna lugna. Det kan vara väldigt olika länder i en sådan allians. Men antagligen minns de kinesiska ledarna det gamla slagordet från Maos tid: 'Ena de många för att slå de få'.)
Här är The Sakers lista på tre förhållanden som visar hur enigheten mellan Kina och Ryssland växer:
1. Economic: not only have Russia and China have signed what can only be called mega-contracts, but the Chinese were more than happy to offer Russian banks (under US/EU sanctions) access to Chinese credits. China is also helping Russia to replace SWIFT.
2. Political: if anything, the Chinese went out of their way to show that not only was Russia not isolated, but that Putin was the guest of honor at the APEC - thereby openly defying the US/EU.
3. Military: Russia and China are now engaged in regular large size joint military exercises including naval and ground operations. Not only are these two training together, they are regularly practicing the creation of joint staffs.
Naturligtvis finns det motsättningar och tvisteämnen mellan Kina och Ryssland. Man förhandlade tio år om det enorma kontraktet på gasleveranser som nu undertecknats, och där ryssarna kanske inte fick ett så bra pris som de önskat. Gränsfrågor kan också dyka upp igen och ställa till besvär.
Men när de två länderna satsar på inhemskt uppbygge har de också gemensamma intressen i att försöka avhålla det alltmer virriga, aggressiva och vacklande USA från att ställa till med något verkligt allvarligt. Detta vare sig det gäller militära framstötar eller försök till ekonomisk krigföring. Att kineser och ryssar går ihop för att skapa ett eget system för överföring av medel mellan banker, för att undslippa det USA-styrda SWIFT, är ett tecken på att de tar allvarligt på det här.
What Obama and his advisors have failed to realize is this: Russia and China (backed by the BRICS, SCO, CSTO, EEU) are far more powerful than the US/EU block in political, economic and military terms. This is the big news, the major strategic development, the geopolitical tectonic shift, which the Empire's corporate media is trying so hard to obfuscate. As for western leaders, they are simply delusional and they have manifestly fallen into the old trap of believing their own propaganda. But, as the expression goes, "when your head is in the sand, your butt is in the air" and reality has now reasserted itself with a very powerful and painful bite.
En bieffekt av detta ekonomiska krig, och Rysslands mer östliga orientering, kan vara att de numera ganska små västorienterade grupperna i Ryssland blir ännu mer trängda och obetydliga. Detta vare sig de är hyggliga liberaler eller tjuvaktiga oligarker. Att skapa någon 'färgrevolution' i Ryssland torde bli svårt när sympatierna för presidenten ligger på över åttio procent bland folket.
7 kommentarer:
De flesta militära experter ansåg att Sovjet inte hade en chans att vinna över Nazityskland. Mindre än en vecka efter kriget hade börjat spådde 80 procent av brittiska War offices experter 80 procent att ryssarna skulle vara utslagna inom tio dagar. 1939-40 trodde de flesta tyska generaler att den franska armen var för stark för dem. Framtiden är oftast svår att greppa.
Har inga siffror i huvudet, men har för mig att vad det gällde stridsvagnar var Frankrike och Tyskland på samma nivå 1939/1940. Tyskarna hade en bättre taktik vad det gällde att använda pansar, och det avgjorde saken.
Verkar som USA idag är i det läget att man inte kan vinna krig mot lättbeväpnade milisgrupper. Och skulle man använda den del av krigsmakten som är avsedd för storkrig skulle inte bara motståndaren, utan USA själv, riskera utplåning.
Frankrike hade minst lika mycket pansar som tyskarna men de flesta var utspridda som mobilt artilleri. Det andra stora misstaget var att skicka upp den bästa delen av armen, de motoriserade delarna, in i Belgien för att stödja den belgiska armen, utan att behålla några reserver. Så när tyskarnas huvudanfall sedan kom via Luxenburg och Sedan mötte sju franska reservdivisioner, utan antipansarvapen, 40 tyska (vara sju pansardivisioner).
Det var en kolossal taktisk blunder som Stalin hade gjort om ifall han lyssnat på sina militära rådgivare. De ville koncentrera de flesta ryska trupperna för att hålla gränsen...
Det var hårda strider: på en månad dog 120 000 franska soldater och 250 000 skadades. Men slogs verkligen britterna? När de lämnade kontinenten hade 3500 dött.... En stor del av dem miste förmodligen livet under flykten från Dunkirk, dvs när de vände ryggen mot fronten...
Jag tror ju inte konflikten urartar i storkrig. Men visst blir det ekonomiskt krig på olika små fronter där man försöker sno över saker på sin sida den nya järnridån som verkar vara vad vi i västvärlden skall bygga in oss bakom.
Min syn på det militära är att västvärlden satsat på vapenslag som i princip bara kan sabba festen för alla. För att verkligen besätta världen finns bara ett enda vapenslag av värde, infanteri. Kinas armé är världens största arbetsgivare, mer "boots on the ground" än detta gäng kan mobilisera kommer vi aldrig i närheten av. Drönare i all ära, men när du andra dagen i kriget använder dem för att bomba dina egna städer och din egen infrastruktur, så är det tveksamt om de bidrar till segern för dig själv.
Å ena sidan är ett storkrig förödande för alla parter, till och med om man inte börjar kasta atombomber omkring sig. Därför är risken för ett sådant väldigt lågt. Å andra sidan är krigshot (inklusive ekonomisk krigföring) det enda "väst" har att tillgripa. Men då är problemet att när eliterna skriker ut sin krigspropaganda är inte befolkningarna lika övertygade. Det gör att hela situationen känns löjlig, när det larmas om 'invasioner', 'Hitler' och annat dumt.
Björn,
jo. Det blir lite löjligt när tidningarna och politikerna ganska oövertygat gör extremistiska argument och slutsatser för att skrämmas. Vad skall folk tro, när USA hotar med ryssen och samtidigt så borrar ryska och amerikanska företag olja i ishavet i gemensamma projekt? Skall vi tro på den här postmoderna konflikten?
Det finns en punkt där storkrig blir en verklig möjlighet. Att förlora ryssland är inte en sådan skada att det kan leda till det. Storkrig kan vara på tapeten om exempelvis EU-länderna börjar tröttna på USAs hot. USA har mest hot att komma med för att få oss att hålla linjen. Vilket har gjort att flera länder i Europa vacklar i relationen med USA. Att förlora Europa kan vara en sån där sak som inte får ske, där det då är bättre att göra europa värdelöst för alla och få ut mer av sin vapenindustri än att någon annan får europa, eller europa blir självständigt. Men om krig inte leder till någon förändring i vem som bär skulderna, skuldernas omfattning osv, då blir det tämligen meningslöst med krig. Därför uppstår bara krig när stormakter vill dela länder mellan sig för att dela ett land som Ukraina krävs blod, mer vanligt är dock krig till för att eliminera eliten i ett visst land och ersätta den med en annan elit.
Idag blir man inte skuldfri av att bränna ned en bank, så krig är ett skådespel.
Läste om hur mycket vi får betala ut i ersättning till bönderna för sanktionerna. Ser vi till hur detta kriget kostar oss och hur pengarna flyter. Så ser det ut som om USA och Ryssland krigar med EU. För de har gemensamma oljeprojekt och annat, sanktionerna kostar dem inte mycket. Om man följer pengarna är det ju vi som angrips, med USA i spetsen.
Skicka en kommentar