Ett öppet fält att intaga?

Fenomenet är klarlagt sedan länge: när de flesta, eller kanske alla, politiska partier samlar sig på ett marknadsliberalt fält kommer fälten bredvid - till höger och vänster - att bli lediga för nya krafter att ockupera. Det kommer att hända saker där.

(Sidoanmärkning: Ibland är det på ett tidigt stadium osäkert var ett parti hamnar. Sverigedemokraterna verkade i början kunna hamna åt vänster eller åt höger, men har nu som det verkar via en högersväng dragits in i det marknadsliberala fältet. Det är nog inte så konstigt med ett parti där övertygelserna och kunskaperna inte sitter så djupt och gärna kompromissas med. Därmed finns det åter stora öppna ytor i politiken.)

Historien är inte slut med SD:s svängar över fälten. Och då kan vi se åt vänster (vilket jag själv tycker är trevligare). Något har legat i luften ett tag. Nu verkar det som företeelsen verkligen börjar organisera sig: en vänster som klarar av att kombinera en samhällspolitik för det arbetande folket med kritik mot avarterna som den stora migrationen skapar. Från enstaka röster har det gått till grupperingar och organisering, till avhopp från existerande organisationer och nybildningar. Ännu inte organisering på riksnivå, men lokalt.


(Sidoanmärkning: Lokalt är viktigt. Om vi ser till högerkanten så försökte Alternativ för Sverige bilda organisationen huvudsakligen uppifrån - vad jag vet ställde man inte upp i några lokalval och satsade direkt mot Riksdagen. Det fungerade inte, gissningsvis för att man inte hade bra folk som kunde mobilisera lokalt samt att man var sent ute att anmäla sitt deltagande i valet. Samt att framtoningen nog var lite väl juvenil - AfS grundades ju på SD:s utsparkade ungdomsförbund.)

På senaste tiden har det skett en del avhopp från Kommunistiska Partiet, KP, där kritiken just handlar om migrationen och dess avarter. Avdelningarna i Malmö, Varberg och Norrköping, samt Karlstad, har jag sett angivna som platser som förlorat medlemmar. Med Malmö blir det extra intressant, för där har före detta KP-are bildat ett lokalt parti, Malmölistan. Om varbergare och andra tänker sig något liknande vet jag inte, är du informerad om det kan du ju höra av dig!

Det kan ju också vara så att olika KP-avhoppare har olika motiveringar: somliga vill ha en mindre 'medelklassig' inriktning på partiets politik, andra vill ha mer av den varan. Här finns en lite burkig intervju med Nils Littorin, Malmölistans ledare (antar jag att han är). Och här är en artikel av honom. Nils tillhör 'mindre-gruppen' om jag uppfattar saken rätt. Och tänker man sig bygga en större organisation, kanske till och med riksomfattande, är det nog 'mindre-folket' som skall göra't. De KP-are som önskar mer medelklass kan ju lämpligen gå över till Vänsterpartiet.

Även i Helsingborg har det bildats en grupp av liknande typ. Av namnet att döma verkar den har större ambitioner än det lokala: Framåt Sverige. Ansiktet utåt är en före detta KP-are. Här finns han på fejsboken och pratar i några filmer.

Sedan finns ju Örebropartiet som får anses som rätt etablerat, med ett par kommunala mandat.

Sammanfattningsvis: klassisk socialistisk klasspolitik, kombinerad med stram migrationspolitik, kan bli ett vinnande koncept för en grupp/grupper som lyckas inta det fria vänstra fältet samt nå ut med budskapet i bredare kretsar. Skulle inte den nuvarande regeringen krascha snart så har man ett par år på sig att få en organisation på plats. När det pratas om att "bekämpa sverigedemokraterna" tror jag faktiskt mer på grupper av den här typen - vare sig man vill kalla dem 'vänsterpopulister' eller något annat - än de gamla trötta socialdemokraterna och resten av gänget på det marknadsliberala fältet.