La France doit enfin déterminer quels sont ses alliés et quels sont ses ennemis. Ses ennemis, ce sont ces pays qui entretiennent des relations bienveillantes avec l’islamisme radical.
Ce sont aussi ces pays qui ont une attitude ambigüe avec les entreprises terroristes. Tous ceux qui les combattent sont des alliés de la France et doivent être traités comme tels.
Jag får det till så här:
Frankrike måste slutligen bestämma vilka som är dess allierade och vilka som är dess fiender. Dess fiender är de länder som upprätthåller välvilliga relationer med den radikala islamismen.
Det är också de länder som har en tvetydig attityd beträffande terroristernas företag. Alla de som bekämpar dem är Frankrikes allierade och måste behandlas som sådana.
Inga namn nämns, man kan ju kalla uttalandet diplomatiskt på de här punkterna, men här riktas sparkar åt flera håll. Stöd till terrorism kommer från NATO-stater, där väl USA, Storbritannien, Frankrike och Turkiet är de värsta syndarna, samt diverse stater på Arabiska halvön som också har "välvilliga" eller "tvetydiga" praktiker vad det gäller terrorism. Samtidigt får Ryssland i praktiken tummen upp som pålitlig antiterrorist.
Om detta skulle bli president le Pens framtida utrikespolitik skulle det, antar jag, betyda slut för sanktionspolitiken mot Ryssland. Det vore ju bra för fransk ekonomi. Men skulle en framtida president le Pen också stoppa vapenförsäljningen till de terrorstödjande diktaturerna på Arabiska halvön - det handlar ju också om jättelika kontrakt! Att ett Frankrike som styrs av Nationella Fronten inte skulle acceptera att Turkiet blir medlem i EU är väl ganska klart. - Eller är det? Politiska kovändningar har man ju sett förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar