Nåväl, här kommer en aktuell text där Myrdal själv kommenterar läget. Undrade själv över vem "professor Magnus Nilsson" är som nämns. I presentationen på Clartés hemsida säger han:
Jag engagerar mig i Clarté för att det är en socialistisk organisation och tidskrift där den intellektuella nivån är hög och där man verkligen lägger kraft på att undersöka och diskutera viktiga frågor.Verkar vara i litteraturvetenskap han har sin professur. - Nja, jag undrar lite över den professorliga intellektuella nivån och kraften i undersökningarna vad det gäller den här frågans behandling i Clarté. - Men nu, över till Myrdal själv:
VAR
STÅR FIENDEN?
Jan
Myrdal
Nu
har Clarté genom Mikael Nyberg, ansvarig utgivare för tidskriften
Clarté och Clartéförbundet på styrelsens uppdrag genom professor
Magnus Nilsson officiellt tagit ställning och uttalat sig om
motsättningarna i synen på var den publicistiska huvudmotståndaren
till den svenska arbetarklassen och dess allierade inom det svenska
folket står att finna: Mikael Nyberg; "Jan Myrdal hoppar ner
bland de bruna" och styrelsen genom professor Magnus Nilsson;
"Att dela säng med monster". Jag är inte imponerad över
resonemangen, de är mest verbiage, ordsvall. Men tar dem på
politiskt och intellektuellt allvar.
Först
något formellt. Mikael Nyberg inleder med en diskussion om Lars
Adelskogh som jag inte känner. Det är polemiskt taskspeleri. Han
avslutar med ett resonemang om att jag skrivit "vårt folk"
och därmed bortsett från "antagonismen mellan klasserna".
Där hade jag gjort ett fel genom att tro att man också i Clarté
kommer ihåg när Gunnar Sträng i skattedebatten uttryckte sig
klassmässigt: "Egnahemsägarna, dom är vårt folk."
Clartés
styrelse genom Magnus Nilsson vänder ut och in på en central
erfarenhet från den danska motståndsrörelsen. Att det då fanns
konservativa som avskydde kommunister är sant men inte intressant.
Intressant är i stället att det var Christmas Möller från det
Konservative Folkeparti som samman med bl.a. Mogens Fog skapade "Frit
Danmark". Alltså övervann konservatismen för att samman med
kommunister skapa en i verklig mening patriotisk kämpande rörelse
mot ockupanterna.
Styrelsen
hänvisar till EXPO:s upplysningar om Nya Tiders ägare. Men det
räcker inte som argument att om Expo hänvisa till Soros eller om
Åsa Linderborg att hon är anställd av Schibstedt som till stor del
ägs av Wall Street.
Att
Clartéförbundets styrelse meddelar att jag inte längre är medlem
med orden "Det är vi glada för" efter att nyss gett mig
en livstidsprenumeration förvånar mig inte då den 1975 födde
professor Magnus Nilsson nyss på Facebook avfärdade vad jag skrivit
om erfarenheter av och strider inom Clarté sedan mitt första
Clartémöte för sjuttiotre år sedan som "anekdoter". Det
om det.
Det
finns tre frågor.
1)
I Sverige har nu en rörelse som SD inom den svenska arbetarklassens
klassorganisation LO kommit ha det största, eller efter
Socialdemokraterna näst största, antalet sympatisörer. På detta
har "vänstersvaret" varit allsköns tal om homofobi och
rasism och liknande bland arbetarklassen och folket. Rätt
frågeställning vore att diskutera vilka materiella faktorer detta
beror på. Gör man det då finner man att motsvarande sympatier för
SD gäller för småbourgeoisie och andra utsatta, speciellt i den
alltmer utarmade landsbygdsdelen av det kluvna Sverige. Och bidra
till att forma klasskrav därefter. Detta behöver man inte läst
Marx för att förstå. Men det hjälper.
I
detta är Sverige inte unikt. Det gäller för de flesta länder i
senkapitalismen (i "tredje världen" blir frågeställningen
en delvis annan). I alla växer vad som kallas "högerpopulismen".
Typiskt är att få inom vad som själv kallar sig "vänstersidan"
brytt sig om populismens verkliga historia. "The Populist Party"
var en progressiv rörelse av arbetarklass och småborgerskap.
Intressant är att de lite sneda "vänster"-angreppen på
mig började växa till larm när jag skrev om hur Marianne Le Pen
genom att bryta med faderns pétainism och torterarbakgrund började
överta vad som varit republikaners och laicisters slagord - och
väljare.
Att
inte begripa detta är att inte se elefanten i rummet.
2)
För närvarande söker den härskande klassen av snöda skäl
inlemma Sverige som stat i NATO. Jag har skrivit om detta och påpekat
likheterna med situationen 1952 då de svenska militärernas agerande
i Förenta staternas och Storbritanniens tjänst höll på att föra
Sverige i krig. Först efter två nedskjutna svenska plan insåg den
svenska statsledningen att Moskva började se Sveriges handlande som
ett casus belli. Att Sverige nu genom sitt statliga beteende åter
närmar sig en sådan brytpunkt är tydligt. Om detta har jag skrivit
mycket. Ty det är viktigt att inse att realhotet mot Sverige växlar
under tiderna. Redan under mina aktivt medvetna sjuttiofem år har
den oss fredshotande makten befunnit sig än i söder och än i öster
och än i väster. I denna situation är det i den svenska
arbetarklassens och dess allierade i det svenska folket intresse att
Sverige som stat driver den "Bernadottepolitik" vilken
under ständigt pågående väsentliga skiftningar i den i staten
härskande klassen dock i tvåhundra år skyddat landets fred.
3)
Därför är det ständigt nödvändigt noga se hur debatten drivs i
media. För närvarande har Wolodarskis Dagens Nyheter blivit den oss
mest hotandet. Den är som Krügers Aftonblad var 1941. Eller som
Herbert Tingstens och Leif Kihlbergs Dagens Nyheter 1952. Men de
svenska mellanskiktsintellektuella vilka dominerar det som kallar sig
svensk "vänstertendens" inser inte detta. Men visst skulle
jag kunna medvetet utnyttja även Dagens Nyheter om mina texter
slipper förbi deras grindvakter. Ord som når läsare verkar.
Att
jag nu på begäran skrev i Nya Tider har som envar kan iaktta på
sina håll utlöst utbrott som från en slamvulkan. Men lägg upp och
gå igenom den stora Dagens Nyheter och den mindre Nya Tider. Båda
är mig politiskt främmande. Men när det gäller vem som tjänar
som språkrör för Förenta staternas krigsförberedelser i landet
så är det Dagens Nyheter och inte Nya Tider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar