Här är
ett klipp från känguru-ekonomen Bill Mitchells blogg. Han är i Italien och har pratat med några självutnämnda 'vänster'personer som hävdar att man inte kan förespråka vissa sorters politik, för då kan man förbindas med 'euroskepticism'. Jag antar att denna 'skepticism' är partier som franska Nationella Fronten, engelska UKIP, eller för all del sverigedemokraterna. I slutet av citatet nämner Mitchell något som min flitige läsare Jan brukar ta upp, nämligen att nazisterna hade ett ekonomiskt program som bröt med de neoklassiska nationalekonomiska dogmerna. Nassarna var keynesianer innan Keynes var det, hävdar han.
I spoke to some people who would call themselves firmly ‘left’ in the
political spectrum on both economic and social grounds and they were
opposed to exit and wanted to strengthen integration. The major
reasoning that I could deduce for that extraordinary ‘left’ position in
the current context was that the extreme right were leading the charge
on the exit option and the ‘left’ couldn’t afford to be associated with
Euroscepticism.
That also amazed me. That there could be such a lack of tactical
leadership aspiration on the ‘left’. I argued that the challenge was to
articulate the differences (and there are huge differences in terms of
social policy and attitudes to immigration, climate change etc) even if
on some of the economic issues, the left and the right were one.
If you go back to Germany in the early 1930s, the National Socialists
rejected the orthodox (neo-classical) policy prescription for solving
the Great Depression and were Keynesians before Keynes. The
macroeconomic management was excellent and allowed growth in employment
to return much more quickly than elsewhere. Sure enough, their national
aspirations were appalling as were there social policies. But should the
‘left’ have rejected major macroeconomic public sector stimulus
packages just because the Nazis also were doing it?
 |
| Två små skrämda 'vänster'personligheter övervakade av en sträng nyliberal ordningsman så de inte säger eller gör något verkligt progressivt! |
Med andra ord, strunta i finkänsligheten och förespråka den politik som är effektiv. Låt inte sd tjäna som provokatör för att bra åtgärder skall avvisas! - För resten, vissa delar av nazisternas 'social policies' var väl inte alls 'apalling', problemet var att det fanns väldigt positiva och väldigt negativa sidor i det nazistiska programmet. Det är de senare som med rätta blivit ihågkomna av eftervärlden, men det starka stöd nazisterna hade verkar bland annat ha berott av att man skötte socialpolitiken bra för dem som man betraktade som 'sina egna'.
6 kommentarer:
Tja, fienden är ju ändå det globala kapitalet. Det globala kapitalet håller på att skapa med TTIP, BRICS, IMF, Världsbanken och gud vet allt en global reglering av sin egen verksamhet. Det är ju i princip grunden till en stat, kapitalet sökte en reglering och att hålla packet ute från deras betesmarker. Det är samma process som pågår nu, en (eller två) globala överstatligheter försöker skapas, som skall exempelvis kunna slå stater på fingrarna om de låter folk beta på det globala kapitalets ängar.
Är inte det bra? En global myndighet (två kanske inte lika bra, eller bättre, vad vet jag), som reglerar det globala kapitalet. De försöker givetvis få myndigheten utanför demokrati, att gynna deras intresse, men kapitalets behov av kontroll och reglering av andra kapitalister betyder ändå att det i denna globala stat kommer finnas inbyggt instrument för aktion emot globalt kapital. Det borde väl välkomnas av internationalistiska revolutionärer, att vara emot det kan tyckas konstigt, om det inte vore för franschise-strukturen.
Som revolutionär har jag ofta funderat på problemet med franschise-företag. Jag har inte sett någon eller kommit på något sätt med vilket man lyckats organisera arbetarna i franschise-strukturen till att åstadkomma verkliga och kännbara förändringar för franschisen som helhet. Ge sig på dem restaurang för restaurang är bara en sorts småborgar-"wack-a-mole", där man slår ned småborgare efter småborgare, själva förtryckta i en benhård franschise-struktur, men med lite flax, mycket väl betalt.
Problemen med dessa transnationella reglerare är att de är franschise-kontrakt. Det skapas ju ingen egen stat, med egen våldsapparat, utan det utnyttjar existerande statsbildningar. Var skall man applicera kalaschnikov för att ta kontrollen över den apparaten?
Det går bara att göra i nationerna, men det hindrar effektivt varje form av reformism. Den borgliga demokratin rår inte på franschisekontrakten så snart bläcket torkat. Hur man än försöker ta sig ur franschisekontraktet är resultatet alltid detsamma, nordkorea, globala kapitalet bygger murar fortare än de kan rivas.
Det finns så vitt jag vet bara en ordning som bevisat sig motstå det...
Några nationalister som faktiskt önskar göra en nation till mer än ett arbetsläger för transnationellt kapital har jag inte sett och jag tror inte de kommer tillåtas utgöra ett hot för globalt kapital i vilket fall.(*) Det är deras symptom jag vänder mig emot.
Så, om vi tänker strategiskt, vilket nordkorea tror du mest på, Sverige, eller EU? Vilket fängelse väljer man? För det är konsekvensen om man mopsar sig med transnationellt kapital. Om vi tillskansar oss mer av vår egen realekonomi genom att trycka egna pengar, då är nordkorea enda lösningen för globalt kapital, isolera.
(*) Nej, jag vet inte allt de säger. Jag tittar på vad nassarna gör i faktisk handling och tvättäkta nazister håller på att delta i global utsugning av svenska naturresurser, gör sig till tjänare för transnationellt kapital. Som exempelvis Wiking minerals.
Även på guldmyntfottiden - före 1929 - trodde många marxister att makten var totalt internationaliserad och att det var lönlöst att göra något. Men det visade sig vara fel.
Jan,
tja, flytande pengar blir en defaktomyntfot som är internationell, en realekonomimyntfot. Varje bit realekonomi som tas ut ur den myntfoten skadar besten djupt i sin buk.
Jag har läst mycket Chavez, latinamerikanerna verkar ju göra framsteg nationellt och sedan med egen internationell koordination.
Det är inte så lätt att bygga nordkorea i dagens värld heller. Sen ser det ut som det finns två sidor att spela ut mot varandra numera, men det leder som vi ser i världsnyheterna till bråk, det är något man måste vara beredd på.
Ser man till EU så är det långt ifrån någon global enighet, det grälas om sanktionerna även inom kapitalet. Här hemma har de svenska kapitalisterna bråkat så det stått härliga till.
Ett instängt kapital i nationen är definitivt lättare att komma åt. Men inga nationalister försöker fjättra kapitalet vid nationen. De vänsterfolk som talar om nationalism, speglar bara SDs kulturstrategi för att få folk att gå med på att leva i arbetsläger för globalt kapital.
Även ett nationellt motstånd emot transnationellt kapital kräver internationalism.
Mitchell hade en blogg om Bolivia för någon vecka sen:
Bolivia – defiant and prosperous as a result
"Bolivia is an example of a nation that has at one point walked lock step with the pernicious neo-liberal world institutions (for example, the IMF) and suffered accordingly. It has been a laboratory for the neo-liberal free market excesses and nothing good came out of that period.
It is also a glowing example as to what can be done when a government defies Washington (both the elected officials in that city and the unelected and unaccountable officials in the IMF) and pursues a more inclusive and people-centred policy strategy using the fiscal capacity it has to fund relevant initiatives.
It has a long way to go, not the least in the area of human rights and press freedoms, but the two images of now and February 2003 should be beacons for progressive everywhere."
Martin: Självklart. Nationalistisk självtillräcklighet är inget att tillråda. Samarbete behövs, mot det transnationella kapitalet och dess drängar.
Det var en princip som tillämpades såväl av den tidiga arbetarrörelsens som av den globala rättviserörelsen 1992-2001. Globala samarbeten för rätten att följa sin egen väg. Inget konstigt med det, om man inte är en oförbätterlig formalist.
Här har ni ett exempel på transnationellt kapital som söker skapa en global regering. Detta är sannolikt en av de som har odds att lyckas med skapandet av den globala staten. Men var kommer "folket" in i bilden, företag och NGO:er är involverade, men politiken är utanför.
Detta är en av de platser där det händer. Resten får helt enkelt fokusera på att redefiniera nationalstatens roll och återuppfinna dess relavans, de här lirarna kommer skapa det globala samhället och det kommer ske utanför politiken.
http://www.google.com/ideas/projects/
Skicka en kommentar